Skulle ta det lite lugnt idag. Med tanke på gårdagens lilla känningar i foten. Och det blev ett lungt pass. Men det blev också längre än det var tänkte. 14 km (1.06.34.05).
Och foten kändes väldigt bra. Visserligen hade jag sällskap i form av bror, men ändå.
Oftast brukar skador kännas mindre när man inte springer själv. Kanske fokucerar man inte tankarna lika mycket på det då. Man känner inte efter lika mycket.
Idag gick allting bra i alla fall. Foten. Vaden. Samt att de lätta stegen från igår fortfarande satt i. Piggt och bra.
Från himmlen föll snön. Blandat med regn. Och säkerligen lite is som piskade oskönt i ansiktet. Men som tur är. Ligger den snön inte längre kvar på marken. Den rinner bort.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Bara för att skador känns mindre när man springer med någon så bör man se upp med skador som försvinner om man tänker på annat eller efter uppvärmning.
Skicka en kommentar