Fortsatt rehab

Veckan har rullat på och likaså har stegen över det kvällskyliga asfalten och gruset. I söndags kunde jag ta mig runt 8km (38.43.34) utan större svårigheter.

I måndags blev det ett pass med Janne, och när han brukar vara med så höjs farten. 6km (27.10.66) på närmare 4.30/km fart.
Det kändes bra. Pigga ben och otroligt skönt och roligt att få och kunna köra på lite extra.

Tisdagen bjöd på 8km (36.55.48). Även där gick det lite snabbare. Omedvetet. Det är lite svårt att kontrollera farten, när viljan är så stor.

I dag var jag hos sjukgymnasten igen. Fick lite mera ström i benet, och fick massage. Det börjar kännas bra nu. Någon vecka kvar till full träning, med intervaller. Men längre distanspass och kanske några snabbare pass bör klaras av.

Lite jogg bara

Nu har jag varit hos sjukgymnasten och fått tillåtelse att börja jogga lite. Det är inga direkta träningspass för mig, men jag får röra lite på benen i alla fall. Och bygga upp baksidan.

Igår skulle jag bara testa och joggade 2km (9.07.65) och idag ökade jag lite till 3,5km (16.11.42).

Det känns riktigt bra att få komma ut på vägarna igen, känns lite som att jag varit borta längre än en vecka.
Baksidan känns inte bra, det måste jag erkänna. Men är det plant fungerar det fint. Kommer det däremot en uppförsbacke så ömmar det lite. Så tempot sänks lite när det går uppför.

Till nästa tävling: 14 dagar??

Ström i låretsbaksida

Var hos sjukgymnasten i morse. Blev behandlad med lite ström i baksidan av låret. Och en lite lättare massage för att få ärrbildningen åt rätt håll.

Det är en mindre bristning i baksidan som har läkt bra under de dagarna jag vilat. I morgon kan jag börja jogga igen och öka allt eftersom. De snabbare loppen, där jag sträcker ut steget ordentligt bör jag däremot vänta 3-4 veckor med.

Så nu kör vi vidare. Lite övningar där jag stärker baksidan och nerverna kring bristningen. Och så jogg. I någon dag. Som sedan blir vanlig distans.

På skadefronten intet nytt

Nu har det gått två dagar sedan hugget i baksidan i låret. Jag kan gå normalt utan att känna något. Och jag kan öven jogga så länge jag har minimalt knäuppdrag. Men som träningspass går det inte.

Eftersom det kan handla om en bristning är jag osäker när det gäller stretching. Jag vill inte stretcha upp några ärrbildningar på eller kring senan, utan avvaktar sjukgymnastbesöket på tisdag morgon.

När jag sträcker ut benet med lite lite belastning på baksidan gör det ont. Det känns lite som enorm tränigsvärk. Så jag får snällt sitta och vänta någon dag till innan jag eventuellt kan prova jogga några minuter.

Till nästa tävling: 20 dagar??

Det var det...

Började veckan med ett lugnt 12 km (56.43.25) pass. För att jogga bort lite av tävlingens spår och förbereda kroppen inför intervallpasset idag. Det var tunga ben, men det var inte heller direkt oväntat.

Idag var det alltså dags för första passet på bana. Tanken var 12x200m med 30'' vila. Och hålla loppen på ca 33''. Spikskorna skulle vänta för att vänja kroppen och benen lite vid underlag och fart.
Uppvärmningen på 4 km kändes helt okej. Och det fanns ett visst sug att köra intervaller. Lite löpskolning och stegringslopp senare var det dags.

Jag drog första loppet. Janne i rygg. 33.10 gick den på. Andra drog Janne. Jag i rygg. 34.28 blev tiden.
Tredje loppet skulle jag dra igen. Det kändes bra i kroppen och det var roligt. Men det roliga skulle inte vara länge. I mitten av kurvan började det kännas lite i baksidan. Det blev mer och mer och jag började halta lite. När vi kom ut ur kurvan högg det till i baksidan av låret och det var bara att kasta klockan i frustration och ramla ihop på gräset bredvid banan.

Nu. Någon timme senare, är smärtan inte alls lika stor. Men det ömmar fortfarande friskt i baksidan. Framför allt i det läget då jag sträcker ut benet.

Nu vet jag inte riktigt vad jag ska göra. Till att börja med får jag väl avvakta morgondagen och se hur det känns. Men frågan är om jag orkar ta mig tillbaka från ännu en skada. Kanske är det dags att lägga ner nu. Jag vet inte. Jag var på gång. Allt kändes så bra. Och så kommer det här. Det är tomt.

Rädslan tar över allt mer

Idag var det dags för tävling alltså. Rösjöloppet 5700m. Hade väl egentligen inga direkta förhoppningar på loppet men att komma under 24' kände jag att jag måste för att vara på rätt väg.

Uppvärmningen kändes okej, varken mer eller mindre. Lite väl mycket nervositet kanske för att vara ett motionslopp. Frukosten var på väg upp ett flertal gånger.
Tröja och linne på och så kom startskottet. Pang.

Jag kan inte påstå att det kändes tungt. Men efter någon km kom det en backe som var lte tyngre än de andra. I backen kom också rädslan. Jag blev rädd att jag skulle ta slut. Att jag skulle bli trött. Att jag inte skulle orka köra vidare. Så jag stannade. Stretchade baksidan lite vid sidan om vägen. Fortsatte sedan vidare i högt tempo.

Någon km senare kom nästa tunga backe. I den kom rädslan tillbaka. Så jag stannade igen. Och stretchade baksidan. Och fortsatte ett litet tag senare igen. I högre tempo.

I mål var jag inte slut. Jag hade mycket kvar att ge. Antagligen hade jag kunnat kapa en hel del tid. Men rädslan tog över för mycket. Det har aldrig hänt i tävlingssammanhang tidigare. Och jag hoppas inte det gör det igen. Men jag är väl medveten om att jag behöver psykologiskhjälp i min träning (och i vardagliga livet också för den delen).

Jag kom i mål på 22.45 enligt den officiella kolckan. Men min visade 21.25.17 eftersom jag stannade klockan när jag stannade under loppet. Så 21.25.17 är en troligare tid som visar mera på min form och kapacitet i dagsläget.
Gled väl in på en 26:e plats officiellt. Men med min tid hade det blivit runt 15-16:e plats. Inte för att det spelar någon som helst roll. 185 startade.

Jag får fortsätta jobba på att försöka övervinna rädslan. Kanske ska jag mala på hårda pass. Intervallpass, tävlingar och hårdare distanspass så jag vänjer mig vid smärtan och tröttheten. Tröttheten flyttas visserligen fram hela tiden i och med att jag blir starkare och uthålligare.

Så nöjd är jag inte riktigt. Tiden är okej. Men det fanns mer brister som jag måste få bort. Nästa tävling var tänkt att bli blodomloppet 5:e juni. Men efter idag så får jag fundera vidare.

Dagarna före

De två senaste dagarna har jag lättat lite på träningen och i stort sätt bara joggat lite. I fredags blev det 6 km (27.39.67) och i dag blev det endast 4 km (18.45.25).
Efter den lite tyngre perioden kändes det som att det behövdes några dagar med lite lugn träning. Men samtidigt hålla igång kroppen innan tävlingen i morgon.
Jag kan inte påstå att det känns bra inför loppet, men det behöver samtidigt inte betyda att det kommer att gå dåligt. Jag hoppas bara att jag slipper en hostattack under loppets gång. För annars kommer det att bli jobbigt.

För övrigt har jag idag tackat nej till att springa Svenska Cupen för klubben (Väsby) i Norrtälje kommande torsdag. (800m). Jag känner att nu när vaderna börjar kännas så pass bra som de gör, så känns det väldigt riskabelt och dumt att börja bansäsongen med en 800m tävling. Jag vill ha några pass i benen där jag kan i lugn och ro vänja benen till hastigheten, spikskorna och underlaget. 6:e juni går eventuellt nästa match. Då är det 1500m som gäller och då kanske jag kan ställa upp. Det känns inte bra att tacka nej nu, men samtidigt så hoppas jag att det ändå är rätt beslut.

Till nästa tävling: 1 dag

12 raka

Nu är en period med 12 raka pass avklarade. Den här veckan började med ett bra 16km pass (1.08.20.78). Lättare ben än samma pass på söndagen.

Tisdag var det tungt att komma ut på vägarna. Oturligt nog hade jag en motionscykel i lägenheten. Så det blev ett lugnt 20km pass på den (37.23.16). Nu är motionscykeln borta så det är bara att palla sig ut längs de ödsliga gatorna nästa gång. D.v.s. i morgon kväll.

I går blev det ett bra pass tillsammans med Janne. 5x250m backe med 2'30'' vila.
(51.57/51.41/52.71/52.14/53.67). Tiderna är betydligt sämre än senast. Men samtidigt var det slutet på en lång period med pass, samt jag körde tre lopp mer än senast.
Är inte helt nöjd med passet, men det får duga. Andningen kändes bra. Lade sig snabbt efter avslutad intervall. Men mjölksyran kom snabbt på de sista loppen.
Uppvärmning 3km och nerjogg 2km.

Det var sista passet med backintervaller. Nu är det dags att ta steget vidare. Steget ut på banorna. 200:ingar. Första passet nästa vecka. Med gympaskor. För att vänja vaderna lite innan spikskorna åker på.

Och så idag. Äntligen lite vila. Aktiv vila kanske man ska säga. Lång arbetsdag. Bärande av 18 tunga kartonger med kakel och ett punkteringsbyte. Men nu. Nu är det benen på soffbordet. I några minuter till i alla fall.

Till nästa tävling: 3 dagar

Vecka 18 - 75 km - 7 pass

Kunde avsluta veckan med två relativt bra pass.
Igår blev det 4,5km uppvärming innan jag körde 6x70/20 (ca. 400m). Och avslutade med 4km nerjogg.

Passet i sig kändes helt okej. Skönt väder och pigga ben. Det kändes som att det var ett välbehövligt intervallpass. Det är dags nu att få lite mera fart i benen. Snabbare lopp. Snart är det dags att stiga ut på banan. Och dra på sig spikskorna. Men innan dess är det ett backpass kvar.

Dagens pass var ett av de tyngre. 15km (1.07.17.65). Riktigt tunga ben och kropp i allmänhet.

Totalt blev det alltså 7 pass den här veckan. 75 km och då räknar jag inte med cykelpassets kilometerantal.
Nästa vecka är det tänkt att det ska bli 95km på 6 pass. Varav ett pass är tävling (söndag) och ett intervallpass (backe-onsdag).
Hoppas bara att allt slem kan försvinna ur halsen snart. Ibland är det ett ganska störande moment under passen. Och det kan bli jobbigt under tävligsfart.

En ny sväng växer fram

Har börjat utforska lite nya områden här omkring. Har hittat ett nytt spår. Som är riktigt roligt. Inte ett vanligt elljusspår, utan ett spår som på något sätt ligger närmare naturen. Mycket krokiga vägar och svängar. Fast ändå på bra vägar.

Det blir nog flera rundor ute i det där spåret under sommaren. Så länge det är ljust ute. Idag blev det i alla fall 15km (1.11.24.12). Och det börjar kännas lite bättre i kroppen. Får hoppas det kan fortsätta göra det nu.

Till nästa tävling: 8 dagar

1.40/km

Idag var det vilodag. Men efter en hyfsat peppande kommentar så blev det ett litet cykelpass ändå. 20 km på 33.12.42 (17.12.55/15.59.87) på motionscykeln.

Vet inte riktigt om det är snabbt. Bra. Eller hur man ska tolka känslan i ben och lungor under ett cykelpass. Men lite träning var det nog allt.

Något måste göras

Det går fortsatt segt med träningen. Ingen direkt rytm i löpningen. Tunga ben. Tunga lungor. Det vill helt enkelt inte stämma.
Det blev 12 km (54.26.64) igår. På lite nya ägar. Lite nya skogsrundor. Men med samma sega ben.
Idag skulle det bli backintervaller. Men slutade med 10 km (41.48.26). Motivationen för backe fanns helt enkelt inte. Varken för Janne eller mig. Så det blev lite distans i hyggligt tempo.

Men någonting måste göras. Jag känner bara mer och mer rädsla för att bli trött. Jag fegar under distanspassen. Kör långsamare än tänkt. Hittar på ursäkter när det börjar bli jobbigt. Knyta om skor. Stretcha.
Det knyter sig någonstans inom mig när det är dags för intervaller. Tusingar. Backe 70/20. Bana. Vad det nu är.
Extra jobbigt blir det där Janne är med. Eftersom jag vet att han är mycket bättre än mig.
Jag vet inte riktigt varför det blir så. Men jag antar att det är rädslan för att inte orka. Att välja den enklaste vägen. Den lätta. Och att få stryk av Janne varje varje lopp. Och det gör mig inte direkt bättre. Jag blir inte bättre av att bara springa 12-15km sex gånger i veckan. Jag måste verkligen köra mina intervallpass. Det är dem som gör skillnaden.

Jag antar att det enda som finns att göra är att forcera igenom rädslan. Köra på. Bli trött. Bli helt slut. Tävla. Gång på gång. Tills det inte längre är något problem. Tills det inte längre är något speciellt.

Nästa tävling: 10 dagar