68 sekundjävlar senare

Efter två veckors vila stack jag idag ut för att testa om knät skulle hålla. Det gjorde det. I 68 sekunder. Sen började det göra ont igen. Och efter några minuter kom ömhet i det vänstra också. Inte lika intensivt som i det högra. Men det känns inte okej.

Ska höra lite med Fröken Bengtsson som är spcialicerad på idrottskador. Hon hjälpte mig senast när jag hade liknande knäproblem. Har för mig att det gick rätt snabbt efter hennes behandling.

Nu blir det några dagars soffsittande till. Hade nästan börjat vänja mig vid det. tycka det var skönt att komma hem och sätta sig i soffan. Inte göra ett skit. Men så idag. Under de 2km. Fick jag den där härliga känslan över att springa. Att fara fram över fälten. Genom skogarna. Längs vägarna. Och bara att få den känslan igen. Är en liten vinst.

Break

Det går inte. Efter att ha provat jogga några långsamma km med Janne så sa det stopp. Redan efter 2' började det ömma i knät och 20' senare när vi stannade så gjorde det förbannat ont. Dagen efter kunde jag knappt gå. Det går inte att böja på knät ordentligt. Och det är en lättare svullnad.

Någonstans började jag fundera på löparknä. Men det är väl på utsidan man ska ha ont då? Jag har ont mitt på och lite på insidan.
Nu har det gått tre dagar sedan passet och knät känns bättre. Jag kan böja på det och luta mig på det ordentligt. Men jag tror ändå det kommer att dröja några veckor innan jag testar att jogga igen.

Som tur var har jag ingen direkt säsong som jag missar. Även om det känns riktigt trist när jag väl var uppe på 20km pass och bra intervaller. Nu är det bara att vila och låta skiten bli bra igen. Och så börja om från början igen.

Har bytt både löparskor och fritidsskor. Om det nu skulle ha påverkar knät. Samt kör styrka för musklerna kring knäskålen. Så är det bara hoppas att det hela blir bra snabbt. Trist. men någon sa att träningslivet är långt. Så det är väl bara att vara nöjd att det inte är senan som gör ont.

Det vill sig inte riktigt

Efter en hel veckan löpvila kändes det som att knät var bättre. Redan efter tre dagar gjorde det inte ont att gå så tankarna var relativt positiva.
Idag stack jag ut bara för att jogga några minuter. Och efter 7 minuter började det ömma i knät. En ömhet som sitter mitt på eller i knät. Svårt att få grepp om exakt vart. Men ömheten påminner om den jag hade i vänster knä i början på året.

När jag hade ont i vänster knä så vilade jag inte. Jag körde på och började samtidigt köra knästyrka med viktband kring foten. Det gick över delvis. Ömheten finns fortfarande kvar när jag trycker på en punkt på knät, men känns aldrig när jag springer.

Så planen kommande vecka är att köra på. 15-25 minuters pass. Långsamt. Och så köra knästyrkan minst en gång per dag. Så får vi se om det går över. Eftersom vägarna numera ser helt okej ut. Och isen försvunnit. Så är det inga direkta ojämnheter som gör att knät får jobba oregelbundet.

En annan teori. Som gjorde att jag tidigare haft ont i knät. Är mitt arbete. Eftersom jag ofta får sitta ner på knä när jag hjälper barnen och klä på sig så får jag tryck på knäskålen hela tiden. Ska försöka tänka på att sitta på ett annat sätt eller sitta på en bänk. Och dessutom borde det bli vår snart. Tycker jag. Så det inte behövs så mycket påklädnad.

Ett ömt muskelfäste och en ny sko

Efter långpasset mådde benen lite lagom bra. Värre blev det dagen efter. Låren gjorde riktigt ont när jag gick. Men det kändes mest som träningsvärk så det var abara att köra på. 12 km dagen efter kändes förvånandsvärt bra. Benen pinnade på och efter en lugnare öppning så höjde jag farten ordentligt sista 4-5km. Och avslutade på fina 4.15.01.

Men de pigga benen skulle inte hålla speciellt länge. 10km på fredagen. Och det var en rejäl pina. Brutalt tungt från första steget. Benen gjorde ont och allt kändes bara skit. Men. En sak var mer oroande än tunga ben och trög form. Det var ömhet ovanför höger knäskål. När jag böjer upp benet ordentligt bakåt så ömmar det till. D.v.s i stort sätt varje löpsteg.

Ömheten satt i under kvällen när jag gick. Samt under större delen av lördagen. På söndagen däremot kändes benen bättre och jag började ladda för kommande mängdvecka med hård träning och långa pass.

Det höll i några km. Efter 6km började det ömma ovanför knät igen. Så jag stannade. Gick några minuter tills det onda släppte. Sen började jag jogga lite. Efter några minuter kom det tillbaka. Till slut gav jag upp och gick resten av rundan hem. Och kom fram till att avbryta mängdveckan på en gång.

Det finns ingen idé att chansa. Jag skulle kunna träna på med lättare ömhet. Kanske försvinner det. Kanske är det bara lite skit som satt sig där efter alla milen på det här vidriga underlaget. Men kanske är det början på något envisare. Och då känner jag att jag lika väl kan ta det lite lugnt några dagar och se till att det inte blir värre.

Så nu blir det ett par vilodagar. I slutet på veckan kanske jag kan prova rulla igång med lite lugnare 5-7km pass. Och jag väntar lite med fler 20km pass. Tyvärr. Träningslivet är långt var det någon som förklarade. Så jag får försöka tänka så. Det är åtminståne inte hälsean som spökar. Och bara det känns väldigt bra.

För övrigt. Så under det korta 8km passet idag. Så fick jag väldigt positiva känslor av de nya skorna. Mina Asics Gel 1140