Den där helgen i oktober. Då hade det faktiskt gått för bra. Några meter in på andra 400m intervallen högg det till ordentligt i vaden och i efterhand hade det så klart varit betydligt smartare att inte köra det alls. Hur som helst så var det i oktober och nu är det mars. Det vill säga att vaden är läkt, hyfsat rehabad och på gång igen.
Ända sedan årsskiftet har jag kunnat springa på i stort sätt som jag vill. Vaden har inte varit perfekt, för kom igen, kommer den någonsin bli det igen? Men det har gått att springa. Både långt och lite snabbare. En gång i veckan har det varit kvalitét. Längre intervaller och backe. Försökt hålla mig närmare tröskelfart i stället för att dra på mig en massa syra och slitna ben.
Det har varit ett långpass varje vecka. Någonstans mellan 21km och 30km har de landat på. Och allt kändes så bra så att jag för en vecka sedan gav mig på att testa ultra interval challenge som gick av stapeln. Det innebär att man springer 10km var tredje timme i 24timmar. Ibland kanske mer en mental kamp än fysisk kan man tro, men det visade sig vara tvärt om för min del.
Första loppet gick kl. 00.00. Förutom att springa i väg när man egentligen ska sova så var det egentligen inget konstigt. En mil på runt 48'. Klart.
03.00 och andra intervallen. Mötte några som var på väg hem från fest. Milen strax under 48'. Går det kanske lite för fort? Måste nog dra ner på farten kommande lopp. Hade samtidigt lite svårt att få i mig mat på natten.
06.00. Barnen vaknar. Det är ljust. Mentalt går det lite lättare nu. Även den här strax under 48'. Benen känns bra. Vaden känns bra. Allt är okej. Får nu i mig lite gröt också vilket ger extra energi.
09.00. Fjärde. Efter den här är hälften gjort. Kommer in på en tid runt 48' igen. Det verkar inte gå att få ner farten och jag väntar bara på att det ska ta stopp.
12.00. Nu börjar det bli lite mentalt jobbigt. Regnet faller och kroppen börjar bli lite stel. Inte ont, men stel. De första stegen när jag springer i väg är inte vackra. Byter till ett tredje par skor, lite snabbare skor. Klockan stannar på strax under 48' och nu börjar det bli lite tungt sista 2km.
15.00. Kanske den mentalt tyngsta. Fortfarande tre mil kvar och kroppen börjar bli sliten nu. Sömnbrist och energibrist. Måste verkligen sänka farten nu för att klara alla. När jag passerar 6km tar det stopp. Det känns som att jag väggar. Kraften tar helt slut och jag får verkligen slita de sista km in. Klarar den strax under 49'.
18.00. Det luktar mat från husen jag springer förbi. Nu är det både en mantal och en fysisk kamp där ute. Det är tungt från start. Benen hinner inte återhämta sig längre. Jag ger upp tanken att göra under 50' på den här. Det kommer inte att gå. Stapplar in på en tid runt 52'. Riktigt sliten.
21.00. En vän kommer för att hålla mig sällskap på sista. Det var viktigt. Det har börjat blåsa storm. Det är mörkt och blött. Kroppen är helt tom på energi. Men med vilja så tar vi oss runt på 56'.
Totalt 80km på strax under 7'. Tyvärr klarade jag inte alla lopp under 50' men jag klarade loppen i alla fall. Och kanske det bästa av all. Koppen är fortfarande relativt hel. Vaderna höll. Bara en sån sak.
