onsdag, juni 30, 2010

8x200

Jag vaknar på tisdag morgon och känner direkt en växande klump i magen. Skit. Det är 200:ingar i kväll. Jag kommer inte orka. Dessutom känner jag att kroppen är lite hängig. Lätt irritation i halsen. Inte alls på topp.

Efter ett par timmar på arbetet i stekande sol. Är kroppen än mer sliten. Jag ställer in mig på att jogga runt medan Janne kör intervallerna. Men efter uppvärmningen så föröker jag intala mig själv att testa ändå. Och så står jag där med spikskorna på.

Janne får dra alla. Jag räknar med att hoppa av efter två lopp ungefär. Vi drar iväg. 31.25 och 32.35. Det känns fruktansvärt lätt. Läskigt lätt. I kurvorna är jag på väg förbi Janne.

Jag testar två lopp till. 31.53 och 32.41. Fortfarande inga problem. Fortfarande på väg förbi Janne i utgången av kurvorna. På upploppsrakan blåste det ordentlig motvind. Det syns på tiderna.

Två lopp till. Men sen ger jag mig. 31.19 och 31.89. Nu börjar det ta emot sista 30m på loppen. Kanske har det gått lite lite för fort? Men jag är inte helt död än. Bara nästan. Så det blir två lopp till.

33.30 och 33.53. Nu kändes det som att jag stod still. Riktigt stumt i benen. Men åtta lopp och ett snitt på 32.18. Helt okej. Önskade kanske att jag i alla fall fick dit tio lopp, men med tanke på att planen var att jogga så får jag väl vara lite nöjd i alla fall.

Idag blir det kanske långpass. Får se hur benen mår. Men att dra iväg på långpass i helgen i 30-35 grader och strålande sol känns inte allt för lockande.

söndag, juni 27, 2010

Det gäller att vara flexibel

Hade som plan att den här lite lättare veckan avsluta med ett tuffare bandpass på gymet. På schemat stod det 21 098m under 1.30. Jag vet inte om jag skulle klara det, men även om jag inte skulle fixa det så blir det ett tuffare långpass.

Jag värmde upp genom att springa till gymet. Och för att mötas av lapparna på ytterdörren som visade på att det var stängt hela helgen. Skitroligt. Så i stället får det bli ett långpass ute i solen. Inte fel det heller, men inte samma test som det jag planerat att köra.

Precis när jag ska springa iväg igen så möter jag Janne som är ute på sin 7km lunchtur. En runda som han brukar köra på rätt ordentligt. Du som jag är, så hakar jag på i fyra km. Och efter det, så var det bara att inte att resten av mitt långpass skulle bli en riktigt plågsam historia.

Jag hade rätt. För bara några km senare börjar det ta emot rejält. Värmen ligger dessutom på och suger ut all energi ur kroppen. Jag börjar frysa. Fantisera om vatten som rinner. Och när jag närmar mig B-Vik, så inser jag att 23km blir en omöjlighet i dag. Jag fick stanna på 20km och en helt tom kropp. Kanske får det vara okej med tanke på omständigheterna. Det är ändå en lugnare vecka. 62km totalt på 5 pass. En miss med 3km, men helt okej ändå.

tisdag, juni 22, 2010

Snitt: 34.18 - 33.52 - 33.15 - 32.61

Intervallpass idag igen. Precis som varje tisdag så sluter Janne och jag upp nere på vilundavallen. Flickan från landet i norr på läktaren och solen som värmer skönt.

Värmer upp fem km och pratar igenom veckans sporthändelser. Och en rutinbunden kisspaus. Och strax efter det ansluter Mr. TNågra stegringslopp och en växande nerositetsklump i magen. Jag har alltid varit så. Inför tävlingar och intervaller. Klumpen växer under dagen och så är jag nära att kräkas strax innan det blir tid att dra iväg på första intervallen. Kanske är det för att det inte finns någon återvändå då. Och jag vet hur trött jag kommer bli.

Nu var det dags i alla fall. 10x200m. Vila 30''. Det var målet. Jag drog första loppet. Kändes okej. 32.96. Bra. Ville hålla de flesta under 33'' för att kunna ha chans att ta förra veckans snitt på 33.15.

Andra drog Janne. Lätt att hänga med. 32.41. Tredje drog jag. 31.91. Kanske fick det lite för snabbt för att jag skulle orka alla. Janne drog fjärde och nu var det tungt redan. 32.76 och jag fick släppa någon meter på Janne.

Femte drog jag första kurvan. Sen kändes det som att jag stod stilla. 32.84. Sjätte på 33.55 och nu var jag rädd att jag skulle bryta ihop och vika ner mig. Tur att Janne var där med stöttande klappar och ord. Snabbt av med gympaskorna och på med spikskorna. Härlig känsla.

Drog iväg på sjunde loppet. 32.19. Kanske var det spikskornas förtjänst? 33.32 på åttonde. Nu ville jag bara lägga mig ner och dö. Men inte fan kunde jag bryta nu. Det var ju bara två loppjävlar kvar. Bita ihop och köra. 32.25 och att slå förra veckans snitt var väldigt rimligt. Jag kände mig nästan lite piggare igen. I alla fall i benen.

Och så sista loppet. 31.91 och en otrolig nöjd och lättad Matthias ramlar ihop efter mållinjen. Äntligen klart och det med ett snitt på 32.61. Ytterligare ett par tiondelar bättre snitt än senast. Och det med en vad som kändes betydligt bättre efter fyra lopp med spikskor än senast. Kanske blir det att byta tidigare nästa vecka. Redan efter fyra lopp?

Nerjogg barfota i gräset. Kanske det bästa på hela passet. Solen lyste och tröjan åkte av. Nu börjar det lika något. Både sommarmässigt och formmässigt.

fredag, juni 18, 2010

Fem km tempo

Idag var det lite tempolöpning på programmet. I vanliga fall är taggen påtopp inför snabbare löpning, men de senaste dagarna har jag inte alls varit intresserad av att springa. Som tur är har jag gjort det ändå.

Jag drog iväg till gymmet efter Tysklands match idag. Passade bra då regnet bara öste ner medan jag malde på där inne på löpbandet. Värmde upp fyra km och stannade bandet för att stretcha och nollställa bandet.

Fem km i 3.48-tempo var målet. Det skulle ge en tid på 19 blankt. Men eftersom det tar ett tag att få upp bandet i rätt hastighet så låg jag redan 10 sekunder efter uppstt tid efter första km. Men det ska väl inte vara kört för det. Så jag drog upp tempot lite för att komma i fatt. Följande tre km hamnade på 3.45 och jag var i fatt.

Började tro att jag skulle tappa orken i slutet på fjärde och på femte, men det hände aldrig. Jag drog upp tempot lite till och malde på. Efter fem km (sista på 3.40) stannade klockan på 18.51. Helt okej. Och utan att egentligen behöva slita. Det lovar gott inför målet att komma under 40 på milen i år.

torsdag, juni 17, 2010

En bunt nötter

För det första. Jag vet inte vad som har hänt med en del av uppdateringsförmågan på den här sidan. Det ärså segt att även vår otroligt långsamma dator på jobbet framstår som en blixt. Men jag kämpar på. Kanske packar jag väskan och flyttar till någon annan sida.

Nog om det. Jag är medlem på en träningsdagbokssida. Den är egentligen bra. Lättöverskådlig och bra statestikupplägg. Jag gillar den. Fast den har en stor nackdel. Och kanske är jag hård nu. Men det vistas en hel del nötter där. Visst får man ha olika syn på träning och upplägg. Men en del verkar vara så långt i från verkligheten som det bara går. Några exempel:

Om någon nybörjare frågar i forumet om hur man ska börja löpträna. Då läser man svar som att man ska köra ett långpass på runt 20km och intervaller direkt. Och jag antar att löparglädjen är död inom en vecka. Och att skadorna ligger och väntar runt hörnet.

Andra har väldigt sned verklighetsuppfattning. De kan vila flera veckor för att sedan komma på att de måste börja träna. Då sticker de ut på 25km pass.
Eller så tror de att de inom två månader ska kapa miltiden från 45min till under 40. När de kör distanspass närmare 7min/km. Och anser att det inte behövs intervaller för att bli så snabb.

Någon har kapat 30min på maran och tror att han två månader senare ska kapa en halvtimme till och göra under 3 timmar.
En annan joggar lite ibland och drar sedan iväg och springer 16 mil och blir förvånad när foten är öm och svullen efter.

Överlag så är det en klart större bedrivt att springa 20 mil i sträck på en vecka än att köra milen på 35min. Att springa längst är det om smäller högst. Tydligen.

Jag har fått nog av den där sidan nu. Fyller i min träningsdagbok och övervakar statestiken. That's it. Kanske söker jag mig till en annan sida där jag kan få mer utbyte. Där folk har lite mer min syn på träning och löpning. Vi får se vad jag kan hitta. För den här sidan har jag ingen som helst nytta av.

Min egen träning då. Jo, jag sitter här med en öm vad. Men jag är inte allt för orolig. Det är från 200:ingarna i tisdags. Men jag kan köra på som vanligt. Enligt schemat. I tisdags var Janne och Mr. T med. Jag drog på mig spikskorna för första gången på fem år. Det känns i vaderna. Big time. Men snittet sänktes ytterligare några tiondelar. Nu 33.15.

torsdag, juni 10, 2010

Jag får skylla mig själv

Igår var det dags igen. Att möta upp Janne nere på vallen och ge sig på ett pass med 200:ingar igen. Förra veckan fick jag jämna tider och ett snitt på 34.18. Den här gången hade jag hoppats på lite mer rytmisk löpning, lite bättre snitt och tio lopp i stället för åtta. Men det hela sket sig ordentligt efter endast 200m.

Vi värmde upp och stretchade. Solen sken på oss med sin fina, lagom varma, kvällssol. Banan var i stort sätt öde. Bara en kille som stretchade lite i ett hörn efter att ha kört riktigt fina 200:ingar på strax under 30''. Han såg vass ut. Och som vanligt spanar vi löpare in varandra. Och undrar vad den andra går för.

När det var dags att dra iväg tog jag på mig uppgiften att dra första loppet. Det kändes riktigt bra. Pigga ben och rytmisk löpning. I ryggen låg Janne och då pressar man sig lite extra. Samtidigt stod den där andra killen och såg på. Jag får skylla på det. För när 200m var löpta stannade klockan på 30.67. Alldeles för fort och jag förstod att passet var kört.

Men det var bara att bita ihop och hoppas att jag inte skulle klappa ihop allt för tidigt. Vi drog varannat lopp och försökte dra ner farten lite. 33.10 - 32.72 - 32.96 på de följande tre. Men nu började det ta emot ordentligt. Och jag antar att jag bara har mig själv att skylla.

33.52 på femte. Sen kom ihopklappningen. 35.45 och 35.22. Benen stod still akändes det som. Jag kom ingen vart. Och hade inte Janne varit där och peppat så hade jag brutit efter sex lopp. Nu pressade jag mig även det åttonde och i och med 34.55 så sänkte jag snittet från förra veckan från 34.18 till 33.52. Men med tok för ojämna tider.

Rent löpmässigt kändes det bättre med de höga farterna. Men jag får försöka planera loppen lite bättre nästa vecka. Så jag får dit 10 eller 12 lopp i stället. Men med ett snitt på 33.52 får jag ändå vara nöjd. Det blir bättre.

Idag joggade jag av mig lite mjölksyra på bandet. Det blev 16km till slut. Med en lugn öppning och en avslutning på 3.46. Kändes bra med tanke på intervallerna igår. I morgon blir det lätt lugn jogg innan det på fredag är dags för lite snabbare lopp igen. 12x3' i 3.58 fart. 1' vila. Det är tur att man har de där snabbare passen och får bryta lite från tristessen på distanspassen.