måndag, juni 29, 2009

Jogg med en vän

Dagen efter 7km passet var det tänkt att jag skulle vila. Men jag blev uppringd av en vän. Som precis har börjat springa lite. Han frågade om jag ville hänga på en runda. En riktigt långsam runda, för mig alltså. Givetvis kunde jag inte tacka nej, utan jag slöt upp vid honom i solna.

Han dukade upp stor frukost med färsk frukt och mackor. Och vi åt. Jag med en viss skeptis. När han ätit färdigt klappade han sig nöjt på magen och undrade lite hur han skulle orka springa. Jag log bara och undrade lite varför vi åt frukosten innan vi sprang. Och var tvungen att skratta lite.

Ut kom vi till slut och körde längs fina vägar genom Pampas Marina och bort mot Karlberg. Det kändes skönt att bara ligga där bredvid och studsa fram i över 5.30-fart. Vader och knän kändes bra.
Så jag klarade att köra två löppass i rad. Även om det andra var ett väldigt långsamt pass. Men ändå 7km.

Dagen efter intog jag vattnet. Paddlade kanot i 2,5 timme. Gled fram, kors och tvärs, över spegelblankt vatten. Med en kortare bad och lunch paus på någon ödslig strand. Och så idag. Värmen ligger fortfarande på. Svetten rinner redan innan jag börjar springa iväg. Skrapade ihop 7km [31.48.47]. Men kände att jag tog det riktigt lugnt. Ändå gick det på närmare 4.30-fart.

Nu är juni över och jag känner att det är dags att höja nivån lite. Först och främst distanserna upp till 10km. Men att jag fortsätter att köra löpning varannan dag. Däremot måste jag bli bättre på att köra knästyrkan, som jag missat totalt senaste tiden. Tyvärr blir det så så fort jag känner att knät känns bra.

onsdag, juni 24, 2009

Andra löpare stessar

Visiten i norr är avklarad. Det var trevligt. Om än lite för mycket intag av dryck. Jag hann med ett pass på midsommaraftonens morgon. I ett spår som var halvt igenvuxet. Men 6.5 km blev det. Och det kändes vidrigt. Som det alltid gör när det är morgonpass.

Idag var det närmare 30 grader. Perfekt. I alla fall för träning. Jag stack i väg efter jobbet. Planerade en ganska behaglig 7km runda i spåret bakom knuten. När jag kommer in i spåret brukar jag ha 2'56''. Nu tittade jag på klockan: 2'47''. Och i samma ögonblick som jag tänkte att jag skulle dra ner lite på farten så såg jag något komma ner från backen bakom mig.

En löpare klädd i "löparshorts". Ni vet, såna där korta, heta shorts. Och solglasögon. Det gick snabbt. Visserligen var det nedförsbacke för honom. Men ändå.

I samma ögonblick som jag såg honom så höjde jag i stället tempot. Blev stressad. Och tryckte på lite extra. Det gjorde jag i 20' tills jag inte längre såg honom. Resten av passet var tungt. Men jag tycker ändå att jag höll uppe både steg och tempo bra.

I slutet kom tanken att köra på under 30'. Och eftersom jag behövde runt 2.56 från spåret och hem så hoppades jag på under 27'30'' när jag kommer ut på grusvägen. Nu visade klockan 27'22''. Trots riktigt tunga ben i sista backen så stannade klockan 29'47''.

7km i 4.15/km. Och med ett knä som kändes precis som det ska. Det lovar gott. Nästa pass ska jag försöka hålla nere tempot lite. I stället försöka höja distansen upp till 8-9km. Om det inte kommer någon löpare som stressar vill säga.

onsdag, juni 17, 2009

Far norrut

Varje morgon när jag åker till arbetet kör jag förbi löpargymnasiet. Oftast ligger det helt öde där så tidigt på morgonen. Men den senaste veckan har jag sett grupper med löpare som är ute och kör sin morgonjogg. Det ser härligt ut. Det rycker i mina ben och jag känner mig less på att få komma hem efter jobbet och bara sticka ut på 5-6km. Varannan dag!

Efter passet i lördags blev det inga mer sjukdomskänslor. På måndagskvällen stack jag ut för att testa knä och vader igen. Och det mesta kändes faktiskt helt okej. Vänstra vaden hade lite små känningar i sig, men inget som skapade löpsvårigheter.

Idag kom jag hem lite tidigare. Drog på mig skorna direkt och stack ut i skogen. Vaden hade ungefär samma känsla som senast, men det kommer inget mer. Så jag körde på. Fick ihop 7km till slut [33.33.89].
Började de första 7' inne i skogen, hoppandes över rötter och stenar. Och det gjorde kanske att knät ömmade till lite strax innan jag kom ut på vanliga skogsvägarna. Men efter det var det helt problemfritt i knät.

Nu väntar midsommar. Och tidigt i morgon bitti. Antagligen innan både sol och tuppar känner för att resa på sig. Så far vi iväg norröver. Men träningsväskan är packad. I alla fall snart. Och jag fortsätter med passen där uppe.

lördag, juni 13, 2009

Någonting är fel

Tänkte att det här skulle bli en bra vecka träningsmässigt. Började fint med löpning både måndag och tisdag. Och knät kändes riktigt bra under tisdagspasset.

Men så var jag tvungen att dra iväg till Söderköping på kurs. Och fick inte dit någon träningsmöjlighet. Tyvärr. I stället satsade jag på lördag. Och stack iväg i regnet. Men jag kände redan efter några minuter att någonting var fel i kroppen. Den kändes inte pigg. Den var hängig och seg. Och efter 15' joggande i lugn fart vände magen sig ut och in. Mitt i Edsbergsparken.

Men jag joggade vidare. Kroppen blev allt segare och efter ytterligare några minuter började det ömma lite i knät. Då stannade jag och gick vidare.
Jag börjar misstänka att jag har något i kroppen. Början på någon förkylning eller liknande. Och att det var kallt och blött gjorde kanske inte susen för smidigheten i knät heller.

Men i morgon är det en ny dag. Jag tror jag behöver lite kontinuitet med löpningen för att knät ska bli bättre. Och köra styrkeövningarna i dagarna mellan passen. Så är kroppen piggare i morgon blir det ett kortare joggpass då också.

lördag, juni 06, 2009

Äntligen ute

Jag hittade en löpartröja idag. Så jag köpte den. Helt enkelt. Och när jag kom hem med den insåg jag att jag helt enkelt var tvungen att prova springa i den. Och så blev det.

Förkylningen är väl kanske inte riktigt över. Men febern är borta och jag känner mig pigg. Det som är kvar är lite snuva och slem i halsen. Men sånt brukar väl kunna hänga kvar ett bra tag efter.

Jag tänkte bara sticka ut för att rasta benen några minuter. Kanske 1-2km. Det blev 4km [18.33.53]. Vaderna kändes helt perfekta. Knät ömade lite vid 4'30'' men var helt borta vid 7'. Jag hade kunnat köra en massa mer km. Men med tanke på sjukdomen så kanske jag ska lugna mig lite.

Riktigt skönt att ha varit ute igen i alla fall. Känns som det var flera månader sedan. Hoppas bara det sista av förkylningen kan sticka iväg nu också så är det bara att dra på.

Kvällen får avslutas med fotboll. Sverige-Danmark. Och Källström är med från start!

torsdag, juni 04, 2009

Det vill sig fortfarande inte

Tänkte att det skulle ta fart nu med träningen igen efter de positiva beskeden förra lördagen. Nu sitter jag här. Nästan en vecka har gått och jag har fortfarande inte löpt en endaste meter. Det har visserligen inte så mycket med vaderna att göra. Bara lite.

Efter löpningen förra veckan tyckte jag att de var en bra idé att åka in och titta på maran. Och eftersom jag var där två timmar innan start, så tänkte jag promenarea runt på stan i den stekande solen. Så efter två timmars gång och lite därtill under själva loppet, kom jag hem. Riktigt sugen på att köra en mara själv. Men att sticka iväg 42km kanske inte hade varit det bästa.

Morgonen efter. Kunde jag knappt gå. Mina vader gjorde så fantastiskt jävla ont. En sådan träningsvärk har jag nog sällan skådat. Två dagar senare kunde jag gå ordentligt och tänkte att det äntligen var dags att sticka ut i skogen igen och mala km.

Tydligen inte. I stället vaknar jag upp med halsont, huvudvärk och täppt näsa. Och det sitter jag fortfarande med. Blev idag hemskickad från arbetet för att vila upp mig. Så jag antar att det är det jag gör. Efter att ha fixat kattlådan, diskat och städat hela lägenheten alltså. Och så får jag sitta här och vänta på att få köra nästa pass. I alla fall några dagar till.