onsdag, januari 27, 2010

4x2

Senaste dagarna har jag inte alls haft lust att träna. Men ibland är det bara att strunta i den känslan och bita ihop. Hoppa upp på bandet eller dra ut i snön. Och köra.

Idag skulle jag till gymmet och köra något lite hårdare. Var planen. Men jag undrade om jag verkligen skulle fixa det idag. Tusingar var ett alternativ, men jag fick lite ångest bara jag tänkte på det. Först efter 3km uppvärmning hade jag bestämt mig. 3x2000m med 500m jogg vila i 5.00-fart.

Första 2000 gick på 3.58 och 3.55. Hur lugnt och skönt som helst. Plötsligt kändes kroppen faktiskt lite piggare. Efter joggen drog det igång igen. 3.55 och 3.54. Fortfarande inga problem alls.
Tredje gick på 3.53 och 3.51. Och även efter den var jag riktigt pigg. Benen svarade riktigt bra och jag var inte direkt andfådd. Nästan oroväckande lätt. Så snabbt tog jag beslutet att köra en till. 4x2000 bleb det alltså där sista gick på 3.55 och 3.48. På sista km kändes det att det gick fort, men jag fick inte på något sätt slita.

Efter en kort nerjogg pulsade jag hem genom snön. Nöjd, men ändå sugen på mer. På ännu bättre resultat. I morgon blir det en lugn mil i snön, innan jag på fredag ska försöka mala en lite snabbare mil, den här gången med lite uppvärmning kanske.

måndag, januari 25, 2010

Det gick, trots magsjukan

Jag började veckan med att kräkas. Gång på gång. Och tanken att komma upp i de planerade 70km den här veckan var lika avlägsen som värmen är. Men så började jag må bättre och bättre. Stannade hemma från arbetet både måndag och tisdag, men på tisdagen var jag ändå tvungen att rasta benen lite.

Sen flöt det på. Långpasset på 17km avverkades utan större bekymmer på onsdagen. Torsdagen fick jag sällskap av Janne och det blev en 12:a. Och så bokade vi in en date på gymmet till fredagen. Planen var tusingar på bandet. Han har gått runt och pratat om vilken dålig form han var i, men det var motbevisat två timmar senare.

Vi steg upp på banden bredvid varandra. Värmde upp och försökte prata så gått det gick. Jag kände hur nervositeten ökade för varje steg jag tog. När det är tusingar. Då är det allvar. Då är det full fokucering. Och så stack vi iväg.

3.45 och 3.42 på de två första. Nu var jag inne i det. Andning och ben var igång. 3.41 och 3.38 på de kommande två. Fortfarande inga direkta symptom på att falla av bandet. Femte gick på 3.39. Nu började det ta emot. Och det blev bara värre när Janne såg pigg ut på bandet bredvid.
Till sista loppet höjde jag upp farten. Tänkte att jag kör tills det tar stopp. Men det gjorde det aldrig. Inte helt i alla fall. 3.32 på den sista. Vilket gav ett snitt på 3.39.99. En sänkning med nästan två sekunder per lopp från förra veckan. Och med en bättre känsla.

Efter nerjoggen började jag återhämta mig. Och på kvällen var kroppen pigg igen. Så pass pigg att vi bestämde oss för att ta ett morgonpass på lördagen. 06.45 stack vi iväg i 10 minus. Iväg till Väsby (grannkomunen) för att vara funktionärer på en tävling. Vi kom dit i tid. 12.5km senare. Frusna och stela. Men nöjda. Och alla andra skakade på huvudet. Ibland krävs det galanskap.

Avrundade veckan med ett lugnt 10km pass på bandet. Och vips, 70,5km den här veckan. Målet uppfyllt! Nu är det ny vecka och nya pass. Personalmöte och planeringsdag och en träff med polisen och födelsedagsmiddag. Hur ska det här gå ihop egentligen?

tisdag, januari 19, 2010

Hitta rytmen igen

Förra veckan gick perfekt. Allt kändes bra och klaffade som det skulle. 18km långpass. Tusingar. Och ett tempopass på milen. Benen var riktigt tunga på tusingarna, men kom igen och svarade riktigt fint på tempopasset.

På fredagen firade jag lite med att gå på bio och se Snabba cash. Men det kanske jag inte skulle ha gjort. På söndag morgon. Vaknade jag lätt illamående. Men en sån där känsla man kan ha om man setat framför tv:n en hel deg utan frisk luft. Eller ätit sötsaker hela dagen. Nu hade jag inte gjort något av det, men känslan var den samma.

Några timmar senare. Strax efter sängdags (som den dagen var kring 19) besökte jag toaletten och slängde upp lite tacos. Och så fortsatte det. Nu höll sig magsjukan inte i sig så länge, men enligt reglerna var jag tvungen att hålla mig hemma från arbetet i 48 timmar.

Idag har det känts lite lätt meningslöst, men regler är regler. Däremot passad jag på att rasta benen i 7km. På det vidriga underlaget. Nu kommer det svåra bara, att komma in i träningsrytmen igen. Framför allt när den här veckan innehåller en hel del annat på fritiden.

fredag, januari 15, 2010

Sådär ja!

Fredag. Äntligen. Och det innebär lite snabbare distans. Eller snabbare och snabbare, egentligen är inte tider under 4.30 speciellt snabbt. Men med tanke på alla bakomliggande skadebekymmer och att jag bara tränat ordentligt sedan november, så känns det helt okej.

10km stod på schemat. Stack iväg på bandet och klockande första km på 5.07. Vet inte riktigt vad jag ska göra för att kapa tiden på första km. Ben och senor är lite stela och behöver tid på sig att komma igång. Ca. 4-500m.
Men sen gick det bättre. Målet med fredagspassen är att hålla en lite högre fart genom hela passet. Farter under 4.30/km i snitt.

4.36 på andra. 4.25 och 4.23. Helt oberörd. 4.21 på femte. Halvvägs nu och jag började fundera på om jag höjt upp tempot för snabbt. Men än så länge var jag fortfarande oberörd både i benen och lungorna.

4.19 och 4.14 på de två kommande. Fortfarande inga problem alls. Det här känns faktiskt riktigt riktigt bra. Så det fanns bara en sak att göra. Höja farten ännu mer. Ha!
4.10 och 4.05. Nu går det rätt fort. Men benen svarar fint och med andningen är det inte heller några problem. Så det är bara att köra på sista, som slutade på 3.54.

Den seghet och trötthet jag kände på tusingarna var helt borta. Skönt. Hoppas de pigga benen kan hålla i sig ett par dagar nu. Så kanske det kan bli roligare tusingar nästa vecka.

onsdag, januari 13, 2010

Dags för tusingar igen

Veckan har börjat riktigt bra. I måndags hoppade jag upp på löpbandet och stirrade mig själv i spegeln i 18km. Det var inte speciellt ansträngande för benen, utan kanske var det mest huvudet som fick arbeta. Som tur var, kanske, så kom det upp en "riktigt" löpare när jag hade 5-6km kvar. Han malde på ett lite snabbare 5km pass som gjorde att jag hetsade lite och höjde tempot. Och blev klar snabbare, samt fick lite annat att tänka på.

Igår körde jag lite intervaller med handbollstjejerna. Gränsen för intervaller går vid -10. Igår var det -9 och tjejerna kämpade tappert under backpasset. När de var klara och går in och kastar boll, sticker jag ut på mitt eget pass. Det blev totalt lugna 13km.

Och så idag. Intervalldags för mig. Jag var rätt sugen, och det är inte ofta när det gäller tusingar. 6x1000m med 1' vila stod på programmet. Förra gången jag körde var för några veckor sedan, sedan dess har det varit en massa ledigheter och helt enkelt inte blivit av. Men idag hoppade jag upp på bandet och körde iväg. 4km uppvärmining. Benen och kroppen kändes tung och ansträngd.

3.49 på första km och 3.47 km på andra. Kände att jag nog kunde höja farten lite. 3.40 och 3.37 på de två kommande. Och nu började jag redan känna att det tog emot. På femte loppet fick jag kämpa rejält sista 400m, men höll den ändå i bra fart ner på 3.35.
På sista gick jag ut med målet att ha den på samma som den femte, men efter halva loppet var jag tvungen att dra ner på tempot lite. Benen var stumma och det tog emot rejält på slutet. 3.40 hamnade den på, och tyvärr blev snittet ca 7 tiondelar sämre än senast. Däremot gick loppen lite jämnare än senast, så det var inte full katastrof.

Väl hemma lade jag mig på sängen. Iklädd mössa och jacka fortfarande, och somnade. Kroppen var trött. Huvudet var trött. Men ändå rätt sugen på ett pass i morgon. Ett lungt distanspass ute i kylan.

fredag, januari 08, 2010

Ren lycka

5.21 - 4.44 - 4.36 - 4.31 - 4.26 - 4.25 - 4.14 - 4.10 - 4.05 - 3.58

Fantastiskt pigga ben och lungor. Hade nog kunnat fortsätta någon km till i 4.00-tempo. Även om 44.32 kanske inte är någon fantastiskt bra tid, så är det ren lycka just nu. Att jag äntligen kan träna hårt igen utan att ha ont någonstans. Och hur länge sedan det var jag kunde köra så här länge utan uppehåll, det vet jag inte.

torsdag, januari 07, 2010

För bra för att vara sant

Och nu pratar jag inte om att Djurgården leder mot Modo med 5-1 efter första perioden. Utan om den senaste tidens träning. Jag har fortsatt kunna mala riktigt bra pass. Allt från 10-15km pass. Under helgerna har det varit lite uppehåll med träning på gymmet, och på så sätt också intervaller. Men min förhoppning är att det ska komma igång nästa vecka igen.

Senaste dagarna har jag dock hängt på gymmet. Kört distanspass efter distanspass. 15km där jag avslutar sista 5km på 4.30-fart. Ett 12km pass där sista km gick på 4.08. Och kanske bäst av allt. När kroppen är som tyngst och huvudet bara säger åt en att stanna inne och ta det lugnt, så sticker jag ut och kör i minusgraderna.

Så det är bara att njuta vidare. Det känns fantastiskt bra just nu. Jag tror inte jag har kört på så här bra på många år. Och än så länge, så känns knän, vader och allt sånt riktigt bra. Ibland väldigt tunga och tröttkörda, men väldigt bra.

Den här veckan ligger planerna på 70km på mina sex pass. Två pass kvar och ynga 23km. Det ska jag nog klara av. Kommande vecka blir nog något liknande, känns fortfarande onödigt att höja för mycket just nu. 70km är en bra nivå kommande veckor.