tisdag, juli 08, 2014

Kvalitetspass

Tro det eller ej. Men senaste veckan har jag kört lite kvalitet. Och eftersom det är 300 grader varmt ute så hoppade jag in på löpbandet. Och, ja. Dessutom tycker jag om att köra de snabba passen på band.
I vilket fall som helst. Förra veckan. 3x3km @ 4.00/km med 1km joggvila @ 4.45/km. Ett pass som kändes väldigt bra. Inga problem alls att fullfölja med hyfsat pigga ben.

Därför hade jag stora förhoppningar på dagens tempopass. 10km var planen och en vision att kunna nå ner emot 40'. Redan på uppvärmningen kändes både kropp och ben tunga. Inget jättesug att springa fort. Vilket är bra att ha om man nu ska klara ett tufft pass.

4.05 på första km. 4.07 på andra. Började komma in i farten lite nu. 4.05 på tredje och 4.05 på fjärde. Det började bli tungt. Men jag chansade och drog upp farten. 4.04 på femte och 4.04 på sjätte. Riktigt tungt nu och jag kom till den punkt där jag var tvungen att välja. Dra ner lite på farten och kanske orka hela eller köra och få ett lite bättre snitt.

Då vaderna började kännas av lite på sjätte km så valde jag att dra upp farten ytterligare och ge mig efter 7km. Onödigt att chansa och kanske få ännu mera ont i vaderna. 3.55 på sista km och i mål på 28.26. Och även om det bara blev 7km så får det vara ett okej snabbdistanspass. Det var ändå ett tag sedan benen rullade på riktigt snabbt.

I morgon blir det dock lugn jogg ute i värmen. Konstigt nog ser jag redan fram emot det.

onsdag, juli 02, 2014

Brutalt spår

För ett tag sedan sprang jag genom en skog på en stor grusväg. Från grusvägen gick det in en stig in i skogen. Så när det var dags för passet igår kom jag på den briljanta idén att testa den där stigen. Så in i skogen sprang jag.
Det fanns en miljard olika stigar som gick åt alla möjliga håll. Och inte fan var det någon märkning på träden heller. Så efter någon km så stod jag där. Mitt i skogen. Och var så jävla vilsen man kunde bli.

Men jag fortsatte på stigar hit och stigar dit. Tills jag kom fram till någon slags parkering och en samlingsplatstavla. Då hade jag koll på vilket håll jag skulle i alla fall. Efter många om och många felval så kom jag ut på den där stora grusvägen igen. Fick ihop 12km men jag kan inte förstå den stora hysterin kring det här med orienteringsspår, eller "trailrunning" som det tydligen kallas nu för tiden.

Det blir orytmiskt i löpningen. Ingen fart alls. Risken att stuka fötter tycker jag är större än vinsten med styrkan i lederna man får. Så jag fortsätter gärna att springa utanför skogen.

Idag bar det av till ett elljusspår. Det är första gången på länge jag springer i ett sådant. På vintern är det ett konstsnöspår och kanske borde jag fattat då. Att det här var ingen vanlig motionsslinga. Det här spåret var brutalt. Sjukt tunga backar. Och det känns som att det alltid gick uppför. Kom det någon nedförsbacke så var det i en 90 graders lutning. Inte en möjlighet att vila.
Två varv i 5km slingan mäktade jag med. Strax under 45'. Egentligen helt okej med tanke på hur tunglöpt det var.

Avslutade passet med 1,5 timmes tennis. Kanske inte var den smartaste idén. Jag är inte 20 längre och är visst inte oövervinnerlig. Kroppen orkar inte med lika mycket utan att vila.

I morgon är det löpvila. Måste låta vader, hälsenor och knän vila lite. Vet inte riktigt hur statusen är på allt det där.