Ett test av Honom

Började veckan med ett lättare 10 km (46.18.53) pass. Inte så mycket att orda kring det. Underlaget är vad det är. Och det är bara att acceptera.

Trodde det skulle vara samma sak idag. Men det blev värre. Mycket värre.
Dagens pass bestod av intervaller. Samma som förra veckan. Fast en intervall extra. Alltså blev det 6x4'. Med 1' joggvila mellan. Totalt blev det 14 km (1.04.09.45)

Det började bra. Jag hängde på bror större delen av första intervallen. Samtidigt som det började falla lite underkylt regn från himmlen. Men efter första intervallen börjar fegheten slå in hos mig. Jag tror inte på mig själv och vågar inte köra på för hårt. Jag tror inte att jag orkar.

Efter tredje intervallen börjar regnet slå över till snö. Snö som låg mera vågrätt än lodrätt. På fjärde intervallen kom en 180 graderssväng. Efter svängen började en km lång backe. När jag kom runt hörnet var det motvind. Uppför. Och snöstorm rakt i ansiktet. Jag kände att Han testade oss. Men så lätt ger vi inte upp. Kanske blir man mera förbannad än less. Så det var bara trycka upp för backen och köra den sista intervallen också.

Är lite orolig för foten. Senaste passen har den börjat kännas lite på de sista km. Men samtidigt känns det inte som om det skulle vara mängden på träningen som gör det. Det är snarare underlaget. Att fötterna och vaderna är spända. Halkar omkring och springer på ett ojämt underlag.

Första månaden är klar nu. Det blev en riktigt bra månad. 22 pass. Det är en bra start. Nu är det bara ligga i. Två Sjöar närmar sig. Snart går anmälningstiden ut. Hm...