Vecka 3 - 53 km - 5 pass

Ännu en vecka är över. Och det blev ännu en bra träningsvecka. Det börjar ta sig nu. Faktiskt. Igår blev det 10 km (44.35.80). Och det var pigga ben som studsade runt längs gatorna. Efter passet var jag knappt anfådd och det fanns mycket energi kvar.
Gatorna var torra och luften kylig. Då känns det bra att springa.

Vaknade i morse och såg att världen blivit vit. Ingen rolig syn alls. Inte löpmässigt i alla fall. Passet blev mycket svårare idag. Halkade omkring. Men bara en hand i backen. Det räknas väl inte som en vurpa? Regeln går väl vid ett knä i backen?

Ojämnheten på vägarna gjorde att foten inte kändes så perfekt som den gjorde igår. Men med bror som sällskap blev passet ändå lite lättare. Vi stack i väg med målet att ta det väldigt lugnt. Det gjorde vi. Så kändes det i alla fall. Det kändes som att vi var ute och joggade bara. Med så tittade man på klockan vid en del tidskontroller och insåg att det kanske inte gick så fruktansvärt långsamt ändå.
Det blev 10km idag också (44.54.77).

Så veckan har gått bra. Träningen har flutit på riktigt bra. Och foten och vaden känns bättre och bättre. Även om jag drömmer om att slippa oronoch rädslan. Och bara få mala pass efter pass totalt skadefri.

Passen har kännts väldigt lätta. Trodde först att det skulle vara en förvarning för en kommande förkylning. Men jag har inte kännt av något sådant. Det viktigaste kanske ändå är att jag blivit psykiskt starkare och kommer ut på alla passen jag ska. Inte hittar på ursäkter för att slippa.
Dessutom fick jag in ett lite längre pass. På 14 km. Och en total ökning med 8km från förra veckan.

Till nästa veckan blir det en liten ökning till. Med några km. Ser ut att kunna bli en riktigt bra första månad på det nya året. En månad som för något riktigt gott med sig.