En motivationshöjande vinterbild

10 km (46.23.54) idag. Ett pass som i stort sätt bara gick ut på att försöka få fram lite rytm i löpningen. I stegen. Den försvinner snabbt så fort passen inte körs regelbundet. Men nu är skavsårsperioden över. Och det är bara köra på. Pass efter pass. Tills rytmen sitter där den ska.


Det är härligt att vara ute och köra när det är riktigt vitt ute. Träden hänger över vägarna. Det enda är att det blir lite svårsprunget när snön löser upp sig lite. Snömodden gör att man halkar omkring rätt friskt. Och det spelar ingen roll hur pass van man är och hur noga man vet vart och hur man ska placera fötterna. Dessutom spänner jag vaderna extra. Och hela vristen.
Idag högg det till lite i den högra vaden efter 3km. Jag stannade och sträckte ute den. Och körde vidare. Lite krampkänningar fanns kvar i mitten av vaden. Men det blev inte värre. Får massera den lite med diverse salvor i kväll och eventuellt linda den i morgon under dagen. Så ska det inte vara några problem att köra i morgon.


Såg en bild i dag. Som höjde motivationen ordentligt till att köra. Tyckte det var lite lustigt att just den bilden skulle hjälpa till med att höja sugen efter ett vinterpass. Och ett långt dessutom. Som det tyvärr inte blev idag. Men i alla fall. Måste ha kvar den bilden. Den gjorde mer än att se bilder på exempelvis Gebreselassie. Känns mannen igen?

Vecka 8 - 2 pass - 24 km

Kanske ska jag byta klubb. Inte till Tureberg eller Spårvägen. Som det var tal om tidigare i karriären. Men till Team Skavsåret.
Efter att ha vilat nästan en vecka. Var det dags att dra på sig skorna och sticka i väg i går igen. 12 km (58.23.96) blev det. På nya vägar. Förbi sollentuna station. Helenelunds station. Nästan bort till polishögskolan. Det blev 30' åt ena hållet. Sedan vände jag. Och körde tillbaka. Det gick lite snabbare. Som alltid.

Skavsåret gjorde brutalt ont i stort sätt hela passet. Och det som hade läkt under veckan. Skavdes upp igen. Så idag. Bytte jag taktik. För vila är inget allternativ längre. Det är bara att bita ihop. Nu ska det köras. Och så länge kroppsdelarna sitter hyfsat på rätt plats. Så kör det.

Jag plockade ut mina skoinlägg. Med pelotter på. Och slängde ner dem i mina gamla skor. Och det gick mycket bättre. Kände inte av skavsåret någonting under dagens 12 km (59.05.92) pass. Hade sällskap av bror idag. Och där jag igår vände efter 30'. Hade vi idag 29'. Så det blev 2' längre löpning idag. Vad som sedan är 12 km. Det är osagt. Jag får hoppa på cykeln i vår och mäta.

Nästa vecka fortsätter jag nog att köra i de gamla skorna. Tills skavsåret är helt läkt. Då kan jag börja växla lite mellan de nya och gamla skorna. Blev alltså en dålig träningsvecka igen. Tur att det handlar om skavsår och inte allvarligare fotproblem.

För övrigt gick ISM i helgen. Måste bara poängtera Mattias Claessons 800m lopp. Lekande lätt vinner han. Eller hela hans kapacitet egentligen. Jag tror att han kommer att bli stor. Riktigt jävla stor. Och allt har han i stort sätt gjort själv. Genom att vara sin egen tränare. Det är respect.

Ofrivilligt uppehåll

Det är lite tyst på den här sidan just nu. Det beror på att jag blivit tvungen att ta ett kortare uppehåll med träningen. Med nya skor och pelotter så blev det för mycket. Hälarna blev sönderskavda och det uppstod enorma skavsår.

Jag har vilat dem tre dagar nu. Och det börjar kännas relativt bra. Senast. Allra allra senast. Är jag igång till helgen igen. Förhoppningsvis med ett intervallpass. Det är det jag behöver mest just nu. Men vi får se.

Ren smärta

Jag skulle behövs någon form av mental träning tror jag. Jag börjar bli mer och mer rädd för trötthet. Rädslan av att bli helt slut. Rädslan för mjölksyran. Blir bara större och större. Jag fegar på passen. Vågar inte köra på. Vågar inte köra fullt ut. Samtidigt kan jag överraska ibland och köra pass som inte förväntas.

I onsdags blev det 15 km (1.07.32.13). Och efter det har jag inte haft mycket energi kvar i kroppen. Torsdagen var det mödosamma steg hela dagen. Ett besök i globen.
I fredags mådde jag dåligt. Energinivån var fortfarande i botten. Och huvudvärken var enorm. En extra vilodag blev insatt. Inte bra.

Idag steg jag upp relativt tidigt. Drog på mig skorna och de lagom doftande träningskläderna. Stack iväg. Och kände den ständigt närliggande smärtan från hälen. Det börjar likna sviterna från förra vårens träningsläger i Monte Gordo. Blåsa på blåsa på blåsa. Och det känns. Så in i helvete mycket. Efter 5 km domnar det bort. Och det går bra att köra.

Idag blev det 6 km uppvärmning. Sedan kördes det intervaller. 4x1000m. Precis som förra veckan. Med 1' stå/gå vila. Och 3 km nerjogg. Det var motvind idag. Ordentlig motvind. Vilket märks tydligt på tiderna.

3.42.85 - 3.34.73 - 3.47.90 - 3.36.65 gav ett snitt på 3.40.53. Vilket är närmare 2,6'' snabbare per lopp än förra veckan.Men där kommer fegheten in. Jag skulle orka flera lopp. Jag borde köra fler lopp. Jag vet det. Och jag tänker på det. Men jag vågar inte riktigt. Jag är rädd för att bli trött. Riktigt jävla trött. Som jag borde. Jag måste ändra på det där tänkandet. Det kommer inte att hålla. Det blir bara ännu värre när det är tävlingsdags. Då kommer jag inte våga gå med klungan. Jag kommer inte våga ett skit.

I morgon är det långpass. Smärtan kommer att finnas där. Men inte så mycket trötthets smärtan. Utan den där lite mera rena smärtan. Från hälen. Från skavsåret och blåsorna. Som snart är lika stort som en munk.

Pelotter i skon

Pelott. Där har ni det som visst ska hjälpa min fot att bli helt hel. Efter besöket hos sjukgymnasten i måndags morse kom jag hem med två gummiliknande inlägg. Pelotter. De ska ligga under framfoten i skon och därmed höja upp min framfot lite.
Annars tydliggjordes det att min högra fot. Den jag har problem med. Är plattare över det främre fotvalvet.Och på så sätt har tårna och dess ben spridit ut sig mer än de ska. Samtidigt med att skorna jag haft varit aningen för stora och låtit fötterna bre ut sig ännu mer.

Men nu är alltså pelotterna på plats. I alla fall den ena. Och första passet med dem. Och med de nya skorna. Gjorde i går. Det var ett lugnare 10 km (44.50.09) pass tillsammans med bror. Fötterna kändes sådär. Ingen ömhet i framfoten, men ibland kändes det nästan för trångt i skon. Samtidigt som en viss obehaglighetskänsla infann sig under foten med pelotterna liggandes där.

Idag fick jag köra själv. Körde i väg i lätt snöfall och med nysnö på marken. Efter 400-500m gjorde det riktigt ont i vänster fot. Alltså inte den jag haft ont i. Jag stannade och tog ut pelotten. Och efter det var det inga problem alls längre. Frågan är bara om jag ska köra utan den framöver. Eller skadar det ännu mera när det blir ojämt under fötterna?

Det blev 16km (1.16.39.83) i alla fall. Och högerfoten kändes väldigt bra. Förutom att den känns på gränsen till fär trång. Skavsår börjar dyka upp på hälsen.
Men jag kan slappna av mera nu. Kanske försöker jag övertyga mig om att de här pelotterna är lösningen. Men i kurvor kan jag svänga ordentligt nu. Inte ta försiktiga steg för att inte vrida fötterna för mycket. Det är bara att köra på. Full fart frammåt!

Pelott är tydligen lösningen på allas problem.

Eller i alla fall mina.

Vecka 6 - 39 km - 3 pass

Det blev väl inte riktigt som det var tänkt den här veckan. Men samtidigt får jag vara nöjd att förkylningen och illamåendet inte blev värre än det var.

Jag hann i alla fall med tre pass den här veckan och 39 km totalt. Nästa vecka blir en tung vecka. Men jag kan inte i dagsläget garantera att det kommer att uppfyllas.
För det första är jag inte helt säker på hur pass långt borta från min kropp förkylningen är. Och för det andra återstår det att se vad sjukgymnasten säger i morgon. Även om jag intetror att hennes åsikter skulle ändra på min träningsmängd just nu.

Det jag räknar med att få av henne är mera tips på hur jag kan stärka och förebygga muskler och andra delar av foten kring skadan. Kanske något som påskyndar läkningen och små tips i allmänhet.

Så vi glömmer den här veckan. Och så jobbar vi vidare. Jag på gång nu. Efter kommande vecka ska jag ta beslutet om hur det ser ut med en eventuell försäsong. Just idag. Ser jag positivtpå det.

Saucony Trigon

Skulle ha kört ett lättare pass i går kväll. Men efter arbetsdagen kom jag hem och deckade. Kände mig lite underlig redan under dagen, och kände att något var på gång i kroppen. Så jag huttrade mest under en filt och i en varm dusch igår. Och vilade. Passade på att dra in 10 timmars sömn också.

Idag känner jag mig mycket bättre. Men vilar för att inte riskera åka på något värre. De här dagarna är alltid svåra. Efter sjukdom. Är man sjuk? Är man inte sjuk? Ska man vila för att inte riskera bli värre? Eller köra för att inte missa ett träningspass? Det är svårt. Inte minst psykologiskt.

Passade på att byta ut skorna idag också. Har inte alls varit nöjd med mina Reebock jag hade tidigare. Känslan att springa i dem. Sättet att snöra dem. Och hur de sitter. Så jag har bytt till ett par splitternya Saucony Trigon. De sitter mycket bättre. Eftersom de är smalare i bakänden. Dessutom med extra stöd på insidan av hälen och bra stötdämpning i framsulan. Precis som det ska vara. Hoppas att de kan hjälpa till att förbättra foten ännu mera.
I morgon blir det i alla fall ett test av dem. Sedan får kroppen bestämma hur långt det blir.

Saucony Trigon 4

Ett par pass och en tidsbokning

Jag fortsätter att mala pass. Veckan började lite lätt med ett 13,5km (1.02.29.58) pass. Inte direkt tugnt. Men samtidigt inte studsande steg.
Tisdagen bestod av 12km (57.41.04). Ett pass där foten gjorde lite ont i början. Och forsatte så fram till 8km ungefär. Där hade ansiktet frusit till. Det var halt, kallt och allmänt jävligt. Då blev jag förbannad. Och tryckte på ordentligt.

De första 8km gick inte speciellt snabbt. Närmare 5.oo/km. Sista 4km gick bra mycket snabbare. Den sista km brukar jag alltid klocka. Och nu stanande klockan på stabila 3.57.15. Och den km lutar i stort sätt bara uppför.

I går skulle intervaller äga rum. Men beslutet togs att ställa in det passet. Det var för många minusgrader där ute. Och jag kände inte för att riskera några luftrör. Så det blev. Efter sju raka pass en välbehövlig vilodag.

Intervallerna körde idag i stället. På en ödslig gångväg utanför sollentunavallen. Tidigare har det varit 4' lopp. Nu var det utmätta 1000m lopp.
3.49.15 - 3.35.43 - 3.51.52 - 3.36.40 gick intervallerna på. Med 1' ståvila mellan.

Det kändes relativt bra. Både i ben och fötter. Men underlaget var inte dte bästa. Is och ojämnheter bredde ut sig över den mörka grusvägen. Men ett snitt på 3.43.12 får ändå vara godkänt med tanke på omständigheterna. Och med 6km som uppvärmning och 3,5km som nerjogg fick jag ändå ihop 13,5km totalt idag.

För att vara på säkra sidan med foten. Och kanske få några tips. Är ett besök med sjukgymnasten inbokat till nästa måndag. Inget allvarligt har hänt med den, utan det är mera tal om en säkerhetsåtgärd. Och en kontroll.

Vecka 5 - 6 pass - 66 km

Avslutade veckan med två lite lugnare pass. 10km (44.22.04) igår. Och en 10km (44.48.67) idag.
Jag säger lugna eftersom det känns så. I många ögon kanske ett 10km pass på 44' inte skulle anses som lugnt. Men det gör det för mig. I alla fall just nu. Och kanske bör jag passa på att njuta.

Helgens pass var lite svåra. Snön har börjat smälta lite. Kallt på nätterna. Varmare under dagarna. Vilket har lett till en herrans massa is på gatorna. Så det är svårsprunget där ute för tillfället. Men man får göra så gått det går. Ett steg i taget. Vare sig det går frammåt. Eller bakåt.

Har funderat lite mer kring skorna. Jag är inte nöjd. Det har jag egentligen aldrig riktigt varit med de här skorna. Förutom stötdämpningen. Kanske är det de som gör att foten inte blir bättre. Det var ändå i och med köpet av dem som jag fick problem från början. Så i veckan blir det förhoppningsvis en tur till löplabbet. Till de gamla friidrottspolarna. Fredrik Kjellberg. John Lasselle. Eller vem som nu arbetar den dagen.

Veckan i helhet har varit bra. Har fortsatt väldigt bra diciplin. Vilket jag själv nästan är chockad över. 6 pass den här veckan. Ett litet test. Se hur foten svarar på det. Det var några pass i början på veckan. När snön var som värst. Som foten sa i från lite. Men under de senaste passen har det känts bättre.
Totalt blev det en mängd på 66km. Vilket är 1km mer än beräknat. Men det kan jag nog leva med.

Nästa veckan går jag ner på 5 pass igen. För att få in en extra hel vilodag. Men tro inte att det blir lättare träning för det. Icke. Det blir ungefär samma mängd som den här veckan. 65 km på 5 pass. Färre men längre pass.
Veckan där efter blir en hård. Mer om den senare. Klarar foten de här veckorna, ser det bra ut. Riktigt bra ut. Då kan det nog bli en försäsong i alla fall.

Bättre underlag tack.

Foten har börjat kännas lite sämre de senaste passen. Och med det rasar mitt humör snabbt.
Igår blev det ett kortare 6km (27.36.42) pass. Försökte hålla ner farten ordentligt. Men foten började kännas tidigt. Och efter det så är mitt humör ordentligt nere i skiten. Man märker tydligt i de här lägena hur viktig min träning är för mig.

Jag funderar fortfarande på vad ömheten i foten egentligen beror på. Och efter dagens pass lutar det mera åt ett håll. Och det är underlaget på vägarna.
Fick sällskap av bror idag och passade då på att beta av veckans långpass. 16 km (1.17.37.67). Det blev ingen planerad sväng idag. Utan vi bestämde oss för att improvisera lite. Köra mera efter klockan än efter utsatta km.

Det har regnat lite idag. Och det är bra. En del vägar var fria från snö och is. Och på de bitarna kändes det riktigt bra. Men så fort vi kom in på bitar där snön och ojämnheten fanns kvar, så ömmade det till lite i foten.
Så jag hoppas att det fortsätter att regna i natt. Så att mer och mer av vintern försvinner. Jag behöver torra gator nu. Jag behöver vår. Och en hel fot också förresten, men allt kanske man inte kan begära.