Första veckan

Säsongen 212är igång. Nu kör vi. Full fart framåt. Fast. Kanske inte så här i början. Två veckors vila gick allt för fort. I slutet var det riktigt skönt att bara komma hem och inte ens tänka på att behöva träna. Men någon slags njutning har väl hård träning också.

I vilket fall som helst. Första veckan bjuder inte på speciellt mycket hårdkörning. Sex löppass för att få in rytmen. Allt mellan 5km och 14km. Det enda jag egentligen gjort i snabbt tempo är den sista km på bandet i fredags. 3.42 klockades den på och det var mest för att det var lite roligt. Typ.

Nästa vecka blir distanserna lite längre och kanske så lägger jag i slutet på veckan in ett lite långsammare långintervallpass med 5-6x200m. Beroende på lust och känsla.

En vilovecka blev två

När måndagen kom och det var tänkt att en ny säsong skulle dra igång så blev det tvärstopp direkt. Eller, egentligen inte tvärstopp, men en liten extra paus. Från början var det tänkt att bli två viloveckor som varje år, m en eftersom det var lite struligt med extra vilodagar under hösten så kapade vi det till en.

Men när nu måndagen var här så kände jag mig krasslig. Lite ont i halsen, huvudvärk och hängig. Inte sjuk. Men fan inte pigg heller. Dessutom fanns inte inte det minsta sug att ta ett enda löpsteg. Så här sitter jag nu. Onsdag kväll. Och träningskläderna ligger i väskan. Eller rättare sagt tvättkorgen.

Med andra ord blev det två viloveckor i alla fall. Och det gör egentligen ingenting. Det gör nog bara gott. För idag. Just idag. Efter en vecka och tre dagar. Så kände jag lite sug att springa igen. Det är positivt. Väldigt positivt. Nu är det fyra dagar vila kvar. Förstå hur mycket sug det kommer att finnas efter fyra dagar till med vila.

Vilovecka!

Nu är den äntligen här. Viloveckan. Det korta lilla avbrottet mellan två säsonger. Egentligen brukar det bli två veckor med inte minst mental vila. Men eftersom det blev lite onödigt mycket vila i september så togs beslutet att bara ta en vecka nu.

Jag avslutade förra säsongen med ett fint snabbdistanspass inne på bandet. 17.47 på 5km och en riktigt fin känsla. Men nu är det historia. Nu väntar långa kvällar i soffan och en skön känsla att inte "få" träna.

Kanske några ord om den gångna säsongen då. En intressant början med Spring Cross där jag var sjuk samma vecka med beslöt kvällen innan att köra. Fick till ett riktigt bra lopp och var nästan nöjd själv.

Huvudmålet i år var maran i Stockholm. Min första mara. Och det var inte speciellt farligt. Efter att ha känt mig pigg i 39km kom jag till slut in i mål på 3.11.25 och var hyfsat nöjd. Men är man pigg i 39km så borde det finnas mer att ge. Det bra är i alla fall att jag har en väldigt positiv bild av maraton.

Årets roligaste tävling är lite otippad. Det får bli Vasastafetten. Stäckan mellan Oxberg och Gopshus på 4.6km. Det var blött, lerigt och kallt. Men hela helgen var fantastiskt rolig. Mycket mer än jag vågat hoppats på med ett gäng Dalmasar jag aldrig träffat tidigare.

Gällande skador har jag klarat mig relativt bra. Och det är inte illa för att vara mig. Innan maran och under maran hade jag problem med hälsporre, men efter några veckors vila och självbehandling gick det över snabbt.
Lite ömt i utsidan av ett knä på sensommaren, men det lyckades jag behandla själv utan att ta några extra vilodagar.

Rent träningsmässigt var det en grym vår. Mil efter mil efter mil vilket gav en riktigt bra grund till maran. Närmare hösten har det varit svårt med motivationen, inte minst när det funnit så mycket annat att tänka på med en kommande bebis, lägenhetsförsäljning och kommande flytt.

Djupare analys tänker jag inte göra, utan det är vila som gäller nu. I flera dagar. Och det helt lagligt. På måndag börjar en ny säsong, även om det bara är två uppstartsveckor utan några direkta farter. Säsongen sträcker sig kanske bara till årsskiftet, sen får vi se vad som händer med träningen.

En snabb mil

Det är svårt det här med motivationen. Ena dagen är den på topp. Andra dagen är den som bortblåst. För att vara där igen den tredje dagen. Konstigt. Men jag antar att det är just det som gör en starkare. Att mala på även när den lättaste vägen skulle vara att lägga sig i soffan.

För att kost sammanfatta de två senaste veckorna så är det mycket fokus på kvalitetspassen. Förra veckan stag jag in på bandet. En dag då det fanns lite motivation. Tänkte köra en lite snabbare mil. Löpte på riktigt behärskat och fint. Började i 3.55-fart och kunde trots tempot höja farten lite varje km. Sista km gick i 3.30/km och jag kunde stanna klockan på hyggliga 38.19. Men tiden blir missvisande, det var trots allt på löpband utan lutning.

Sen mot helgen så försvann motivationen helt. Tunga arbetsdagar med möten och genomklappningar gav vila både måndag och tisdag. 85km står det på veckans program och planen är nu att ta igen det missade passet från i tisdags.

Onsdag. 3x6'+3' med 90'' joggvila. Sex minutarna gick i 3.45 och tre minutarna gick i 3.30. Mycket lättare än jag trodde.
Torsdag. 28km. Givetvis blir det tungt mot slutet, det spelar ingen direkt roll vilket tempo man kör i. När man närmar sig tre mil så är benen rätt slitna.

I morgon ska jag in på bandet igen. Tidigt på morgonen. Uppvärmning. Och så 5km snabbdistans. Gärna ner mot 3.35-tempo. Får se hur det går. Benen är lite slitna.