Blev ett pass på 12 km (58.02.79) idag. Och det var ett riktigt bra pass. I stort sätt i alla fall. Benen och lungorna kändes hur bra som helst. Benen kändes pigga hela vägen och efter passet var jag knappt anfådd. Kanske bara dagsformen, men det lovar gott ändå.
Det som kanske inte är lika bra. Är känslan i foten. Första 3 km kändes det lite ömmade stick. Framför allt när jag böjde tårna ordentligt och tryckte i från. Men efter 3 km försvann det. Och allt kändes bra fram till 9 km. Då började det ömma lite kring vristen och upp till benhinnan på höger benet.
Någonstans har jag fått för mig att benhinneinflamation är förstadiet till stressfraktur. Kanske bara något jag fått för mig. men lite orolig är jag. Vill inte ha tillbaka den där stressfrakturen i foten igen. Inte nu när det börjar bli roligt igen.
Samtidigt kan det också vara så att de två vilodagarna gjort att foten är ovan vid löpningen. Så har det varit tidigare. Men passet i morgon blir väldigt viktigt. I skadesynpunkt.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Ta det vackert imorgon (läs idag) på passet. Dumt att riskera skada igen.
Blev 14 km. Kändes väldigt bra. Både i ben, lungor och fot.
Skicka en kommentar