Premiär för kort backe

Okej. Det har varit tyst någon vecka nu. Har haft lite sviktande fysisk status under en period vilket resulterat i någon extra vilodag men framför allt lugnare distanspass. Jag har lyckats fortsätta hålla mellan 50-60km i veckan men har medvetet plockat bort kvalitetspassen för att kroppen ska klara av att träna överhuvudtaget.


I helgen har det dock börjat kännas bättre och under dagen i går beslöt jag mig för att ta mig an backe. Under tidig vår har jag malt lång backe inne på bandet. 600m men allt från 5-7% lutning och farter ner till 4.20/km. Ändå sådär lite lagom roligt.


Nu har isen smält. Snön har farit all världens väg. Det är till och med så att en och annan gata har blivit rensopad från grus.
17.00 och jag lämnar springandes av den äldre sonen på fotbollsträning. Springer vidare till en becka jag tänker kan fungera som lite kortare backe. Den ligger givetvis i skuggigt område och är därför antingen dyngsur eller snöklädd.
Jag springer vidare till nästa tänkbara backe. Den går genom en skog. Men det mäts inte till mer än knappa 100m. På tok för kort.


Slutligen kommer jag fram till en lång backe. Jag kommer inte att köra hela vägen upp. Det blir nog närmare 500m. Men jag mäter upp en sträcka som är ungefär 200m. Och så ställer jag mig redo längst ner vid lyktstolpen.


Trycker i gång klockan. Trycker i från i steget. Efter 45'' stannar jag. 220m. Det blir bra. Och så håller jag på. Det blir totalt 8st lopp i bra fart. Den första gick i 3.10-fart. De övriga kanske runt 3.30-3.35. Det var till och med så att backen kunde bjuda på en hel del mjölksyra. Och det var inte igår man fick smaka på det. Och jag hade verkligen glömt bort hur plågsamt kort backe kunde vara.


Vaknade upp med trötta ben. Tur det inte är löpning idag. Försöker tänka klokt. I stället bjuder jag benen på ett benpass. Ha. Varsågod. De kommer tacka mig i morgon när det vankas lugn återhämtningjogg på lunchen. Eller inte.


Blickar jag fram till helgen. Om kroppen fortsätter att kännas sig okej. Då har jag planerat in ett 8x3' tröskelpass. Utomhus. Känns onödigt att gå in på gymmet i dessa coronatider.

1% lutning för mycket

Ny vecka vilket innebär en ny rapport från helgen och veckan som gått. Efter att ha fått ihop fina 70km så gick jag in i en ny vecka med högt huvud. Nästan lite av känslan att det går för bra.

Lugn lunchlöpning på tisdag. Inga konstigheter. Nästa löppass på torsdag. Fick återigen chansen att komma iväg till Iksu för att dra på lite extra. Totalt 15km den dagen med en lite snabbare 10km i mitten som gick strax över 43'. Total kontroll.

Fredag. Tvingar ut sonen för att röra lite extra på sig. Hittar en backe. Kör 6 stycken ruscher upp. Kanske 120m. Skönt att få se någon annan plågas lite i en backe.

För sedan slår det om till lördag. Och då är det min tur att plågas i en backe. Sista långa backen för den här våren. Ytterligare en höjning både med farten, nu 4.20/km, och med lutningen (7%). Och nu vet jag vart gränsen går.
Förra gången när jag körde 8x600m i 6% lutning och 4.22-fart, då var det lugnt. Hade kunnat mäkta med några lopp till.
Nu var jag tvärdöd. Gick knappt att ta sig upp de sista loppen. Jag fick grisa på ordentligt för att klara alla loppen. Tankarna om att bryta brottades med mantrat att jag känner mig stark. Tur att det sistnämnda vann. 8x600m 7%, 4.20-fart. 400m joggvila alltså.

Stänger veckan med ett långpass. Fortsätter att träna mig på att springa lugnt. Ibland går det. Ibland inte. 22km blev det den här gången och även om det kändes bra så gick det kanske några sekunder för snabbt.

64km fick jag ihop den här veckan. Sjukt nöjd. Och totalt 14 raka träningsdagar nu. Det rullar på riktigt fint.