Baksidan var i stort sätt bra. Men vänster hälsena har egentligen bara blivit värre och värre. Om det beror på någon snedbelasting eller skoproblem vet jag inte. Det jag vet däremot är att orken är slut. Jag har inte energi att ta mig tillbaka från ytterligare en skada. Framför allt inte en skada så pass omfattande som en hälsena.
Sista passet blev 12 km (55.37.85) hem från arbetet i måndags kväll. Tyvärr. Motivationen finns verkligen, det gör den. Men det sliter så pass psykologiskt att alltid få börja om från början.
Nu är det vila som gäller. Inte bara några veckor, utan månader. När året lider mot slitt slut får jag se hur kroppen känns. Baksidor, vader och hälsenor måste få läka ordntligt nu. Kanske kan lite jogg för skojs skull startas upp då. Det återstår att se. Kanske t.o.m en hårdare sattsning. Men för tillfället är det över. På riktigt.
onsdag, juni 13, 2007
söndag, juni 10, 2007
Fortsatt bra i baksidan
I fredags blev det ett bra pass på 7,5 km (32.35.86). Sköna varma skogsvägar och ett hyggligt tempo. Samt en baksida som kändes problemfri.
Idag var det sista passet, det sjätte, för veckan. Ett kort och lugnt morgonjoggspass på 5km (23.27.22). Och även under det passet kändes baksidan bra.
Det som oroar mig lite dock är en känsla i vänster hälsena. Jag har avrit lite öm i den den senaste veckan, men eftersom jag samtidigt haft ett litet sår på senan har jag inbillat mig att det ska komma från mina nya skor. Men på morgonen känns det lite stel i senan. Så jag vet inte riktigt vad det kan vara, jag har knappast kört så hårt att det ska vara någon överansträgning i senan.
Jag får väl avvakta några dagar till och se hur det känns. Den här veckan var det korta "komigångpass". Mest för att hålla igång rytmen och baksidan. Nu när den känns relativt bra är det på tiden att öka träningsdosen igen.
Jag kör inga intervallpass nästa vecka heller, men ökar distanspassen så de ligger strax över milen i snitt i alla fall. Och hoppas att det blir bra i senan.
Idag var det sista passet, det sjätte, för veckan. Ett kort och lugnt morgonjoggspass på 5km (23.27.22). Och även under det passet kändes baksidan bra.
Det som oroar mig lite dock är en känsla i vänster hälsena. Jag har avrit lite öm i den den senaste veckan, men eftersom jag samtidigt haft ett litet sår på senan har jag inbillat mig att det ska komma från mina nya skor. Men på morgonen känns det lite stel i senan. Så jag vet inte riktigt vad det kan vara, jag har knappast kört så hårt att det ska vara någon överansträgning i senan.
Jag får väl avvakta några dagar till och se hur det känns. Den här veckan var det korta "komigångpass". Mest för att hålla igång rytmen och baksidan. Nu när den känns relativt bra är det på tiden att öka träningsdosen igen.
Jag kör inga intervallpass nästa vecka heller, men ökar distanspassen så de ligger strax över milen i snitt i alla fall. Och hoppas att det blir bra i senan.
torsdag, juni 07, 2007
En möjlig vändpunkt
Skulle egentligen ta veckans vilodag idag, men efter lite ändrade planer på arbetet så fanns det utrymme för ett pass ändå. Jag tänkte att det skulle bli 7km i lagom behaglig fart. Har under dagen haft en lite ömmande hälsena, vilket antagligen kommer från mina nya skor.
Vid första kontrollpunkten låg jag 10’’ under den tiden jag brukar ha där. Det kändes lätt så jag pinnade på i samma tempo. För varje steg jag tog, så blev tankarna kring tiden större och större. Jag brukar ha 31’ ungefär om det går hyfsat fort. Jag började fundera på en tid under 30’.
Stegen malde på. Vid nästa kontrollpunkt behövde jag ha runt 22’ för att möjligtvis klara 30’. Jag flög förbi bommen på 21.49. Så ja!
Det började kännas lite i benen nu, men inte alls så mycket som jag trodde det skulle göra. Så jag malde vidare.
När jag kommer ut ur skogen tar det knappa 3’. Alltså behövde jag ha 27’ för att klara tiden. Jag vände runt stolpen och kom ut ur skogen på 26.31. Nu var det klart. Så jag sträckte bara ut stegen lite på raksträckan innan den avslutande långa uppförsbacken. Och stannade utanför huset på fina 28.49.05.
Det viktigaste är inte en snabb tid, för 4.07/km är inte speciellt snabbt när allt kommer omkring. Det viktigaste var att det faktiskt kändes problemfritt i baksidan. Så kanske det här passet var vändpunkten. Kanske går det bättre nu.
Igår kändes det inte alls lika bra. Vare sig i benen eller i baksidan. 8 km (37.12.10) i hettan.
Vid första kontrollpunkten låg jag 10’’ under den tiden jag brukar ha där. Det kändes lätt så jag pinnade på i samma tempo. För varje steg jag tog, så blev tankarna kring tiden större och större. Jag brukar ha 31’ ungefär om det går hyfsat fort. Jag började fundera på en tid under 30’.
Stegen malde på. Vid nästa kontrollpunkt behövde jag ha runt 22’ för att möjligtvis klara 30’. Jag flög förbi bommen på 21.49. Så ja!
Det började kännas lite i benen nu, men inte alls så mycket som jag trodde det skulle göra. Så jag malde vidare.
När jag kommer ut ur skogen tar det knappa 3’. Alltså behövde jag ha 27’ för att klara tiden. Jag vände runt stolpen och kom ut ur skogen på 26.31. Nu var det klart. Så jag sträckte bara ut stegen lite på raksträckan innan den avslutande långa uppförsbacken. Och stannade utanför huset på fina 28.49.05.
Det viktigaste är inte en snabb tid, för 4.07/km är inte speciellt snabbt när allt kommer omkring. Det viktigaste var att det faktiskt kändes problemfritt i baksidan. Så kanske det här passet var vändpunkten. Kanske går det bättre nu.
Igår kändes det inte alls lika bra. Vare sig i benen eller i baksidan. 8 km (37.12.10) i hettan.
onsdag, juni 06, 2007
Tre pass, tre platser
Nu sitter jag med en ny dator i knät. Så det kanske är på tiden för en liten uppdatering av träningen.
I lördags var jag ute hos Janne i Jakobsberg och körde ett morgonpass på 7,5km (35.10.31). Morgonpass känns aldrig bra, och det här var inga undantag.
I måndags fick jag också sällskap av Janne, men då i Väsbys skogar. 8,7km (38.37.66). Det passet var nog ett av de bättre på ett tag. Baksidan kände jag i stort sätt inte alls av, och då höjdes farten lite mot slutet.
I går var jag ute på gärdet och vårruset och passade på att köra ett pass där. Det blev ett lugnt och lätt joggpass på 7km (33.20.32). Kan inte påstå att det kändes jättebra i baksidan, men jag hoppas inte att det ska vara något som hänger kvar.
Nu ska jag snart iväg bort till rotebro på veckans tredje pass på lika många dagar. Viktigaste är nog att komma in i rytmen nu. Att köra många pass, även om det inte är speciellt hårda.
I lördags var jag ute hos Janne i Jakobsberg och körde ett morgonpass på 7,5km (35.10.31). Morgonpass känns aldrig bra, och det här var inga undantag.
I måndags fick jag också sällskap av Janne, men då i Väsbys skogar. 8,7km (38.37.66). Det passet var nog ett av de bättre på ett tag. Baksidan kände jag i stort sätt inte alls av, och då höjdes farten lite mot slutet.
I går var jag ute på gärdet och vårruset och passade på att köra ett pass där. Det blev ett lugnt och lätt joggpass på 7km (33.20.32). Kan inte påstå att det kändes jättebra i baksidan, men jag hoppas inte att det ska vara något som hänger kvar.
Nu ska jag snart iväg bort till rotebro på veckans tredje pass på lika många dagar. Viktigaste är nog att komma in i rytmen nu. Att köra många pass, även om det inte är speciellt hårda.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
