lördag, maj 28, 2011

Maratondebuten

Sitter nu i soffan. Rejält ont under vänster fot. Rejäla blodblåsor på tårna på vänster fot. Antagligen från en lite annorlunda haltande fotisättning. Att jag skulle få ont under loppet visste jag, och det höll ungeför 10km innan smärtan kom. Men jag ska absolut inte skylla tiden på att jag hade ont, men kommande veckor bör jag kolla upp det ordentligt.

Till loppet då. Jag var inte direkt nervös innan. Hade ju inget att jämföra med, så det var bara att köra. Efter fyra km kom jag i fatt de där 3.15 farthållarna. Men jag vet inte hur det blev, men plötsligt så var jag förbi dem och iväg. Första milen passerades precis under 45'. Lagom bra fart och pigga ben.

In på andra milen. Den borde inte heller vara några problem. Janne stod innan utlöpningen på gärdet och jag fick en kort pratstund och en påse gel. Perfekt. Bara rulla ut på gärdet. De kommande km var visserligen lätta även de, men rent mentalt var svängen ute på Djurgården inte rolig någonstans. Lättnad när jag åter såg Janne i kurvan efter djurgårdsbron. Han tyckte jag såg oförskämt pigg ut och gav mig en påse gel till.

Väntade nu bara att jag skulle ta slut. Att benen inte riktigt skulle orka hålla 4.30-tempo ytterligare en mil. Men jag ville samtidigt inte sänka farten. För tänk om. Tänk om jag skulle orka.

Jag rullade vidare. Västerbron andra gången. Och repekten för den var enorm. Det har man läst att man ska ha. Men så plötsligt var jag uppe. Passerade en dröm slitna löpare och kände mig allt starkare. En tid närmare 3.10 var fan inte omöjlig.

37km. Vätskekontroll igen och Janne igen. Några uppmuntrande ord och gelerbjudande som jag dock tackade nej till. Här skulle det inte behövas något mer. Jag hade en skvätt kvar av den jag hade i handen och det var bara fem km kvar. Det är ingenting.

38km och jag drar i mig sista gelen. Lite vatten. Och km senare stumnar jag rejält. Vet inte riktigt vad som händer där. Men jag maler ändå på och lyckas hålla uppe tempot bra ändå. Och plötsligt. Borgen syns där framme och det återstår bara 1500m. Hur många 1500m lopp har jag inte sprungit i mina dar? Det är jättekort.

Jag höjer tempot igen. Passerar ytterligare en drös löpare. Plötsligt inne på stadion. Djurgårdens hem. Och jag drar på en fin 200m spurt. Passerar folk i hela kurvan. Känns kontrollerat och bra. Stannar till och stoppar klockan på 3.11.25.

Lite surt att inte gå under 3.10. Det är absolut ingen omöjlighet. Men nu vet jag hur det är att springa ett maraton. Nu är det gjort. Och det var inte alls så jobbigt som jag var rädd för. Sen hade det kanske inte gått så fint och lätt utan Jannes stöd och hjälp. Enormt stort tack för det brorsan.

3.11.25. Det är perset alltså. Får se om det blir fler maraton i framtiden. Kanske. Kanske inte. Nu är det lite rehab som gäller i alla fall så får vi se hur resten av säsongen ser ut efter det.

Hade riktigt fina och jämna splittider i alla fall, så det känns som att jag lade upp loppet riktigt bra. 22.12-22.32-22.09-22.24-22.45-22.40-23.15-22.57.

Split Tid Diff min/km km/h Plac.
5K 22.21 22.21 04.29 13.43 1116
10K 44.53 22.32 04.31 13.31 1063
15K 1.07.02 22.09 04.26 13.55 1028
20K 1.29.26 22.24 04.29 13.39 1011
21.1K 1.34.25 04.59 04.32 13.25 1007
25K 1.52.11 17.46 04.34 13.17 962
30K 2.14.51 22.40 04.32 13.24 911
35K 2.38.06 23.15 04.39 12.90 839
40K 3.01.03 22.57 04.36 13.07 759
Mål 3.11.25 10.22 04.44 12.71 747

fredag, maj 27, 2011

Då var det dags

Så var det äntligen dags. Någonstans längst inne finns det lite längtan. Men samtidigt är jag snuskigt nervös och rädd. Det kommer att bli tungt. Ingen tvivel om den saken. Och det ska vara jobbigt att springa. Inte minst på tävling.

Men nu är det marathon det gäller. En tävling och distans jag aldrig sprungit förr. Och just därför, så har jag ingenting att jämföra med. Jag har ingen som helst aning om vad jag kan prestera eller klara av.

Dessvärre kommer mina tävlingsnerver in också. De får man inte glömma. Träningstider är en sak. Tävlingsresultat en annan. Så har det alltid varit.
Nu har jag senaste veckan försökt ladda. Allt efter vad folk på foum och tidigare löpare har rekomenderat. Pasta, sömn och lätta joggpass. Precis som sig bör. Hurvida det ger resultat vet jag inte.

Kläder är framtagna. Det ända som inte är klart är skovalet. Ett par lite tyngre, men bättre dämpade Asics 2150 eller lite lättare Asics DS trainer. Är egentligen lite mer sugen på den lättare, men jag får sova på saken.

Och så vad gäller sluttiden. Någon sa 3.03.30. Samma person sa också att jag inte skulle tro på den. Vilket stämmer. Jag är mera inne på 3.15-3.20. Vilket jag skulle bli nöjd med på min första mara. Kanske ska jag hålla koll på 3.15-farthållarna. Försöka hänga med så länge det går. Kanske kör jag mitt eget race och bara kör på känsla. Risken är bara att jag lätt studsar runt första milen på 42' och sen får sota ordentligt för det på tredje milen. Det är inte lätt när man varit medeldistansare.

Hur som. En mara gäller i morgon. Det ska bli spännande. Får hoppas vi slipper regnet och får se lite sol. Lite, inte för mycket. Lycka till allihopa. Nu kör vi.

söndag, maj 22, 2011

Sista kvalitetspasset

Sista hårda passet är avklarat. Igår fick jag sällskap av Janne och vi drog upp till Slingan, den klassiska barndomsskogen där antagligen flera miljoner varv har körts genom åren.

Tanken var någon typ av snabbare lopp, utan att egentligen ligga ner och kräkas efterår. Och inte heller något som går att jämföra och analysera tider på. Dvs, ingen känd backe eller något på bana. Nu slutade det med 70/20 lopp.

Hann väl mellan 391 och 330m på sex lopp. Hyfsad plan skogsstig, bara en liten kortare backe mitt på. Däremot var det duktigt med motvind åt ena hållet. Fick slita ordentligt på sista och fegade sen ur. Planen var åtta lopp, men jag gav upp lite väl lätt och stannade som sagt efter sex stycken.

Nu återstår det bara tre träningspass till, möjligtvis bara två stycken, beroende på hur det blir med arbete på fredagen. En 10km runda i morgon, men kanske en snabbare avslutning sista 1-2km om det känns som det ska. Sen vila på tisdag och en kort runda på 4-6km på onsdag.

Sen ska toppformen vara där. Jag har ont när jag springer, men det ska inte ursäkta någon ev. dålig tid på lördag. Vad som däremot händer efter maran, det återstår att se. Det finns en hel del i kroppen som behöver kollas upp. Ordentligt.

torsdag, maj 19, 2011

Äntligen lite flyt

Efter över en vecka med orytmiska pass och kanstigt steg så var det igår dags för det sista längre passet innan dagen D. 24km avverkades i skogarna bakom husknuten. Hade en tanke på att verkligen försöka hålla nere tempot till riktigt lugn jogg. Strax under 5.00 fart vill säga. Det gick. I ungefär en km.

Sen var jag nere på 4.30-fart. Sen gick det verkligen upp och ner. En km runt 4.50 för att sedan öka lite och hamna på 4.30. Oj, då gick det för snabbt igen så tempot sänktes och hamnade på 4.50 igen. Och så fortsatte det. Inte direkt omtimalt om man ska träna in en viss fart, men det kändes lätt i alla fall. Och bäst av allt. Jag kändes tytm igen. Jag kände flyt i löpningen.

Till slut hamnade snittet på 4.36/km. Kanske en tänkbar marafart? Det är åtta dagar kvar nu. Och jag vet fortfarande inte vilken fart jag ska hålla. Hänga på 3.30 farthållarna eller 3.15 farthållarna? Eller ska jag bara köra mitt eget race och försöka hålla runt 4.40/km? Mycket att fundera på de här sista dagarna. Tur är i alla fall att flytet kom tillbaka.

lördag, maj 14, 2011

Borttappad känsla

Två veckor kvar. Det är inte mycket. Och jag önskar så innerligt att jag var redo för det som komma skall. Men det är jag inte. Inte på långa vägar. Löpningen den senaste veckan har varit tung. Kantig. Orytmisk. Och suget har inte alls funnit där.

Försökte mig på lite längre intervaller inne på bandet i onsdags. 2x3000+2x2000+2x1000 med 500m joggvila mellan. Lutningen på 1%. Fick slita ordentligt redan på 3000:ingarna och inte blev det bättre.

Senare i veckan försökte jag väcka benen med lite backintervaller. Gick inte heller speciellt bra. Själva backloppen flöt på helt okej. Det var ingen mördarbacke, men sista 30-40m kom syran i alla fall, och hur konstigt det än låter så är det i alla fall bra.

Hade ett 17km pass kvar den här veckan, men jag valde att dela upp passet i två kortare i stället. För att slippa ta en vilodag till utan i stället, utan att slita mer på kroppen, försöka hitta kontiuniteten och rytmen i löpningen i stället. Får hoppas det går snabbt.

Kommande två veckor blir det mer nedtrappning. Ett lite längre pass och två backpass är väl det som är kvar att kämpa med. Resten består bara av lugna lätta distanspass för att hålla muskler och leder i rullning.

lördag, maj 07, 2011

Spring Cross 2011

Timmarna innan en tävling funderar jag verkligen på om det egentligen är värt att tävla. Jag mår så svinigt jävla dåligt. Tre toabesök innan klockan slagt 09.00. Gröt som ständigt är på väg upp. En nervositet som inte är från denna värld. Jag har verkligen inga tävlingsnerver.

Efter att ha letat ursäkter för att åka hem igen från tävlingsplatsen så stod jag ändå där på startlinjen kl. 13.50. 11.8km skulle avverkas och jag hade satt 50' som gräns för att bli nöjd. Ett km snitt på ca. 4.10 alltså.

Pang! Startskottet gick och jag, iklädd fotbollsshorts och fladdrig långärmad tröja stack iväg. Allt för att göra tävlingsmomentet mer avslappnat. Jo visst att det fungerade.

3.50 på första km som dessutom innehöll en riktigt mördarbacke. Gick jag ut för hårt nu? 3.59 på andra. Och jag funderade hur loppet skulle springas. Fortsätta så här för att se hur länge det håller, eller dra ner farten lite och hålla de uppsatta 4.10? Jag valde alternativ ett. Ibland måste man chansa.

3.42 och 3.48 på de följande. Jag plockade fler och fler. Två km kvar till varvning. 4.12 på femte. Lång seg stigning och brant nerför utan att kunna vila. Tog det stopp nu? Sjätte km på 3.53 och jag passerade varvningen på ca. 23.40, en tid som senare skulle visa sig ge en femte plats i 6km klassen.

Strax före varvning funderade jag på att bryta. Rädslan för att bli trött kom över mig som så många gånger förr. Men så fick jag lite extra energi och slog bort tankarna. 6km kvar. Kämpa Matte!

4.12 och 4.06. Mördarbacken igen och tunga steg nu. Men jag bet ihop och sträckte ut steget när det planade ut och blev lättlöpt igen. Lyckades även plocka två placeringar. 3.54 och 4.03. Målet är nära nu. Bara en brutal stigning kvar och en 10km passering på ca. 39.40. Betydligt bättre än jag trott innan och målet på 50' kändes hyfsat säkert nu. De jag passerade i början på varvet kom förbi men jag tog rygg och försökte hänga med dem.

4.20 på näst sista km. Riktigt segt i stigningen. Nu var det bara 850m kvar till målet och det var bara att trycka påå. Tyvärr var jag tvungen att släppa ifrån mig de tre jag tagit rygg på sedan varvningen. Jag hade inte mer att ge.

3.21 på de sista 851m och ett hyfsat klipp i spurten på upploppet. Måste säga att sluttiden på 47.25 är riktigt tillfredställande och en fin 10:e plats av ca. 750 startande. 4.00/km i snitt i en rätt kuperad och tunglöpt terräng får anses som godkänt. Kanske mer än så till och med. Så en bra tävlingsdebut. Ett bra Spring Cross 2011. Nu, tre veckor kvar. Sen gäller det. Shit.

fredag, maj 06, 2011

Dan före dan

Irritationen i halsen har varken blivit bättre eller sämre. Och jag har inte haft några som helst andra symptom av sjukdom. Kanske har det varit bortkastade träningsdagar i veckan, men det kommer jag aldrig få veta. Halsen är inte perfekt nu heller, men i och med tävlingen i morgon så var jag tvungen att prova idag och försöka hitta någon slags löprytm.

Jag änkte att jag skulle dra på någon km i morgondagens tänkta tävlingstempo, vilket är mellan 4.00-4.10-fart. Eftersom det är mycket skogsstigar och liknande så vet jag inte om det går att dra på för mycket. Det visar sig i morgon. Men åter till dagens pass.

Första km var jag fruktansvärt trött. Hög puls och tung kropp. Känslan var inte positiv någonstans. Men det släppte relativt snabbt. Och efter någon km drog jag upp farten till strax under 4.00/km.

På näst sista km, den sjunde, sträckte jag ut steget utan att egentligen trycka på allt för mycket. Första 820m var plana, innan det avslutades med 180m uppför. Relatibet kraftigt uppför. När Garmin gav i från sig sitt regelbundna km-pip så stod det 3.32/km. Ojdå. Hoppsan. Så snabbt kändes det verkligen inte.

Så kanske går det riktigt bra i morgon. Kanske är jag ännu sjukare i morgon bitti och ställer in. Jag är helt oviss. Men målet, förhoppningen. Det är 4.10-fart första 10km för att sedan dra på sista 1,8km och komma under 50'. För någon vecka sedan körde jag 18km i 4.09-fart, på band. Så 50' ska verkligen inte vara orimligt. Men sen är det ju det där med tävlingsnerverna...

måndag, maj 02, 2011

Tre alternativ med 26 dagar kvar

Nu är jag tillbaka i lägenheten. Jag lämnade visserligen norrland tidigt förra veckan, men det har inte funnit så mycket tid eller ork att skriva något här. Men just i kväll finns det tid. Tyvärr, måste jag säga. Att det finns tid beror på att jag inte drog på några träningskläder i kväll.

I slutet på förra veckan började jag känna lite lätt irritation i halsen. Jag plockade bord de hårda kvalitetspassen och valde att bara köra lugnare distanspass. Tillräckligt långa för att få ihop 120km på sju pass. Och på lördagen kändes halsen bra igen.

Dubbla pass på söndagen och laddad för att dra igång den sista hårda veckan innan nedtrappningen inför 28:e maj. Dessvärre kom irritationen tillbaka under eftermiddagen och jag började fundera.

26 dagar kvar till maran. Sex dagar kvar till Spring Cross (11.8km). Och jag funderar i olika banor. Ett alternativ är att jag kör på som tänkt, även med de hårda passen. Det kan göra att irritationen fungerar och allt blir frid och fröjd, eller så kommer en ordentlig förkylning. Vilket gör att uppladningen och formtoppningen blir helt fel och Spring Cross blir inställt.

Ett andra alternativ är att bara jogga. Det kan bli bra i halsen eller så ligger irritationen kvar en vecka till. Jag missar viktiga kvalitetspass och jag kanske åker på en förkylning med bara två veckor kvar till maran.

Och ett tredje alternativ är att vila någon dag. Se till att bli helt okej innan jag kör vidare. Den mesta träningen är ändå klar och jag hinner kansk med en bra tävling i helgen och något kvalitetspass i början på nästa vecka.

Det blev till slut alternativ tre. Känns dumt att chansa så här nära inpå. Så förhoppningsvis är et bra i halsen i morgon eller på onsdag så är det bara köra vidare som planerat.
Ni ser. Jag kan vara klok och lyssna på kroppen ibland. Ha! :)