Tidskontrollerna

Temot var relativt högt från början. Första tidskontrollen har jag när jag springer in i spåret. Där brukar jag ha 2.56. Idag hade jag 2.55. Jag ökade inte utan försökte hålla ett jämt tempo. Det är fortfarande lite ovant, så de omedvetna temposkillanderna i löpningen finns fortfarande kvar.

Första halvan av varvet är den lättaste. Och när jag började klättringen upp för skidbacken så kändes benen fortfarande pigga. Andningen var okej.
Ner för backen igen. Upp för nästa. Och så lite plant. Och upp för en ny backe. Sedan kommer nästa kontroll. En bom. Därifrån brukar jag kunna räkna ut vad sluttiden hamnar på. Vid lite högre tempo tar det ca 5' tills jag kommer ut ur spåret igen. Annars tar det 6'.

Idag kändes det som att jag skulle klara det på 5'. Och skulle få en sluttid på de vanliga 33'-34'. Hoppades därför på att ha runt 25' när jag passerar bommen. Jag såg på klockan och noterade en tid precis över 23'.

Backarna avlöste sedan varandra hela vägen hem. Och jag väntade bara på att känna hur krafterna tog slut. Hur stumheten skulle ta över benen. Hur andningen skulle sänka farten. Men det skedde aldrig. Benen pinnade på i bra tempo. Upp för alla backar. Och ut ur skogen. Upp för de sista backarna och runt det legendariska skidhörnet. Tryckte lite extra i sista backen. Kändes bra. Blev 7 km totalt. Lite längre än det var tänkt. Sluttiden blev 30.03.30. Det är helt okej. Med tanke på senaste tidens träning. Underlaget. Kylan.

Det är en stor skillnad på löparkänslan den här veckan jämfört med bara två veckor sedan. Det går snabbt för mig att träna i fatt det jag tappat. Även om det är en otroligt lång bit kvar.