lördag, december 22, 2007

Ett steg framåt

Nu har det gått lite längre tid sedan operationen. Och jag måste säga att det senaste dagarna har gått riktigt bra. Jag kan i stort sätt gå helt normalt nu. Och jag vill bara få bort det där eländiga blodiga bandaget som sitter runt senan. Och så dra bort stygnen.

Senaste veckan har jag fortsatt med den lätta styrketräningen här hemma. Lagt på några repetitioner bara. Känns skönt att vara inne i någon slags träningsrytm i alla fall. Även om det knappast kan räknas som riktig träning. Inte sån träning jag vill utföra.

Idag tog jag det så långt att jag drog fram motionscykeln. Drog på mig lite träningskläder och började trampa lite lätt. Utan något motstånd. Cyklade lugna 5km [12.44.79]. Och skönt med lite omväxling. Och att få känslan att gå lite framåt nu.

fredag, december 14, 2007

Tre dagar senare

Igår lade jag undan kryckorna. Jag vill inte ha dem längre. Och det gick ändå helt okej att gå utan dem. Det går inte snabbt, och det gör lite ont, men det går.

I morse var det värre. Det hela kändes jättestelt och gick nästan inte alls att gå utan kryckor. Jag antar, eller hoppas, att det beror på stelhet. Att såret drar ihop sig lite under natten.

Har kört styrka både tisdag och onsdag nu, och kör vidare med det resten av veckan. På måndag får jag se hur det fungerar med hälen. Målet är att kunna cykla lite utan motstånd i slutet på nästa vecka.

onsdag, december 12, 2007

Operationen är klar

Nu sitter jag hemma med en nyopererad hälsena. Det gör ont, men inte alls så mycket som jag förväntade mig.

Dr. Gustafsson började operera på den vid 08.30 i går morse och var klar 35 minuter senare. Hela ingreppet gick utan problem. Det han gjorde var att bränna bort en del blodkärl som växte in i själva hälsenan. Och så tog han bort delar av en sk. "nylonstrumpa" som sitter som skydd och glidhjälp runt senan. Den hade klistrat fast på senan och börjat vecka sig.

Men nu är det borta och det var en näst intill identisk operation som på den högra senan för tre år sedan.

Nu sitter jag här och hoppas det ska läka snabbt. Värktabletter har jag inte gait och jag tänker inte göra det heller. Jag vill hellre ha en ärlig känsla över hur det känns.
Jag kan inte stödja mig på foten riktigt ännu, men inom någon dag ska det gå att göra.

Undertiden börjar jag köra på lite med styrketräning. Armar, mage och rygg. De ska få sig en omgång varje dag.

söndag, december 02, 2007

Tid för operation

Nu börjar det närma sig operationen av vänster hälsena. Det är lite drygt en vecka kvar. 11 december lägger jag mig på operationsbordet och låter Dr. Gustafsson fixa till senan.

Senaste veckan har träningen ändå gått på relativt bra. Det har blivit några längre pass. 12-13 km på km tider ner mot 4.30. Och det har känts riktigt lätta och rymiskt.

En del stunder har jag funderat på om jag verkligen borde göra operationen, men när jag sedan efter passet känner lite lätt på senan så vet jag att jag gör rätt.

Nu blir det några dagars vila, eftersom jag har en mindre förkylning i kroppen. Och vill inte chansa på att utveckla den inför operationen. Har jag tur försvinner den snabbt och jag kan få in några löppass till i slutet på nästa vecka. Men det återstår att se.

Jag återkommer efter operationen och utvecklar lite vad som gjorden där inne kring senan.

lördag, november 17, 2007

Två bra milpass

Fick in två riktigt bra milpass den här veckan. I onsdags körde jag på själv med tanken att bara försöka ta mig runt 10km. Milen för första gången sedan jag slutade i juni. Det kändes riktigt bra i både ben och lungor. Och lite förvånandsvärt kom jag runt på tiden 45.48.62. Med en sista km på 4.30.39.

Dagen efter var det samma runda med Janne. Som vanligt skruvades tempot upp lite när det är ett gemensamt pass. Men hela vägen var det pigga ben och oberörd när det gäller andningen. 44.17.25. Med en avslutande km på 4.14.76 .

Så just nu käns det väldigt roligt. Ibland undrar jag om jag verkligen borde operera senen, men när jag efter passen känner väldigt väldigt löst på den så gör det riktigt ont. Då käns det helt rätt med operation.

Idag, lördag, känns det lite halvkrassligt i halsen och näsan, så det blir lite vila idag. Hoppas på ett lugnare pass i morgon.

måndag, november 12, 2007

Nedräkning

Nu är operationen för vänster hälsena bokad och dagarna kan börja räknas ner. Planen är att köra på lite inför operationen. När det gäller löpning. Det gör lite ont, men inte så illa att jag inte kan springa. Och nu när jag vet att och när jag ska fixa till den, så känns det helt okej ändå.

De senaste tre dagarna har det känts riktigt bra. 6 km [28.13.80], 7,5 km [35.54.98] och 5,5 km [24.04.16]. Under dagens 5,5 km runda höjde jag succesivt tempot utan att trycka på. Ökade steglängden bara och flöt på i ett bra och bahagligt tempo. 3.59.11 på sista km tyder på att lite form fortfarande döljer sig där under ytan.

Nu har jag lite tid innan det är dags att lägga sig på operationsbordet hos Dr. Gustafsson. Under den tiden ska det köras en hel del löpning. Lite mer än 6-7 km pass. Utan att överdriva och överanstränga något annat på kroppen. Men det ger bra förutsättningar till rehaben runt jul.

Så nu kommer nog sidan här uppdateras lite oftare. Allt eftersom passen rullar in.

söndag, oktober 28, 2007

Röntgen avklarad

Nu har det gått en tid sen jag skrev senast. Efter att ha varit hos Dr. Gustafsson så fick jag vänta lite med att få en tid till ultraljudsröntgen. Den gjorde jag vid Globen i fredags och fick kanske inte det besked jag hoppades på.

Det var endast en liten svullnad vid nedre hälsenefästet. Inget mer. Läkaren där ansåg att det kunde gå över med exentrisk träning och stretching.
Skitsnack, tänkte jag.

Jag hade samma problem med högra innan operationen på den och det hjälpte ingenting. När de väl öppnade den var det bra mycket mer fel än de såg på röntgen.

Så under nästa vecka ska jag prata med Dr. Gustafsson igen och bestämma hurvida en operation är aktuell. Jag ska försöka få till den i alla fall, vilket jag tror inte är pmöjligt eftersom jag är den som betalar kalaset.

Under senaste månaden har det mest blivit lite sporadiskt tränande. Motivationen har inte varit på topp eftersom jag inte vet när operationsuppehållet blir av. Samt att jag har alldeles för mycket att göra på arbetet just nu.
Lite cyklande, löpning och styrketräning har det blivit, när det funnits tid.

måndag, oktober 08, 2007

Cut me open Dr!

Senaste veckorna har det blivit lite mera löpning. Den distansen som tidigare var uppvärmningssträckan har nu blivit huvudpasset. Alltså korta lugna rundor på 3-4km. Inte mycket att hänga i granen, men det är skönt att få komma ut i alla fall. Dessutom spelar det ingen större roll om senan blir sämre just nu, när jag ändå ska försöka få till en operation på den.

Annars har jag fortsatt att trampa på cykeln. Senaste tiden har det blivit lite mera motionscykel. Och så något lättare styrkepass på det.

idag däremot var jag på idrottskliniken i solna. Hos Dr. Gustafsson. Han som opererade min högra hälsena för lite drygt tre år sedan.
Idag kollade han lite på vänster hälsena. Och bedömde att det antagligen rörde sig om samma skada som det tidigare var på den högra. Jag fick remiss till att göra en ultraljudsröntgen på Täby sjukhus.

Dr. Gustafsson hade gärna öppnat upp och kollat på en gång, men det kanske var bäst att kolla upp det först. Vilket ger mig lite tid till att förbereda mig och meddela chefen. Jag räknar med att göra operationen innna årsskiftet. Så 2008, då vet man aldrig vad som händer...

För övrigt blev det ett bra pass på 7km (31.20.42) idag. Längsta jag sprungit sedan början av juni.

söndag, september 23, 2007

Hjälp mig Dr. Gustafsson!

Senaste två veckorna har jag dragits med en förbannat elnvis förkylning. Inget allvarligare, men samtidigt inget som gör att man vill träna. Jag har lugnt försökt vänta ut den. Utan resultat.

I går fick jag nog och drog på mig löparskorna och stack ut. Joggade lugnt en 3km och blev förvånandsvärt trött av det. Antar att det var en kombination av förkylningen i kroppen och att det var direkt på morgonen. Hoppas jag i alla fall, för inte tror jag att jag har tappat så mycket av min uthållighet.

Hälsenan har under dessa två veckor bara blivit sämre. Det ömmar så fort jag tar på den och det är lite stelt när man tar de första stegen på morgonen. Dessutom känner jag de tmå knölarna på senan som jag hade på den högra innan jag opererade den. Det var små blodkärl som växte in i senan.

Nu börjar jag fundera på att höra av mig till idrottskliniken igen. Så att Dr. Gustafsson där kan slänga upp mig på operationsbordet. Men jag är tvärr medveten om att vägen dit är lång. Remiss från vårdcentralen och besök hos både den ena och den andra. Men rent ekonomiskt är en ev. operation inga problem.

Jag får avvakta en vecka och se. En vecka med träning. Kanske är det förkylningsviruset som gör att senan känns sämre.

tisdag, september 04, 2007

En Claessonkaskad

Har varit lite småkrasslig senaste veckorna. Men nu känns det bättre. Det enda som ligger kvar är en enorm dos av trötthet. Det är samtidigt väldigt mycket på arbetet så man får väl köra så gott det går.
Har fortsatt mala på med cyklande och styrketränande. Tyvärr är det inte så mycket mer att göra.

I går hade jag möte sent och skulle cykla hem. Det regnade småspik. 12 km på 25.54.69. Jag var helt slut. De sista 600m består enbart av uppförsbacke. Jag stapplade av cykeln och bar upp den för de fyra trapporna. Fick i mig några droppar vatten och gick sedan och kräktes. Så slutkörd var jag.

Men samtidigt kändes det bra. Härligt att få köra på så pass hårt att det känns ordentligt i kroppen.
Idag blev det ett lite lugnare pass på motionscykeln på 20km (34.12.87). Rundade av med lite styrka.
Ser annars mest fram emot helgen. På lördag är det Bellmanstafetten. Jag skulle ha medverkat, men efter beslutet att sluta springa var jag tvungen att ge bort min plats. Tyvärr. Men jag ska in och kolla när Janne ska köra, och så som vanligt. Värma upp med honom. Med andra ord, jag ska springa några km i helgen igen.

fredag, augusti 24, 2007

Svamp i skon

Har senaste tiden börjat anpassa mig rätt bra till ett liv utan löpning. Ett par styrkepass i veckan samt en hel del cykling. Både snabbare på en motionscykel och en del mountainbike ute på vägarna och stigarna.
Det började kännas riktigt bra och roligt. Känslan att träna hårt kom tillbaka. Efter ett pass i veckan var jag helt slut i kroppen. Det är den känslan som är underbar.
Ett annat pass satt jag inne på motionscykeln. Körde ett pass på 30km och under hela passet hade jag bara en tanke. Hur underbart det skulle vara att få sticka ut i spåret och springa i stället.

I samma veva började jag titta runt lite på internet. Det sägs att man kan hitta allt där. Och på ett forum gällande hälsenebesvär hittade jag lite intressant. Aloe vera ska tydligen kunna hjälpa mot inflamationer. Men intressantare, det var en man som satt in vanliga tvättsvampar i hälkappan. För att stödja och få mjukare stötdämpning.

Sagt och gjort. Och efter tre dagar känns hälen bättre. Det behöver inte alls bero på svampen. Det kan lika väl vara en bra period helt enkelt. Men det gör att läpparna ler en aning.

Värre blev det i onsdags kväll när jag kom hem och kände att jag brann upp. Vaknade på torsdag och mådde egentligen sämre. Envis som jag är åkte jag till arbetet. Men höll bara halva dagen. Sedan kastade jag in handuken och åkte hem. För att fortsätta brinna lite. Sov 10 timmar och vaknade hyfsat pigg idag. Det tar verkligen emot att inte gå till arbetet. Jag måste vara riktigt dålig för att stanna hemma. Men jag antar att man måste det ibland. Även jag.

söndag, augusti 19, 2007

9km och toppform

Igår var det dags för en av de där underbara stunderna. Janne skulle springa midnattsloppet och jag följde med för att värma upp med honom. Vi joggade runt precis som förr. Och stannade för att strecha efter 4km.
Sedan körde vi några stegringar innan han skulle gå i väg bort till starten.

Innan eliten går in i sin startfolla så brukar de köra lite fler stegringar på gatan framför. Jag gick dit också. Körde några lopp med eliten. Publiken stod tätt på båda sidorna av gatan och tittade. Det kändes precis som förr. Det kändes som att jag var en av alla dem igen. Skillnaden var bara att när löparna skulle ställa upp på statlinjen så var jag tvungen att gå och ställa mig i publiken. Det sved.

Benen kändes väldigt lätta. Hälsenan ömmade lite första 3-4 minuterna på uppvärmningen, sedan ingenting. Helt underbart. Körde nerjoggen med Janne också. Totalt blev det 9km (44.54.72). Och känslan kom där jag aldrig ville sluta springa. För slutade jag, visste jag att det kommer att dröja ett tag innan jag gör det igen.
Nu blir det inga fler löppass på ett tag.

I övrigt har jag fortsatt träna styrka här henna. Samt ett antal pass på cykeln i skogen. Det är roligt det där med mountainbike. Ny cykeldator gör det ännu roligare. Ska införskaffa lite fler saker till det där snart. Tröja bl.a.

fredag, augusti 03, 2007

2 underbara km

Nästan två månader sedan jag tog de senaste löpstegen. Men idag var det dags. Egentligen var det inget jag planerade, utan det bara blev så. 2km (9.39.95) fick det bli. Från bussen till mina föräldrar.

Det var helt underbart. 2km underbar känsla. Steget kändes spänstigt och benen pigga. Konstigt skulle det vara annars. Hälsenan kändes ingenting. Inte under löpning i alla fall. När man känner lite lätt på den så ömmar den fortfarande, så har det varit i två månader nu. Men kanske behövs det lite rörelse på den för att det ska bli bättre.

Det här vara bara en engångsföreteelse. Jag tänker inte fortsätta springa nu. Men någongång ibland kanske det kan bli något km. Undertiden fortsätter jag med mina cykelpass. Och med lättare styrka.

torsdag, juli 26, 2007

Fortsatt cykling.

Jag fortsätter flyga fram på cykeln. Senaste dagarna har jag även tagit mig ut på Järvafältet. Fick ihop en 31km runda i lördags.
Jag har varvat cykling och styrketräning. Fick order om att inte cykla för mycket i början. Vet inte om jag kan påstå att jag följt det. Men efter att det börjat kännas lite i knäna så får det bli lite mera styrka närmsta dagarna.

Det passar utmärkt eftersom jag åker i väg några dagar nu. Men när jag återvänder i början på nästa vecka så fortsätter jag med cyklingen. Tyvärr blir det även fortsättningsvis på en mountainbike.

Hälsenan har blivit bättre. Hade några dagar förra veckan där jag inte kände något alls vid beröring. Jag vet inte vad det beror på. Kanske att jag vilat ett bra tag, inte gått i mina vanliga vardagsskor, börjat träna och få lite mera blodcirkulation i kroppen eller något annat. Bra är det i alla fall och det skapar hopp.

Känner inte alls samma njutelse av att cykla som jag gjorde med att springa. Jag kan inte riktigt köa slut på mig själv med cykeln. Jag kan bli helt slut under själva passet, men några minuter efter är jag pigg igen. Det är något av det jag saknar mest av allt med löpningen. Känslan att vara helt slutkörd. Att lägga sig i sängen och vara utmattad av träningen. Och tänka att snart, snart är det dags för ett nytt pass. Och så somna med ett leende på läpparna.

onsdag, juli 18, 2007

35 km på två dagar

Efter en månad gick det inte riktigt att bara sitta still längre. Hälsenan gör fortfarande lika ont, jag vet inte riktigt vad jag ska göra med den.
Men jag började i stället plocka fram cykeln och bar ner den för alla trappor. Ut på gatan och upp på sadeln. Det är en mountaionbike, så jag vet inte hur pass snabbt och vart man riktigt ska cykla med den. Men jag körde på skogs och asfaltsvägar mellan Väsby och Sollentuna. 17,5km blev det. (48.19.34) och samma sträcka idag (45.40.61).

Skönt att få upp pulsen lite igen och känna sig lite svettig. Vi får se vad det hela leder till och hur det känns i bakdelen och övriga kroppen. Roligt är det i alla fall, och det är väl ändå huvudsaken så här i början.

söndag, juli 08, 2007

Tiden går...

Det har snart gått en månad sedan jag tog beslutet att sluta springa. Ett beslut jag fått väldigt stort stöd för. Alla utom en jag pratat med ansåg att det var ett klokt beslut. Att det var rätt och att de förstod till fullo. Och det känns bra.
Men sedan finns det en som tyckte att jag skulle komma tillbaka igen. Vila och stärka senan. Kanske byta träningsinriktning. Det var Håkan Larsson. Triatleten. Och det kändes bra också. Han vet säkert vilken vilja man som idrottsman har. Och jag kan inte undgå att bli mäkta imponerad och bli fruktansvärt avundsjuk på allt det han kör. Och ska jag vara ärlig känns det rätt roligt att kanske träna något nytt.

Under den här senaste månaden har jag skrivit två böcker i stället. Plötsligt fanns det så mycket fritid. En barnbok som fortfarande behöver bilder. (Någon som är duktig på att teckna?) Och en bok som heter "Resan mot det oundvikliga beslutet". Det är en självbiografi som beskriver vägen till beslutet att sluta springa.

Hälsenan blev först lite bättre. Men under den senaste veckan har den bara blivit sämre. Jag har mina misstankar att problemet kan ligga i mina fritidsskor. Jag ska byta skor under ett längre tag nu, och se hur resultatet blir.

Träningsmässigt den senaste månaden har jag kört lite allmänstyrka varje kväll. Armhävningar, situps och backups. Och så träning för hälsenan. Men jag vet inte hur länge jag kan hålla mig i från att sticka ut och köra något mer. Något mera givande. Jag har ingen bra cykel, endast en mountainbike. Så långa cykelpass vet jag inte om det är så bra. Och löpning...nej, inte innan senan är helt bra. Någonting måste jag hitta på snart. För det här fungerar inte längre.

Jag börjar bli mer och mer övertygad över att den här träningsdagboken snart kommer att ta fart igen. Kanske inte en löpares dagbok. Men träning blir det snart.

onsdag, juni 13, 2007

Handduken är kastad

Baksidan var i stort sätt bra. Men vänster hälsena har egentligen bara blivit värre och värre. Om det beror på någon snedbelasting eller skoproblem vet jag inte. Det jag vet däremot är att orken är slut. Jag har inte energi att ta mig tillbaka från ytterligare en skada. Framför allt inte en skada så pass omfattande som en hälsena.

Sista passet blev 12 km (55.37.85) hem från arbetet i måndags kväll. Tyvärr. Motivationen finns verkligen, det gör den. Men det sliter så pass psykologiskt att alltid få börja om från början.
Nu är det vila som gäller. Inte bara några veckor, utan månader. När året lider mot slitt slut får jag se hur kroppen känns. Baksidor, vader och hälsenor måste få läka ordntligt nu. Kanske kan lite jogg för skojs skull startas upp då. Det återstår att se. Kanske t.o.m en hårdare sattsning. Men för tillfället är det över. På riktigt.

söndag, juni 10, 2007

Fortsatt bra i baksidan

I fredags blev det ett bra pass på 7,5 km (32.35.86). Sköna varma skogsvägar och ett hyggligt tempo. Samt en baksida som kändes problemfri.

Idag var det sista passet, det sjätte, för veckan. Ett kort och lugnt morgonjoggspass på 5km (23.27.22). Och även under det passet kändes baksidan bra.
Det som oroar mig lite dock är en känsla i vänster hälsena. Jag har avrit lite öm i den den senaste veckan, men eftersom jag samtidigt haft ett litet sår på senan har jag inbillat mig att det ska komma från mina nya skor. Men på morgonen känns det lite stel i senan. Så jag vet inte riktigt vad det kan vara, jag har knappast kört så hårt att det ska vara någon överansträgning i senan.

Jag får väl avvakta några dagar till och se hur det känns. Den här veckan var det korta "komigångpass". Mest för att hålla igång rytmen och baksidan. Nu när den känns relativt bra är det på tiden att öka träningsdosen igen.
Jag kör inga intervallpass nästa vecka heller, men ökar distanspassen så de ligger strax över milen i snitt i alla fall. Och hoppas att det blir bra i senan.

torsdag, juni 07, 2007

En möjlig vändpunkt

Skulle egentligen ta veckans vilodag idag, men efter lite ändrade planer på arbetet så fanns det utrymme för ett pass ändå. Jag tänkte att det skulle bli 7km i lagom behaglig fart. Har under dagen haft en lite ömmande hälsena, vilket antagligen kommer från mina nya skor.

Vid första kontrollpunkten låg jag 10’’ under den tiden jag brukar ha där. Det kändes lätt så jag pinnade på i samma tempo. För varje steg jag tog, så blev tankarna kring tiden större och större. Jag brukar ha 31’ ungefär om det går hyfsat fort. Jag började fundera på en tid under 30’.
Stegen malde på. Vid nästa kontrollpunkt behövde jag ha runt 22’ för att möjligtvis klara 30’. Jag flög förbi bommen på 21.49. Så ja!
Det började kännas lite i benen nu, men inte alls så mycket som jag trodde det skulle göra. Så jag malde vidare.
När jag kommer ut ur skogen tar det knappa 3’. Alltså behövde jag ha 27’ för att klara tiden. Jag vände runt stolpen och kom ut ur skogen på 26.31. Nu var det klart. Så jag sträckte bara ut stegen lite på raksträckan innan den avslutande långa uppförsbacken. Och stannade utanför huset på fina 28.49.05.

Det viktigaste är inte en snabb tid, för 4.07/km är inte speciellt snabbt när allt kommer omkring. Det viktigaste var att det faktiskt kändes problemfritt i baksidan. Så kanske det här passet var vändpunkten. Kanske går det bättre nu.

Igår kändes det inte alls lika bra. Vare sig i benen eller i baksidan. 8 km (37.12.10) i hettan.

onsdag, juni 06, 2007

Tre pass, tre platser

Nu sitter jag med en ny dator i knät. Så det kanske är på tiden för en liten uppdatering av träningen.
I lördags var jag ute hos Janne i Jakobsberg och körde ett morgonpass på 7,5km (35.10.31). Morgonpass känns aldrig bra, och det här var inga undantag.

I måndags fick jag också sällskap av Janne, men då i Väsbys skogar. 8,7km (38.37.66). Det passet var nog ett av de bättre på ett tag. Baksidan kände jag i stort sätt inte alls av, och då höjdes farten lite mot slutet.

I går var jag ute på gärdet och vårruset och passade på att köra ett pass där. Det blev ett lugnt och lätt joggpass på 7km (33.20.32). Kan inte påstå att det kändes jättebra i baksidan, men jag hoppas inte att det ska vara något som hänger kvar.

Nu ska jag snart iväg bort till rotebro på veckans tredje pass på lika många dagar. Viktigaste är nog att komma in i rytmen nu. Att köra många pass, även om det inte är speciellt hårda.

onsdag, maj 30, 2007

Fortsatt rehab

Veckan har rullat på och likaså har stegen över det kvällskyliga asfalten och gruset. I söndags kunde jag ta mig runt 8km (38.43.34) utan större svårigheter.

I måndags blev det ett pass med Janne, och när han brukar vara med så höjs farten. 6km (27.10.66) på närmare 4.30/km fart.
Det kändes bra. Pigga ben och otroligt skönt och roligt att få och kunna köra på lite extra.

Tisdagen bjöd på 8km (36.55.48). Även där gick det lite snabbare. Omedvetet. Det är lite svårt att kontrollera farten, när viljan är så stor.

I dag var jag hos sjukgymnasten igen. Fick lite mera ström i benet, och fick massage. Det börjar kännas bra nu. Någon vecka kvar till full träning, med intervaller. Men längre distanspass och kanske några snabbare pass bör klaras av.

torsdag, maj 24, 2007

Lite jogg bara

Nu har jag varit hos sjukgymnasten och fått tillåtelse att börja jogga lite. Det är inga direkta träningspass för mig, men jag får röra lite på benen i alla fall. Och bygga upp baksidan.

Igår skulle jag bara testa och joggade 2km (9.07.65) och idag ökade jag lite till 3,5km (16.11.42).

Det känns riktigt bra att få komma ut på vägarna igen, känns lite som att jag varit borta längre än en vecka.
Baksidan känns inte bra, det måste jag erkänna. Men är det plant fungerar det fint. Kommer det däremot en uppförsbacke så ömmar det lite. Så tempot sänks lite när det går uppför.

Till nästa tävling: 14 dagar??

tisdag, maj 22, 2007

Ström i låretsbaksida

Var hos sjukgymnasten i morse. Blev behandlad med lite ström i baksidan av låret. Och en lite lättare massage för att få ärrbildningen åt rätt håll.

Det är en mindre bristning i baksidan som har läkt bra under de dagarna jag vilat. I morgon kan jag börja jogga igen och öka allt eftersom. De snabbare loppen, där jag sträcker ut steget ordentligt bör jag däremot vänta 3-4 veckor med.

Så nu kör vi vidare. Lite övningar där jag stärker baksidan och nerverna kring bristningen. Och så jogg. I någon dag. Som sedan blir vanlig distans.

fredag, maj 18, 2007

På skadefronten intet nytt

Nu har det gått två dagar sedan hugget i baksidan i låret. Jag kan gå normalt utan att känna något. Och jag kan öven jogga så länge jag har minimalt knäuppdrag. Men som träningspass går det inte.

Eftersom det kan handla om en bristning är jag osäker när det gäller stretching. Jag vill inte stretcha upp några ärrbildningar på eller kring senan, utan avvaktar sjukgymnastbesöket på tisdag morgon.

När jag sträcker ut benet med lite lite belastning på baksidan gör det ont. Det känns lite som enorm tränigsvärk. Så jag får snällt sitta och vänta någon dag till innan jag eventuellt kan prova jogga några minuter.

Till nästa tävling: 20 dagar??

tisdag, maj 15, 2007

Det var det...

Började veckan med ett lugnt 12 km (56.43.25) pass. För att jogga bort lite av tävlingens spår och förbereda kroppen inför intervallpasset idag. Det var tunga ben, men det var inte heller direkt oväntat.

Idag var det alltså dags för första passet på bana. Tanken var 12x200m med 30'' vila. Och hålla loppen på ca 33''. Spikskorna skulle vänta för att vänja kroppen och benen lite vid underlag och fart.
Uppvärmningen på 4 km kändes helt okej. Och det fanns ett visst sug att köra intervaller. Lite löpskolning och stegringslopp senare var det dags.

Jag drog första loppet. Janne i rygg. 33.10 gick den på. Andra drog Janne. Jag i rygg. 34.28 blev tiden.
Tredje loppet skulle jag dra igen. Det kändes bra i kroppen och det var roligt. Men det roliga skulle inte vara länge. I mitten av kurvan började det kännas lite i baksidan. Det blev mer och mer och jag började halta lite. När vi kom ut ur kurvan högg det till i baksidan av låret och det var bara att kasta klockan i frustration och ramla ihop på gräset bredvid banan.

Nu. Någon timme senare, är smärtan inte alls lika stor. Men det ömmar fortfarande friskt i baksidan. Framför allt i det läget då jag sträcker ut benet.

Nu vet jag inte riktigt vad jag ska göra. Till att börja med får jag väl avvakta morgondagen och se hur det känns. Men frågan är om jag orkar ta mig tillbaka från ännu en skada. Kanske är det dags att lägga ner nu. Jag vet inte. Jag var på gång. Allt kändes så bra. Och så kommer det här. Det är tomt.

söndag, maj 13, 2007

Rädslan tar över allt mer

Idag var det dags för tävling alltså. Rösjöloppet 5700m. Hade väl egentligen inga direkta förhoppningar på loppet men att komma under 24' kände jag att jag måste för att vara på rätt väg.

Uppvärmningen kändes okej, varken mer eller mindre. Lite väl mycket nervositet kanske för att vara ett motionslopp. Frukosten var på väg upp ett flertal gånger.
Tröja och linne på och så kom startskottet. Pang.

Jag kan inte påstå att det kändes tungt. Men efter någon km kom det en backe som var lte tyngre än de andra. I backen kom också rädslan. Jag blev rädd att jag skulle ta slut. Att jag skulle bli trött. Att jag inte skulle orka köra vidare. Så jag stannade. Stretchade baksidan lite vid sidan om vägen. Fortsatte sedan vidare i högt tempo.

Någon km senare kom nästa tunga backe. I den kom rädslan tillbaka. Så jag stannade igen. Och stretchade baksidan. Och fortsatte ett litet tag senare igen. I högre tempo.

I mål var jag inte slut. Jag hade mycket kvar att ge. Antagligen hade jag kunnat kapa en hel del tid. Men rädslan tog över för mycket. Det har aldrig hänt i tävlingssammanhang tidigare. Och jag hoppas inte det gör det igen. Men jag är väl medveten om att jag behöver psykologiskhjälp i min träning (och i vardagliga livet också för den delen).

Jag kom i mål på 22.45 enligt den officiella kolckan. Men min visade 21.25.17 eftersom jag stannade klockan när jag stannade under loppet. Så 21.25.17 är en troligare tid som visar mera på min form och kapacitet i dagsläget.
Gled väl in på en 26:e plats officiellt. Men med min tid hade det blivit runt 15-16:e plats. Inte för att det spelar någon som helst roll. 185 startade.

Jag får fortsätta jobba på att försöka övervinna rädslan. Kanske ska jag mala på hårda pass. Intervallpass, tävlingar och hårdare distanspass så jag vänjer mig vid smärtan och tröttheten. Tröttheten flyttas visserligen fram hela tiden i och med att jag blir starkare och uthålligare.

Så nöjd är jag inte riktigt. Tiden är okej. Men det fanns mer brister som jag måste få bort. Nästa tävling var tänkt att bli blodomloppet 5:e juni. Men efter idag så får jag fundera vidare.

lördag, maj 12, 2007

Dagarna före

De två senaste dagarna har jag lättat lite på träningen och i stort sätt bara joggat lite. I fredags blev det 6 km (27.39.67) och i dag blev det endast 4 km (18.45.25).
Efter den lite tyngre perioden kändes det som att det behövdes några dagar med lite lugn träning. Men samtidigt hålla igång kroppen innan tävlingen i morgon.
Jag kan inte påstå att det känns bra inför loppet, men det behöver samtidigt inte betyda att det kommer att gå dåligt. Jag hoppas bara att jag slipper en hostattack under loppets gång. För annars kommer det att bli jobbigt.

För övrigt har jag idag tackat nej till att springa Svenska Cupen för klubben (Väsby) i Norrtälje kommande torsdag. (800m). Jag känner att nu när vaderna börjar kännas så pass bra som de gör, så känns det väldigt riskabelt och dumt att börja bansäsongen med en 800m tävling. Jag vill ha några pass i benen där jag kan i lugn och ro vänja benen till hastigheten, spikskorna och underlaget. 6:e juni går eventuellt nästa match. Då är det 1500m som gäller och då kanske jag kan ställa upp. Det känns inte bra att tacka nej nu, men samtidigt så hoppas jag att det ändå är rätt beslut.

Till nästa tävling: 1 dag

torsdag, maj 10, 2007

12 raka

Nu är en period med 12 raka pass avklarade. Den här veckan började med ett bra 16km pass (1.08.20.78). Lättare ben än samma pass på söndagen.

Tisdag var det tungt att komma ut på vägarna. Oturligt nog hade jag en motionscykel i lägenheten. Så det blev ett lugnt 20km pass på den (37.23.16). Nu är motionscykeln borta så det är bara att palla sig ut längs de ödsliga gatorna nästa gång. D.v.s. i morgon kväll.

I går blev det ett bra pass tillsammans med Janne. 5x250m backe med 2'30'' vila.
(51.57/51.41/52.71/52.14/53.67). Tiderna är betydligt sämre än senast. Men samtidigt var det slutet på en lång period med pass, samt jag körde tre lopp mer än senast.
Är inte helt nöjd med passet, men det får duga. Andningen kändes bra. Lade sig snabbt efter avslutad intervall. Men mjölksyran kom snabbt på de sista loppen.
Uppvärmning 3km och nerjogg 2km.

Det var sista passet med backintervaller. Nu är det dags att ta steget vidare. Steget ut på banorna. 200:ingar. Första passet nästa vecka. Med gympaskor. För att vänja vaderna lite innan spikskorna åker på.

Och så idag. Äntligen lite vila. Aktiv vila kanske man ska säga. Lång arbetsdag. Bärande av 18 tunga kartonger med kakel och ett punkteringsbyte. Men nu. Nu är det benen på soffbordet. I några minuter till i alla fall.

Till nästa tävling: 3 dagar

söndag, maj 06, 2007

Vecka 18 - 75 km - 7 pass

Kunde avsluta veckan med två relativt bra pass.
Igår blev det 4,5km uppvärming innan jag körde 6x70/20 (ca. 400m). Och avslutade med 4km nerjogg.

Passet i sig kändes helt okej. Skönt väder och pigga ben. Det kändes som att det var ett välbehövligt intervallpass. Det är dags nu att få lite mera fart i benen. Snabbare lopp. Snart är det dags att stiga ut på banan. Och dra på sig spikskorna. Men innan dess är det ett backpass kvar.

Dagens pass var ett av de tyngre. 15km (1.07.17.65). Riktigt tunga ben och kropp i allmänhet.

Totalt blev det alltså 7 pass den här veckan. 75 km och då räknar jag inte med cykelpassets kilometerantal.
Nästa vecka är det tänkt att det ska bli 95km på 6 pass. Varav ett pass är tävling (söndag) och ett intervallpass (backe-onsdag).
Hoppas bara att allt slem kan försvinna ur halsen snart. Ibland är det ett ganska störande moment under passen. Och det kan bli jobbigt under tävligsfart.

fredag, maj 04, 2007

En ny sväng växer fram

Har börjat utforska lite nya områden här omkring. Har hittat ett nytt spår. Som är riktigt roligt. Inte ett vanligt elljusspår, utan ett spår som på något sätt ligger närmare naturen. Mycket krokiga vägar och svängar. Fast ändå på bra vägar.

Det blir nog flera rundor ute i det där spåret under sommaren. Så länge det är ljust ute. Idag blev det i alla fall 15km (1.11.24.12). Och det börjar kännas lite bättre i kroppen. Får hoppas det kan fortsätta göra det nu.

Till nästa tävling: 8 dagar

torsdag, maj 03, 2007

1.40/km

Idag var det vilodag. Men efter en hyfsat peppande kommentar så blev det ett litet cykelpass ändå. 20 km på 33.12.42 (17.12.55/15.59.87) på motionscykeln.

Vet inte riktigt om det är snabbt. Bra. Eller hur man ska tolka känslan i ben och lungor under ett cykelpass. Men lite träning var det nog allt.

onsdag, maj 02, 2007

Något måste göras

Det går fortsatt segt med träningen. Ingen direkt rytm i löpningen. Tunga ben. Tunga lungor. Det vill helt enkelt inte stämma.
Det blev 12 km (54.26.64) igår. På lite nya ägar. Lite nya skogsrundor. Men med samma sega ben.
Idag skulle det bli backintervaller. Men slutade med 10 km (41.48.26). Motivationen för backe fanns helt enkelt inte. Varken för Janne eller mig. Så det blev lite distans i hyggligt tempo.

Men någonting måste göras. Jag känner bara mer och mer rädsla för att bli trött. Jag fegar under distanspassen. Kör långsamare än tänkt. Hittar på ursäkter när det börjar bli jobbigt. Knyta om skor. Stretcha.
Det knyter sig någonstans inom mig när det är dags för intervaller. Tusingar. Backe 70/20. Bana. Vad det nu är.
Extra jobbigt blir det där Janne är med. Eftersom jag vet att han är mycket bättre än mig.
Jag vet inte riktigt varför det blir så. Men jag antar att det är rädslan för att inte orka. Att välja den enklaste vägen. Den lätta. Och att få stryk av Janne varje varje lopp. Och det gör mig inte direkt bättre. Jag blir inte bättre av att bara springa 12-15km sex gånger i veckan. Jag måste verkligen köra mina intervallpass. Det är dem som gör skillnaden.

Jag antar att det enda som finns att göra är att forcera igenom rädslan. Köra på. Bli trött. Bli helt slut. Tävla. Gång på gång. Tills det inte längre är något problem. Tills det inte längre är något speciellt.

Nästa tävling: 10 dagar

måndag, april 30, 2007

På väg hem från arbetet

Hade med mig träningskläder till arbetet idag. Det var knappt några barn där alls, så jag tänkte att jag kanske kunde stänga lite tidigare än vanligt.
När sista barnet gått drog jag på mig träningskläderna, snörade skorna och stack iväg. Med de vanliga kläderna i ryggsäcken. 4,4 kg på ryggen. I 12km (54.56.14). Sprang jag hem längs vattnet, genom skogarna.

Första nio kändes helt okej. Men sedan tar det stopp. Antar att det fortfarande är lite av förkylningen som sitter i och gör sina spår. Men tids nog ska väl också den ge med sig.

söndag, april 29, 2007

Vecka 17 - 23 km - 3 pass

Ännu en vecka med dålig träning. Tyvrr är det inget jag direkt kan påverka. Det halsonda försvann tidigt i veckan. Men snuvan och framför allt slemmet i halsen sitter fortfarande där.
Igår stack jag i alla fall ut och joggade en kort 3km (13.37.52) runda.
Och idag bev det ett lite längre pass på 12 km (56.20.84).

I onsdags under backpasset högg det till i höger baksida. Kanske var det jävligt otaktiskt att köra de där snabba loppet när det varit ett par dagar med vila innan. Och halvt ouppvärmd och med en förkylning i kroppen. Men det är lätt att vara efterklok.
Nu känns det lite i baksidan. Som en liten bristning eller sträckning kanske. Men som det är nu hindrar det inte träningen i alla fall. Har aldrig haft problemmed baksidorna tidigare, så jag vet inte hur pass det läker under träning. Vi får se hur det går nästa vecka när det körs lite snabbare lopp.


Dagar till nästa tävling: 14

onsdag, april 25, 2007

Ett sjukdomspass

Onsdag morgon och det är dags för besöket hos sjukgymnasten. Givetvis har vade blivit bättre och bättre efter några dagars vilodagar. Men det spelade ingen roll. Jag fick ingen behandling. Eftersom jag fortfarande är lite sjuk så kunde hon inte behandla mig. Men vi pratade lite om problemet. Ska köra några pass i helgen och komma dit på måndag morgon igen.

Förkylningen vill inte släppa riktigt. Så jag tog en chansning idag. Janne (Bror) skulle köra backintervallerna så jaghängdepå. Hade planerat att jogga uppvärmningen och nerjoggen med honom. Men när det var dags för honom att köra i väg första loppet. Så stod jag där bredvid honom. Så klart.
Vi körde iväg första loppet. Och andra. Sedan kräktes jag. Men bara lite. 48.08 och 49.48 gick loppen på. Kändes okej. Blev 8 km löpning totalt med uppvärmning, intervaller och nerjogg.

För övrigt kan jag meddela att Janne ser väldigt stark ut. Hans åtta lopp snittade på 46,1. Riktigt bra. Framför allt med tanke på att det bara var årets andra snabbhetspass och att han kört på riktigt hårt senaste tiden. Ja. Avundsjukan glöder i mina ögon. Och jag kan inte göra ett förbannat skit åt det.

Får se hur jag vaknar upp i morgon. Antingen frisk eller totalt deckad. Ingen av det behöver egentligen vara negativt. Men jag återkommer efter nästa pass. I morgon, i helgen eller någon annan gång.

söndag, april 22, 2007

Jag återkommer senare

En vecka till slut. En vecka som skulle innehålla en mångd på 95km. Det blev verkligen inte så. Inte ens nära. I fredags började halsen göra ont. På lördagsmorgonen blev det ännu värre. Och under hela helgen har både hals och kropp inte direkt varit i form.

Det positiva med det är att vaden fått vila lite extra. Och det har märkts tydligt att läkningen går bra. Det känns ingenting längre när jag går. Frågan är hur det blir efter lite löpning igen.
Förhoppningsvis blir det i alla fall ett lättare cykelpass i morgon och sedan löpning på tisdag, innan det är dags att gå till sjukgymnasten.

Jag återkommer efter besöket där. Både med förkylningens status. Vadens dom och träningen.

onsdag, april 18, 2007

Ökad smärta

Vaden blir allt sämre. Idag högg det till i vaden efter ca. 25' löpning. Det är typiskt att det ska bli sämre när det går så bra. När det är roligt att köra så hårt. Och så idag. En dag när benen känns väldigt lätta. En dag när andningen är oberörd.

Det blev 13km (1.01.04.51) idag. Men de blev verkligen inte så lätta som de skulle varit. Som de skulle varit utan den smärtan som varje steg, varje belastningmoment, strömmar ut från vaden.

I morgon står det vila på programmet. Veckans enda. Eftersom jag arbetar från 07.45 till 20.00. Så jag är inte hemma fören 21.30 tiden. Så vaden får några extra timmar att vila upp sig på. Fredag är det dags igen. 16km. Minst.

tisdag, april 17, 2007

Första backpasset - en besvikelse

Nu läggs träningen om lite. Efter ett par månader med tusingar som intervallform är det nu dags för backe och 70/20 lopp.
Idag var det första backpasset. Backen ska vara 250m och bör ligga mellan 45-50''. Tänkte starta med 8st. Men var tvungen att avbryta efter endast 4 lopp. (48.73/50.30/50.90/52.17)

Jag vet inte om det beror på 22km passet igår. Eller att jag inte kört snabbare lopp på ett bra tag. Eller så enkelt att mittpartiet på backen var alldeles för brant. Men det gick helt enkelt inte mer än fyra. Jag stod still.

Så med en viss besvikelse joggade jag hem. Med en enorm smärta i vaden. Vaden har blivit lite sämre igen de senaste passen. Men det gäller att hålla ut några pass till. Nästa onsdag är det dags för ett besök hos sjukgymnasten. Och förhoppningsvis är det bara knutar på muskeln igen. Så löser hon upp dem och det är bara mala vidare.

Vecka 15 - 70km - 6 pass

Förra veckan var en medelvecka. Det skulle innebära 70km på veckans sex pass. Och så blev också fallet.
Avslutade veckan med ett lugnt 7km (31.40.79) pass i den soldränkta skogen.

Den här veckan är en mängdvecka. Det betyder 95km på sex pass. Två långpass och två intervallpass. Samt två lite halvlugna.
Började veckan med att avverka det längsta. 22km (1.39.37.65). Det blev en runda i Väsby. Eller rättare sagt runt Väsby. För jag tror vi slickade utkanterna av hela kommunen.
När det återstod 4km av rundan började det ta emot rejält. Vätskebristen var nog det värsta. Och med 2km var jag tvungen att stanna upp några sekunder. Gick 20'' och körde sedan vidare. Hem till vattnet.

Har för övrigt börjat läsa Haile Gebrselassie's bok "The Greatest" och måste citera ett stycke alldeles i början av boken. Ett stycke som många säkert kan känna igen sig i. I större. Och i mindre utsträckning.

"I would be on the track, running hard, collapsing, getting up, and running hard again. And when i was done i couldn't stand. I was so tired. I couldn't eat. I felt sick. I had no energy to do anything other than take a drink of water and lie down. Then i'd think of Haile, and know that he was training even harder." - Paul Tergat-

lördag, april 14, 2007

6x4'

Veckans näst sista pass. Innan skiten börjar om igen. Idag var det dags för det andra intervallpasset. I tisdags var det 5x4'. Idag var det en höjning till 6x4' med 1' jogg/gå vila. Kanske gick det inte fullt så snabbt som i tisdags. På något sätt känns det som om jag fegade lite i början. Antar att det också är något att arbeta med.

Sex lopp blev det i alla fall. Och de vanliga 26' uppvärming. Och sedan 12' nerjogg. 15km (1.06.29.58) blev det totalt.
Skönt att ha det gjort relativt tidigt på dagen. Klart innan kl 13. Nu blir det i alla fall minst 24 timmar vila innan det är dags att ge sig i väg igen.

Magen är ur form

Onsdag - 15 km (1.06.29.49) i lagom högt tempo. Efter passet börjar magen krångla.

Idag vaknade jag upp och kallsvettades, täppt, med brutal huvudvärk och en mage som inte alls var i form. Maginnehållet var på väg ut ett flertal gånger under morgonen.
Men under dagen blev det lite bättre och det blev ett lättare pass på 9 km (40.01.30). Efter en kvarts löpning började magen krångla igen och illamåendet och kräkkänslorna höll sig kvar resten av kvällen.

I morgon är det tänkt att det ska bli lite intervaller igen. Men jag får se hur magen känns i morgon bitti och under uppvärmningen. Med en mage som idag blir det svårt att köra snabbare lopp.

tisdag, april 10, 2007

Mer intervaller åt folket

Efter skandalveckan förra veckan var det dags för revanch nu. Det började lagom bra. Ett pass på 15km var det tänkt igår, men var tvungen att bryta efter 9km (40.42.75). Det kändes lika dåligt i kroppen om det gjorde under förra veckans enda pass.
Jag vet inte exakt vad det är, det tar bara helt stopp. Snabbt. Det går inte riktigt att lyfta benen och höften.

Vila lite och kör igång sedan tänker en del. Träna hårdare och det går förbi tänker jag. Sagt och gjort. 15km (1.09.05.80) senare ramlade jag in genom dörren. Helt slut. Det blev 26' uppvärmning i lugnt tempo. Sedan satte jag fart. 5x4' med 1' joggvila (900-1000m) i relativt tufft skogsspår. Och avslutade det med 19' nerjogg.

Jag var på väg att ge upp efter första intervallen, med bet ihop och körde på. Jag behöver köra intervallpass nu. Två i veckan. Både för att komma upp i hygglig form, men också för at få bort den där mentala blocken som finns i huvudet när det är dags för snabbare lopp. Inte minst tusingar. Och dagens pass är väl ett steg i rätt riktning.

måndag, april 09, 2007

Vecka 14 - 1 pass - 13,5km

Jag vet inte riktigt vad som hände. Det finns inga direkta ursäkter. 1 pass på 13,5km på hela veckan. Jag vet inte vad jag ska säga. Norrland bjöd på annat i stället. Så enkelt är det. Det var trevligt. Men det var inte bra. Inte bra med så många vilodagar. Ibland är det tur. Att veckorna ändå är relativt korta. Då blir de oplanerade viloveckorna inte så långa.

I morgon börjar en ny vecka. Då ska ni få se.

måndag, april 02, 2007

Träningsläger i Norrland

Efter en omtumlande natt och dag så blev det till slut ett pass idag också. 13,5km (57.52.29) runt på Järvafältet. Hade sällskap av bror. Och tur var väl kanske det. Annars hade jag nog satt mig i bilen och åkt hem igen.

Benen var tunga idag också. Fruktansvärt tunga. Lungorna kändes inte heller bra. Och huvudet var inte alls närvarande. Allting kändes fel idag bara. Det var ett sånt där pass där man bara vill stanna och gå hem igen. Men ett pass blev det, och det är väl huvudsaken.

I morgon eftermiddag bär det av på ett litet träningsläger. Om man vill kalla det så. Då rullar bilen upp till Norrland och Umeå. Jag återkommer på söndag med veckans träning.

söndag, april 01, 2007

Vecka 13 - 6 pass - 80km

Ännu en månad avklarad. Och det blev en riktigt bra månad träningsmässigt. Fick ihop 23 löppass i mars. Det är okej med tanke på att första veckan nästan försvann helt med skavsårsproblem. Har nu fryra bra veckor i benen med 6 pass per vecka. 67km - 80km - 92km- 80km.

Avslutade månaden med tunga ben. I lördags morse blev det ett ixtra insatt intervallpass. Eller mera fartlekspass. Värmde upp i lagom tempo i 25'. Sedan tryckte jag på 4' (900-1000m) och joggade långsamt 1' mellan loppen. Det blev 4x4' totalt i kuperat spår.
Kändes inte speciellt bra. Men efter det dåliga intervallpasset i onsdags var det här straffet. Att det sedan också var tidigt på morgonen gjorde inte saken lättare. 13 km (56.25.32) den dagen.

Idag blev det ett lugnt pass på 13 km (55.20.98). Även om jag börjar fundera på om den där sträckan verkligen är 13km. Jag ställer mig numera ytterst tveksamt till om den är det. Kanske 12-12,5. Men vad spelar det för roll egentligen. Det är bara mig själv jag lurar.

Nästa vecka blir en lättare vecka. 65km ska den ligga på. Där jag också tar en extra vilodag. Inte för att lätta på träningen. Det behövs inte ännu. Men för att låta kroppen ta det lite lugnt och vila upp sig. Både fysiskt och psykiskt. Det passar bra. Eftersom jag åker upp till Umeå större delen av veckan.

torsdag, mars 29, 2007

Ett misslyckat intervallpass

Intervallpasset då. Det blev inget bra pass. Jag har någon psykologisk block när det gäller dessa tusingar. Jag kör hellre 30-40km distans än tusingar. Tyvärr ger det inte samma effekt träningsmässigt, så jag har inte så stort val.
Började köra intervallerna i alla fall. Efter 4km uppvärming och stretching.
Första låg på 3.30.36 och det kändes. Tänkte att jag skulle sänka farten på nästan för att orka fler. Efter andra visar klockan på 3.27.62. Där var det kört.

Tidigare när jag körde dessa intervaller så har det inte körts så hårt med distans mellan intervallpassen. Då går det att mala på ett flertal i lägre fart. Eftersom farten och snabbheten är minimal. Kanske 3.45-3.50. Men nu går det att springa på snabbare, men uthålligheten på de farterna finns inte. Ännu.
Efter de två loppen tvingade jag mig själv att köra 3x500m också. Med samma vila. (1'). Tiderna blev 1.44.41 - 1.42.35. - 1.43.86.

Inget bra pass igår alltså. Där jag avslutade med 6,5km nerjogg i lugnt tempo. Medan jag väntade på att bror skulle klara av sina 10x1000m på ett snitt under 3.10.
Jag får ta renavch nästa vecka. Och imorgon, då det ska bli ett extra insatt intervallpass i skogen. med 4'lopp med 1' joggvila mellan.

Idag blev det 13km (55.43.35) i lagom tempo. Mer finns inte att säga. 8 pass i rad nu. Det känns i kropp och vader.

tisdag, mars 27, 2007

Med våren kommer formen?

Det fortsätter att rulla på bra med träningen. Och det går ännu lite lättare nu när solen och värmen tittar fram över de höga träden som omsluter skogsvägen.
Igår fick jag sällskap av bror. 18km (1.21.01.23) i skön 4.30/km fart. Kanske var det t.o.m lite längre än 18km, för det kändes som att det gick lite snabbare. Sista km gick på 3.58.28.
Benen var pigga och humöret var okej för löpning. Insåg redan efter 3km att det gick fort och var rädd att jag skulle stumna ordentligt några km senare. Men farten höls hela vägen och höjden snarare mot slutet. För första gången var jag nog initiativtagare till fartökningarna.

I dag var det bara lätt jogg. 9km (41.04.71) i spåret. Försökte slappna av ordentligt och bara jogga runt. Det gick inte riktigt, vilket tiden visar. Men ändå ett relativt kort och avslappnat pass. Mest för att röra lite på mig efter det hårdare passet igår. Och inför intervallpasset i morgon.

Ska avsluta med att citera Oskar Käck och hans syn på sina arbetsrutiner och morgonjogg:

"Rutinerna kring jobbet fungerar bättre och bättre och numera känns 30 mil i bil ungefär som 40min morgonjogg dvs. något man grämer sig för lite innan man stigit upp ur sängen men när man väl kommit igång hinner man knappt reflektera innan man är framme..."
(http://www.oskark.com/)

Jag kan bara instämma.

söndag, mars 25, 2007

Vecka 12 - 92 km - 6 pass

Nu var det avklarat. Det blev t.o.m 92 km den här veckan. Efter att ha stapplat runt ett 10km (44.37.70) pass igår. Där farten var förvånandsvärt hög med tanke på hur katastrofalt dåligt det kändes. Det var inte bara benen, utan hela kroppen som var helt slut.

Idag kändes det lite bättre. 16km (1.17.16.24) blev det. Sprang från Sollentuna till Väsby. Fina vägar längs norrviken. Synd att man inte är så pass pigg eller är motionär så man kan njuta av utsikten och lugnet där nere vid vattnet. Började passet med stela ben och en fruktansvärd huvudvärk. Men efter några km försvann det hela och det var bara att mala på.

Anledningen nu då. Att det skulle bli 91km i stället för 90km. Jag har en topplista med de 10 bästa veckorna. Mängdmässigt. Och 10:e platsen är just, eller var kanske man ska säga, 90km. Den här veckan kom alltså in på den listan, och det var bra länge sedan jag var nära den.

1. 114km v.15 2006 (11 pass)
2. 110km
3. 106 km
4. 105,5 km
5. 101 km
6.101 km
7. 100km
8. 96km
9. 95km
10. 92 km v.12 2007 (6 pass)

En bra vecka alltså. 92km på 6 pass. Nästa vecka blir det intervaller igen. Tusingar. Och en mängd på ca. 80km.
Det känns bra nu. Riktigt roligt och oftast går det lätt att ta sig ut på passen. Hoppas jag kan fortsätta så här nu. Hålla mig både skadefri och sjukdomsfri.

fredag, mars 23, 2007

20 sköna och två as

Tisdag. Då blev det 16 km. (1.12.14.83). Ett skönt pass i mörkret. Höjde tempot lite mot slutet och hade 4.06.72 på sista km.

Onsdag blev äntligen en vilodag. Det kändes rätt att ta den där. Och även om jag inte velat så hade jag inget val. Jag satt i möte hela kvällen. Men det var välbehövlig. Inte minst psykologiskt.

Torsdag. Då var det bara att starta upp en ny serie med pass. 14 km (1.07.13.10). Och det var lätta steg. Kunde blivit längre men kände att jag inte ville lägga på förmycket med tanke på dagens långpass.

Och så var vi framme vid dagens pass. Fick sällskap av bror. Och det var viktigt. Tog vägarna bort mot storstan. Passerade en messa stationer. Tunnlar. Polishögskolan. Golfbanan vid Ulriksdal. Och vid Järva krog var det dags att vända. Då hade vi kört 10km. Lungorna och benen kände sig fortfarande oberörda. Men det skulle de inte göra så länge till. Efter 13-14km började det kännas lite i benen. Men ändå inte alls så farligt som jag var rädd för inför passet. Tempot höjdes lite när viljan att komma hem blev för hög. Och då började det kännas bättre. Konstigt hur det där fungerar. Lättare ben vid högre tempo.

Vid 20km. D.v.s nästan hemma. Blev det en liten extra sväng på 2km. Det var där helvetet började. Jag vet inte om det var psykologiskt. Att vara så nära hemma och behövs springa förbi. Eller om det var de 2 milen som tog ut sin rätt. Men tungt blev det.
Totalt alltså 22km (1.47.05.58). Det längsta passet på länge. Väldigt väldigt länge. Minst 2 år. Har haft en hel del 20km pass. Men varje km räknas.

Börjar närma mig de utsatts 91km. Och ni börjar närma er förklaringen till den där "extra" km.

måndag, mars 19, 2007

Dagen efter

Tävlingsnerverna har lagt sig och jag har njutit färdigt av 80km veckan. Nu är det månad och nya tag. 91 km ska det bli den här veckan. Och det finns faktiskt en väldigt enkel förklaring till varför det just är 91 km och inte 90km. Men den tar jag någon annan gång. Kanske när jag börjar närma mig målet.

Idag var det härligt snöblandatregn igen. Och motivationen fanns verkligen inte. Men det var bara att köra över viljan att stanna inne. Det gäller bara att inte börja diskutera i huvudet. Dessto mer inre diskussion, dessto svårare blir det att komma ut. Så jag drog på mig kläderna och stack iväg.
14 km (1.06.01.47) blev det. I lugnt behagligt tempo. Benen kändes bra med tanke på tävlingen igår. Och även vaden kändes helt okej. Inget som blivit sämre efter det snabbare loppet i alla fall.

Bara några meter kvar innan mållinjen i
gårdagens Två Sjöar Runt.
Och steget ser fortfarande spänstigt ut.

söndag, mars 18, 2007

Vecka 11 - 6 pass - 80km

Steg upp i morse och tittade ut genom fönstret. Snöblandatregn. Skitkul. Det var bara att ändra lite på tävlingskläderna och på packningen. Sedan bar det iväg. Och efter några felåkningar så var man framme vid Två sjöar runt. (5700m)

Kändes helt okej på uppvärmningen. Vaden besvärade ytterst lite och steget kändes lätt. Nu behöver inte det vara ett gott tecken. Men ändå. Dessväre var jag kall och blöt rätt snabbt också.

Bestämde mig för att ta det lugnt i starten. Inte rusa iväg utan långsamt öka. Första biten består av en lång backe så det var efter den jag hade tänkt att öka i såna fall.
Starten gick och jag låg plötsligt med i täten. Efter backen kändes det bra och jag låg med där framme. Missade dessväre första km skylten men efter 2km hade jag 7.09.55. Och det kändes bra.

Jag kom förbi en efter en och tog mig efter halva loppet upp på en 7:e plats. Vilket till slut också blev min slutplacering. Tredje km gick på 3.50.55 och fjärde på 3.57.73, Därefter mattades tempot lite. Benen stumnade till lite. Jag låg i ett vakum. Långt till 6:an och långt till 8:an. 4.16.09 gick 5:e km på. Och de avslutande 700m på 3.20.34. Vden kändes bra i stort sätt hela loppet. Men så fort jag stannade efter blev det mera märkbart. Och under nerjoggen ömmade det rejält.

Hade innan loppet hoppats på en tid precis under 25'. Och fick en sluttid på 22.34.26. Över förväntan alltså. Och en 7:e plats av 142 deltagare. Det får anses som en godkänd debut. Nu är visserligen inte tiden något att skryta med direkt, det ska kunna putstas ett flertal minuter. Men med tanke på de passen jag kört i början på året är det okej. Det märktes under loppet. Andningen var inga problem alls. Men det gick inte att få igång den där extra växeln. Jag har inte kört intervaller sedan årsskiftet och det är det som behövs för att kunna få till de där lite snabbare km-tiderna.

Men det kommer. Ingen tvekan om den saken. Terräng-DM arrangeras av Väsby och Vallentuna i år. Går av stapeln 22 april. Tar beslut lite senare om jag kommer att medverka.
Den här veckan blev det 6 pass igen och en totalmängd på 80km. Helt okej.
Nästa vecka blir en mängdvecka. 91km på 6 pass. Full fart frammåt!

Resultat från tävlingspremiären

lördag, mars 17, 2007

Ett sista pass

Nu var det sista passet inför morgondagens tävlingspremiär avklarat. Och jag fick i stort sätt de svaren jag vill få ut av det passet. 12 km (55.50.15) tillsammans med bror blev det. Ett väldigt lugnt pass där vi kunde springa och prata hela vägen.
Började i skogen och med en ömmande vad. Men efter 4-5km blev smärtan mindre och mindre i vaden och efter ca 6km var den borta. Så andra halvan av passet kändes riktigt riktigt bra.

Visserligen kanske vaden mest domnade bort. Och det är inget långsiktig lösning på skadan. men med tanke på tävlingen i morgon kändes det ändå väldigt bra. Efter racet i morgon får jag ta en funderare och se hur jag ska gå vidare med det där. Nu har träningen gått så fruktansvärt bra de senaste två veckorna. Så det skulle vara riktigt bedrövligt att behöva hålla upp igen. Just nu lutar det åt fortsatt hård träning och en ordentlig knådning hos sjukgymnasten. Så ska det hela nog lösa sig utan vila.

Igår blev det också ett pass. 13km (58.38.40) som inte alls kändes lika bra som dagens. Jag hade visserligen vilat dagen innan och det gjorde att vaden kändes mycket bättre under dagen. Men samtidigt sämre än tidigare i veckan under träningen.

Så. Allt är klart inför imorgon. Nervositeten har inte direkt kommit ännu. Men slår säkerligen in i kväll. Om inte annat finns den där i morgon bitti när jag vaknar. Jag föröker intala mig själv. Det är bara ett räninglopp. Jag har inte tillräckligt med bra pass i benen för att det ska räknas som en riktig tävling. Men det är svårt. Tävling är alltid tävling.

Tävlingspremiär: 1 dag...

onsdag, mars 14, 2007

Riktigt tunga lår

Senaste tiden har det känts bra att sticka iväg och köra passen. Vare sig det är mörkt eller ljust ute. Sent eller tidigt på dagen. Men idag var det inte roligt någonstans. Och jag började leta kryphål för att slippa och ta veckans vilodag idag. Men det gick inte. Jag insåg att det bara var att köra iväg.

Körde vägar längs vattnet. Förbi sollentunavallen, helenelund, silverdal och nästan bort till polishögskolan. Där stannade jag. 7km bort från det varma hemmet. Stretchade vaderna lite. Och kände mig totalt oberörd. Första km kändes låren fruktansvärt tunga och stela men jag envisades med att köra vidare även om jag funderade på att stanna. De tunga benen släppte snabbt.
Efter stretchpausen körde jag hemmåt igen. De 7km. Intalade mig själv om att fortsätta köra lugnt och stilla. Inte börja stressa med tider och avstånd. Och det gick faktiskt bra. Bara lite snabbare på vägen hem. 14 km (1.09.08.45) totalt. I väldigt lugn fart. Kom förbi sollentunavallen igen. Hörde rop och ramsor eka ut. Cha lalala Cha lalala vi håller på Djurgården. Och KÄMPA Djurgården KÄMPA Djurgården. Samt den klassiska Ut med packet! Ut med packet!

Nu blir det vila i morgon. Och det känns välbehövlig. Sedan är det ett 13-14km pass på fredag och ett överdrivet lugnt 12km pass med bror på lördag. Innan det är dags för tävlingspremiären på söndag. För att hålla igång rytmen och benen.
Förra årets resultat är kontrollerande. Den sista hade strax över timmen på 5,7km. Jag borde inte komma sist. Vinnaren hade strax över 20. Det var inte allt för imponerande segertid. Men jag har för få bra pass i benen. Tyvärr.

Tävlingspremiär: 4 dagar...

tisdag, mars 13, 2007

Det nalkas premiär

Veckan har börjar bra. 14km (1.06.24.09) igår. Fick sällskap av bror. Det är bra. Även om en del pass är sköna att köra själv. Jag har en tendens att stressa upp mig och bli rädd för att bli trött om jag kör med bror. Men igår gick det bra.
Vaden högg till efter 5' löpning. Men sedan blev det inte smäre. Så med några stretchpauser under rundans gång gick det att genomföra.

Idag var jag lite orolig för vaden. Kanske hade det blivit lite för mycket km senaste tiden. 17 i söndags. 14 igår. Men jag drog på mig kläderna och skorna. De gamla. Och stck iväg i den långsamt sjunkande vårsolen. In i spåret där isarna i stort sätt var helt borta nu. Där de lämnat spår efter rinnande vatten över stigarna.
Vaden kändes lite först 4-5km men blev sedan bättre. En stretchpaus behövdes bara. Totalt blev det 13 km (59.33.81) och då kunde jag trycka på lite mera de sista 3-4 km.
Sista km fick jag ner på 4.04.31 och då var jag i sort sätt uppe på tå som vanligt. Det kändes riktigt bra både i benen och i vaderna.

Så det lovar gott inför helgens permiär. Hade från början ett mål att komma ner mot 20' på 5,7km. Men får inse att jag missade för många pass, speciellt de hårda intervallpassen för att klara det. Det huvudsakliga målet är egentligen att få mig en genomkörare. Det är som ett träningspass. Men mål har man alltid där i bakhuvudet. 25' kanske? Det borde vara rimligt.

Tävlingspremiär: 5 dagar...

söndag, mars 11, 2007

Vecka 10 - 6 pass - 67 km

Avslutade veckans träning på ett bra sätt. Fick in ett lite längre pass på 17 km (1.18.13.01). Så jag fick ändå ihop 67 km den här veckan. Det är skapligt med tanke på de senaste veckornas frånvaro.

Tänkte ge mig in i spåret igen. Rösjöspåret som jag brukar mala mycket under de varmare perioderna. Men det blev bara ett varv där. Det var fullt med is på de flesta ställena fortfarande. Så jag kom ut ur spåret och gav mig ut på de torrar asfaltsvägarna. Och malde på 10 km till. De sista 2km var riktigt tunga. Energin från ett glas choklad till frukost var borta. Men det var bara att sega vidare och jag lyckades ändå avsluta sista km på 4.28.21.

Nu återstår det endast en vecka innan första tävlingen är här. En tävling som jag inte kört på 8 år nu. Så det skulle vara trist om jag inte kunde göra det i år heller. Men vaderna känns bättre och bättre. Men jag känner att jag i början på nästa vecka måste ha ett pass där jag kan trycka på lite extra. Så jag kommer upp på tårna ordentligt. För det kommer jag behöva göra på tävlingen. Men som sagt, det känns bättre och bättre. Så jag har fortsatt goda förhoppningar över att jag ska kunan tävla utan att bli störd av någon skada.

Nästa vecka är det alltså tävling. Men jag lättar inte på träningen för det. Tävlingen är utan betydelse. mera som träning och test av form. Så närmare 80 km nästa vecka är målet.

lördag, mars 10, 2007

Effektiv massage

Det har gått fortsatt bra med träningen under veckan. Vaden blir bättre och bättre för varje pass. Och jag har inte behövs vila eller korta ner pass p.g.a ömheten i den. Det har blivit mycket stretching, tåhäv och massage.
Så det känns rätt bra för tillfället. Och när vädret är som det är. Då blir det ännu bättre.

I onsdags var det planerat vila. Men när middagen nästan var klar började något slags samvete slå till. Jag missade ett antal pass förra veckan. Alltså måste jag köra nu också. Även om vaden gör ont. Så jag drog på mig träningskläderna snabbt och stack i väg. 2 km (9.43.00) blev det.
5.02.25 och 4.40.75 gick de två korta på. Ordentligt med stretch efter det.

I torsdags blev det 12 km (57.51.19). Där vaden kändes riktigt bra första 8km. Sedan högg det till lite. Stretch och massage efter.
I fredags blev det vila på riktigt. Även om 2 km knappt räknas som pass så kändes det viktigt att få in en hel vilodag den här veckan.

I dag rullade jag ut ur sängen och ner i träningskläderna på en gång. Nytvättade och lätta. Tur att kläderna var lätta. För benen var riktigt tunga. 12 km (55.13.57) blev det i morgonsolen. Där jag fick sällskap och ibland lite draghjälp av Flickan från landet i norr.
Vaden kändes bättre idag så jag har goda förhoppningar om att det ska kunna gå att springa ordentligt i början på nästa vecka.

Än så länge är det fortfarande ett löpsteg jag inte brukar ha. Det är mycket hällöpning och jag vågar inte riktigt studsa fram på tårna eller trycka på i stegen. Men det kommer. Hoppas jag. I morgon rundas veckan av och det blir runt 12-15 km. Vilket skapar en vecka lite över 60km. Får anses som godkänt med tanke på att jag förlorade i stort sätt två veckors träning innan dess med förkylningar, skavsår och vadproblem.


Tävlingspremiär: 8 dagar...

tisdag, mars 06, 2007

12 dagar kvar

12 km (58.17.99). Det fortsätter att vara lite ömt i höger vad. Det är lite smått frustrerande när det inte gör så ont att man måste vila. Samtidigt känns det tillräckligt för att man inte vågar trycka på för mycket.
Den närmsta passen blir det mycket hällöpning. Det känns lite bättre då. Har märkt att det är en svullnad precis under knävecket. Antagligen blodsamling eller vattensamling. Eller en knut på muskeln. Förjävligt är det i vilket fall som helst.

Tävlingspremiär: 12 dagar...

måndag, mars 05, 2007

Vecka 9 - 1 pass - 10 km

Nej. Det kanske inte blev som jag tänkt. Inte den här gången heller. Efter den dåliga träningen under v.8 skulle v.9 bli betydligt bättre. Det blev det inte. Det blev t.o.m sämre.
Ett pass på 10 km. Det var det ända.
Under det passet högg det till lite i höger vad och det har kännts lite i den under veckan. Och gör fortfarande det.
Efter det passet började halsen bli dålig. Och det tog ett par dagar för den att bli bra. Så jag passade på att vila både vad och hals resten av veckan.

Nu är det ny vecka. Och jag testade vaden idag. 12 km (55.12.17). Det kändes okej. Inte mer än så. Det ömmar lite längst upp på den. Precis under knävecket och sedan lite neråt längs insidan av vadmuskeln.
Men efter två stretchpauser under passet så gick det ändå hyggligt att köra hela sträckan i lagom lugn fart. I morgon blir det pass igen. Ungefär liknande som idag. 10-12 någonting.

tisdag, februari 27, 2007

En motivationshöjande vinterbild

10 km (46.23.54) idag. Ett pass som i stort sätt bara gick ut på att försöka få fram lite rytm i löpningen. I stegen. Den försvinner snabbt så fort passen inte körs regelbundet. Men nu är skavsårsperioden över. Och det är bara köra på. Pass efter pass. Tills rytmen sitter där den ska.


Det är härligt att vara ute och köra när det är riktigt vitt ute. Träden hänger över vägarna. Det enda är att det blir lite svårsprunget när snön löser upp sig lite. Snömodden gör att man halkar omkring rätt friskt. Och det spelar ingen roll hur pass van man är och hur noga man vet vart och hur man ska placera fötterna. Dessutom spänner jag vaderna extra. Och hela vristen.
Idag högg det till lite i den högra vaden efter 3km. Jag stannade och sträckte ute den. Och körde vidare. Lite krampkänningar fanns kvar i mitten av vaden. Men det blev inte värre. Får massera den lite med diverse salvor i kväll och eventuellt linda den i morgon under dagen. Så ska det inte vara några problem att köra i morgon.


Såg en bild i dag. Som höjde motivationen ordentligt till att köra. Tyckte det var lite lustigt att just den bilden skulle hjälpa till med att höja sugen efter ett vinterpass. Och ett långt dessutom. Som det tyvärr inte blev idag. Men i alla fall. Måste ha kvar den bilden. Den gjorde mer än att se bilder på exempelvis Gebreselassie. Känns mannen igen?


söndag, februari 25, 2007

Vecka 8 - 2 pass - 24 km

Kanske ska jag byta klubb. Inte till Tureberg eller Spårvägen. Som det var tal om tidigare i karriären. Men till Team Skavsåret.
Efter att ha vilat nästan en vecka. Var det dags att dra på sig skorna och sticka i väg i går igen. 12 km (58.23.96) blev det. På nya vägar. Förbi sollentuna station. Helenelunds station. Nästan bort till polishögskolan. Det blev 30' åt ena hållet. Sedan vände jag. Och körde tillbaka. Det gick lite snabbare. Som alltid.

Skavsåret gjorde brutalt ont i stort sätt hela passet. Och det som hade läkt under veckan. Skavdes upp igen. Så idag. Bytte jag taktik. För vila är inget allternativ längre. Det är bara att bita ihop. Nu ska det köras. Och så länge kroppsdelarna sitter hyfsat på rätt plats. Så kör det.

Jag plockade ut mina skoinlägg. Med pelotter på. Och slängde ner dem i mina gamla skor. Och det gick mycket bättre. Kände inte av skavsåret någonting under dagens 12 km (59.05.92) pass. Hade sällskap av bror idag. Och där jag igår vände efter 30'. Hade vi idag 29'. Så det blev 2' längre löpning idag. Vad som sedan är 12 km. Det är osagt. Jag får hoppa på cykeln i vår och mäta.

Nästa vecka fortsätter jag nog att köra i de gamla skorna. Tills skavsåret är helt läkt. Då kan jag börja växla lite mellan de nya och gamla skorna. Blev alltså en dålig träningsvecka igen. Tur att det handlar om skavsår och inte allvarligare fotproblem.

För övrigt gick ISM i helgen. Måste bara poängtera Mattias Claessons 800m lopp. Lekande lätt vinner han. Eller hela hans kapacitet egentligen. Jag tror att han kommer att bli stor. Riktigt jävla stor. Och allt har han i stort sätt gjort själv. Genom att vara sin egen tränare. Det är respect.

onsdag, februari 21, 2007

Ofrivilligt uppehåll

Det är lite tyst på den här sidan just nu. Det beror på att jag blivit tvungen att ta ett kortare uppehåll med träningen. Med nya skor och pelotter så blev det för mycket. Hälarna blev sönderskavda och det uppstod enorma skavsår.

Jag har vilat dem tre dagar nu. Och det börjar kännas relativt bra. Senast. Allra allra senast. Är jag igång till helgen igen. Förhoppningsvis med ett intervallpass. Det är det jag behöver mest just nu. Men vi får se.

lördag, februari 17, 2007

Ren smärta

Jag skulle behövs någon form av mental träning tror jag. Jag börjar bli mer och mer rädd för trötthet. Rädslan av att bli helt slut. Rädslan för mjölksyran. Blir bara större och större. Jag fegar på passen. Vågar inte köra på. Vågar inte köra fullt ut. Samtidigt kan jag överraska ibland och köra pass som inte förväntas.

I onsdags blev det 15 km (1.07.32.13). Och efter det har jag inte haft mycket energi kvar i kroppen. Torsdagen var det mödosamma steg hela dagen. Ett besök i globen.
I fredags mådde jag dåligt. Energinivån var fortfarande i botten. Och huvudvärken var enorm. En extra vilodag blev insatt. Inte bra.

Idag steg jag upp relativt tidigt. Drog på mig skorna och de lagom doftande träningskläderna. Stack iväg. Och kände den ständigt närliggande smärtan från hälen. Det börjar likna sviterna från förra vårens träningsläger i Monte Gordo. Blåsa på blåsa på blåsa. Och det känns. Så in i helvete mycket. Efter 5 km domnar det bort. Och det går bra att köra.

Idag blev det 6 km uppvärmning. Sedan kördes det intervaller. 4x1000m. Precis som förra veckan. Med 1' stå/gå vila. Och 3 km nerjogg. Det var motvind idag. Ordentlig motvind. Vilket märks tydligt på tiderna.

3.42.85 - 3.34.73 - 3.47.90 - 3.36.65 gav ett snitt på 3.40.53. Vilket är närmare 2,6'' snabbare per lopp än förra veckan.Men där kommer fegheten in. Jag skulle orka flera lopp. Jag borde köra fler lopp. Jag vet det. Och jag tänker på det. Men jag vågar inte riktigt. Jag är rädd för att bli trött. Riktigt jävla trött. Som jag borde. Jag måste ändra på det där tänkandet. Det kommer inte att hålla. Det blir bara ännu värre när det är tävlingsdags. Då kommer jag inte våga gå med klungan. Jag kommer inte våga ett skit.

I morgon är det långpass. Smärtan kommer att finnas där. Men inte så mycket trötthets smärtan. Utan den där lite mera rena smärtan. Från hälen. Från skavsåret och blåsorna. Som snart är lika stort som en munk.

tisdag, februari 13, 2007

Pelotter i skon

Pelott. Där har ni det som visst ska hjälpa min fot att bli helt hel. Efter besöket hos sjukgymnasten i måndags morse kom jag hem med två gummiliknande inlägg. Pelotter. De ska ligga under framfoten i skon och därmed höja upp min framfot lite.
Annars tydliggjordes det att min högra fot. Den jag har problem med. Är plattare över det främre fotvalvet.Och på så sätt har tårna och dess ben spridit ut sig mer än de ska. Samtidigt med att skorna jag haft varit aningen för stora och låtit fötterna bre ut sig ännu mer.

Men nu är alltså pelotterna på plats. I alla fall den ena. Och första passet med dem. Och med de nya skorna. Gjorde i går. Det var ett lugnare 10 km (44.50.09) pass tillsammans med bror. Fötterna kändes sådär. Ingen ömhet i framfoten, men ibland kändes det nästan för trångt i skon. Samtidigt som en viss obehaglighetskänsla infann sig under foten med pelotterna liggandes där.

Idag fick jag köra själv. Körde i väg i lätt snöfall och med nysnö på marken. Efter 400-500m gjorde det riktigt ont i vänster fot. Alltså inte den jag haft ont i. Jag stannade och tog ut pelotten. Och efter det var det inga problem alls längre. Frågan är bara om jag ska köra utan den framöver. Eller skadar det ännu mera när det blir ojämt under fötterna?

Det blev 16km (1.16.39.83) i alla fall. Och högerfoten kändes väldigt bra. Förutom att den känns på gränsen till fär trång. Skavsår börjar dyka upp på hälsen.
Men jag kan slappna av mera nu. Kanske försöker jag övertyga mig om att de här pelotterna är lösningen. Men i kurvor kan jag svänga ordentligt nu. Inte ta försiktiga steg för att inte vrida fötterna för mycket. Det är bara att köra på. Full fart frammåt!


Pelott är tydligen lösningen på allas problem.

Eller i alla fall mina.

söndag, februari 11, 2007

Vecka 6 - 39 km - 3 pass

Det blev väl inte riktigt som det var tänkt den här veckan. Men samtidigt får jag vara nöjd att förkylningen och illamåendet inte blev värre än det var.

Jag hann i alla fall med tre pass den här veckan och 39 km totalt. Nästa vecka blir en tung vecka. Men jag kan inte i dagsläget garantera att det kommer att uppfyllas.
För det första är jag inte helt säker på hur pass långt borta från min kropp förkylningen är. Och för det andra återstår det att se vad sjukgymnasten säger i morgon. Även om jag intetror att hennes åsikter skulle ändra på min träningsmängd just nu.

Det jag räknar med att få av henne är mera tips på hur jag kan stärka och förebygga muskler och andra delar av foten kring skadan. Kanske något som påskyndar läkningen och små tips i allmänhet.

Så vi glömmer den här veckan. Och så jobbar vi vidare. Jag på gång nu. Efter kommande vecka ska jag ta beslutet om hur det ser ut med en eventuell försäsong. Just idag. Ser jag positivtpå det.

lördag, februari 10, 2007

Saucony Trigon

Skulle ha kört ett lättare pass i går kväll. Men efter arbetsdagen kom jag hem och deckade. Kände mig lite underlig redan under dagen, och kände att något var på gång i kroppen. Så jag huttrade mest under en filt och i en varm dusch igår. Och vilade. Passade på att dra in 10 timmars sömn också.

Idag känner jag mig mycket bättre. Men vilar för att inte riskera åka på något värre. De här dagarna är alltid svåra. Efter sjukdom. Är man sjuk? Är man inte sjuk? Ska man vila för att inte riskera bli värre? Eller köra för att inte missa ett träningspass? Det är svårt. Inte minst psykologiskt.

Passade på att byta ut skorna idag också. Har inte alls varit nöjd med mina Reebock jag hade tidigare. Känslan att springa i dem. Sättet att snöra dem. Och hur de sitter. Så jag har bytt till ett par splitternya Saucony Trigon. De sitter mycket bättre. Eftersom de är smalare i bakänden. Dessutom med extra stöd på insidan av hälen och bra stötdämpning i framsulan. Precis som det ska vara. Hoppas att de kan hjälpa till att förbättra foten ännu mera.
I morgon blir det i alla fall ett test av dem. Sedan får kroppen bestämma hur långt det blir.

Saucony Trigon 4




torsdag, februari 08, 2007

Ett par pass och en tidsbokning

Jag fortsätter att mala pass. Veckan började lite lätt med ett 13,5km (1.02.29.58) pass. Inte direkt tugnt. Men samtidigt inte studsande steg.
Tisdagen bestod av 12km (57.41.04). Ett pass där foten gjorde lite ont i början. Och forsatte så fram till 8km ungefär. Där hade ansiktet frusit till. Det var halt, kallt och allmänt jävligt. Då blev jag förbannad. Och tryckte på ordentligt.

De första 8km gick inte speciellt snabbt. Närmare 5.oo/km. Sista 4km gick bra mycket snabbare. Den sista km brukar jag alltid klocka. Och nu stanande klockan på stabila 3.57.15. Och den km lutar i stort sätt bara uppför.

I går skulle intervaller äga rum. Men beslutet togs att ställa in det passet. Det var för många minusgrader där ute. Och jag kände inte för att riskera några luftrör. Så det blev. Efter sju raka pass en välbehövlig vilodag.

Intervallerna körde idag i stället. På en ödslig gångväg utanför sollentunavallen. Tidigare har det varit 4' lopp. Nu var det utmätta 1000m lopp.
3.49.15 - 3.35.43 - 3.51.52 - 3.36.40 gick intervallerna på. Med 1' ståvila mellan.

Det kändes relativt bra. Både i ben och fötter. Men underlaget var inte dte bästa. Is och ojämnheter bredde ut sig över den mörka grusvägen. Men ett snitt på 3.43.12 får ändå vara godkänt med tanke på omständigheterna. Och med 6km som uppvärmning och 3,5km som nerjogg fick jag ändå ihop 13,5km totalt idag.

För att vara på säkra sidan med foten. Och kanske få några tips. Är ett besök med sjukgymnasten inbokat till nästa måndag. Inget allvarligt har hänt med den, utan det är mera tal om en säkerhetsåtgärd. Och en kontroll.

söndag, februari 04, 2007

Vecka 5 - 6 pass - 66 km

Avslutade veckan med två lite lugnare pass. 10km (44.22.04) igår. Och en 10km (44.48.67) idag.
Jag säger lugna eftersom det känns så. I många ögon kanske ett 10km pass på 44' inte skulle anses som lugnt. Men det gör det för mig. I alla fall just nu. Och kanske bör jag passa på att njuta.

Helgens pass var lite svåra. Snön har börjat smälta lite. Kallt på nätterna. Varmare under dagarna. Vilket har lett till en herrans massa is på gatorna. Så det är svårsprunget där ute för tillfället. Men man får göra så gått det går. Ett steg i taget. Vare sig det går frammåt. Eller bakåt.

Har funderat lite mer kring skorna. Jag är inte nöjd. Det har jag egentligen aldrig riktigt varit med de här skorna. Förutom stötdämpningen. Kanske är det de som gör att foten inte blir bättre. Det var ändå i och med köpet av dem som jag fick problem från början. Så i veckan blir det förhoppningsvis en tur till löplabbet. Till de gamla friidrottspolarna. Fredrik Kjellberg. John Lasselle. Eller vem som nu arbetar den dagen.

Veckan i helhet har varit bra. Har fortsatt väldigt bra diciplin. Vilket jag själv nästan är chockad över. 6 pass den här veckan. Ett litet test. Se hur foten svarar på det. Det var några pass i början på veckan. När snön var som värst. Som foten sa i från lite. Men under de senaste passen har det känts bättre.
Totalt blev det en mängd på 66km. Vilket är 1km mer än beräknat. Men det kan jag nog leva med.

Nästa veckan går jag ner på 5 pass igen. För att få in en extra hel vilodag. Men tro inte att det blir lättare träning för det. Icke. Det blir ungefär samma mängd som den här veckan. 65 km på 5 pass. Färre men längre pass.
Veckan där efter blir en hård. Mer om den senare. Klarar foten de här veckorna, ser det bra ut. Riktigt bra ut. Då kan det nog bli en försäsong i alla fall.

fredag, februari 02, 2007

Bättre underlag tack.

Foten har börjat kännas lite sämre de senaste passen. Och med det rasar mitt humör snabbt.
Igår blev det ett kortare 6km (27.36.42) pass. Försökte hålla ner farten ordentligt. Men foten började kännas tidigt. Och efter det så är mitt humör ordentligt nere i skiten. Man märker tydligt i de här lägena hur viktig min träning är för mig.

Jag funderar fortfarande på vad ömheten i foten egentligen beror på. Och efter dagens pass lutar det mera åt ett håll. Och det är underlaget på vägarna.
Fick sällskap av bror idag och passade då på att beta av veckans långpass. 16 km (1.17.37.67). Det blev ingen planerad sväng idag. Utan vi bestämde oss för att improvisera lite. Köra mera efter klockan än efter utsatta km.

Det har regnat lite idag. Och det är bra. En del vägar var fria från snö och is. Och på de bitarna kändes det riktigt bra. Men så fort vi kom in på bitar där snön och ojämnheten fanns kvar, så ömmade det till lite i foten.
Så jag hoppas att det fortsätter att regna i natt. Så att mer och mer av vintern försvinner. Jag behöver torra gator nu. Jag behöver vår. Och en hel fot också förresten, men allt kanske man inte kan begära.

onsdag, januari 31, 2007

Ett test av Honom

Började veckan med ett lättare 10 km (46.18.53) pass. Inte så mycket att orda kring det. Underlaget är vad det är. Och det är bara att acceptera.

Trodde det skulle vara samma sak idag. Men det blev värre. Mycket värre.
Dagens pass bestod av intervaller. Samma som förra veckan. Fast en intervall extra. Alltså blev det 6x4'. Med 1' joggvila mellan. Totalt blev det 14 km (1.04.09.45)

Det började bra. Jag hängde på bror större delen av första intervallen. Samtidigt som det började falla lite underkylt regn från himmlen. Men efter första intervallen börjar fegheten slå in hos mig. Jag tror inte på mig själv och vågar inte köra på för hårt. Jag tror inte att jag orkar.

Efter tredje intervallen börjar regnet slå över till snö. Snö som låg mera vågrätt än lodrätt. På fjärde intervallen kom en 180 graderssväng. Efter svängen började en km lång backe. När jag kom runt hörnet var det motvind. Uppför. Och snöstorm rakt i ansiktet. Jag kände att Han testade oss. Men så lätt ger vi inte upp. Kanske blir man mera förbannad än less. Så det var bara trycka upp för backen och köra den sista intervallen också.

Är lite orolig för foten. Senaste passen har den börjat kännas lite på de sista km. Men samtidigt känns det inte som om det skulle vara mängden på träningen som gör det. Det är snarare underlaget. Att fötterna och vaderna är spända. Halkar omkring och springer på ett ojämt underlag.

Första månaden är klar nu. Det blev en riktigt bra månad. 22 pass. Det är en bra start. Nu är det bara ligga i. Två Sjöar närmar sig. Snart går anmälningstiden ut. Hm...

söndag, januari 28, 2007

Vecka 4 - 5 pass - 60 km

Det har fungerar riktigt bra med träningen nu i slutet på veckan. I fredags blev det en sen hemkomst efter arbetet. Men det blev ett pass ändå. Tanken var att det skulle gå lugnt. Med tanke på att det ändå var relativt kallt ute. Det blev inte så den här gången heller. 10 km (43.13.60). Och det med inte allt för pigga ben och piggt huvud.

I lördags fick jag sällskap av bror. På veckans långpass. Det blev 16 km (1.11.49.59) i vintersolen. Och plötsligt kändes benen riktigt riktigt lätta. Foten kändes utmärkt första 14 km. Sedan började en lätt ömhet komma.

Idag var det sista passet. Och det blev 10km (44.05.53). Återigen skulle det bli ett lugnt pass.

Jag verkar ha väldigt svårt att hålla ner farten på mina pass. Funderade på att börja köra några pass utan att ha med mig klockan. Men kom fram till att det antagligen inte skulle bli någon skillnad. Men om foten inte ska bli sämre så är det nog på tiden att skruva ner farten på några av nästa veckas pass.

Det blev i alla fall de uppsatta 60 km på veckans 5 pass. Nästa vecka är det nya mål. 65 km. Alltså inte speciellt stor mängdökning. Men 6 pass. Nu ska jag vänja mig lite vid fler pass, men med lite kortare distanser.
"Det är vart jag vill komma och förmågan att lägga ner det som krävs som är viktigt för att nå sina mål…. Inte talangen i sig…"

onsdag, januari 24, 2007

Det börjar ta sig

Nu börjar det likna något. Årets första intervallpass. Och förhoppningsvis är det många många fler i framtiden.
Kylan låg på lite idag också. Men gränsen går ändå vid -10. Då får inte andningen ansträngas för mycket. Idag var det bara -4 så det skulle gå bra.
Men underlaget gjorde att de planerade tusingarna fick göras om lite.

Vi, min bror och jag. För här är det viktigt med sällskapet. Körde i väg de första 4km som uppvärmning. Sedan höjde vi farten och tryckte på så gått det gick i 4'. Ungefär en km. Ibland lite mer. Ibland lite mindre. Det blev fem stycken 4' intervaller med 1' joggvila mellan.

Eftersom vi körde en runda i stället för den vanliga tusenmeters sträckan fram och tillbaka, blev intervallerna lite mer kuperade. Tog emot ordentligt i en del stigningar. Men det är väl det som avgör. I sommar när man kommer på upploppet. Ha!

Det var som sagt lite svårsprunget vissa bitar. Men det kändes ändå bra. Skönt att få igång lite hårdare träning. Än att bara mala distans varenda dag. Foten kändes perfekt fram till nerjoggen. De sista 4km. Då ömmade den till lite lätt. Så jag får hålla lite koll på den under kvällen och morgondagen.

Det blev totalt 14 km (1.04.59.03). Och nu är vi igång. På riktigt.

tisdag, januari 23, 2007

Slut på energi

Lite fisk. En potatis och några ärtor. Det är all mat jag fått i mig idag. Och tanken var att köra 16km på det. Jag kom ut i minusgraderna. Men det var inte så kallt som jag var rädd för.
Tänkte ta det lugnt. Riktigt lugnt. Både för att det var hyfsat långt. Och för att inte skada några luftrör.

Men efter en dryg km tog försvann all energi. Det kändes att något inte stod rätt till. Samtidigt var vägarna väldigt svårsprugna. Snömodd överallt och ett evigt halkande.
Men jag fortsatte. Och efter 3 km började kallsvettningarna. Vid 5 km började det bli lite ostadiga ben. Och efter 10 km (48.16.29) stannade jag och gick in och tryckte i mig några chokladbitar.

Det gick helt enkelt inte idag. Och kanske var det lika bra med tanke på det eventuella intervallpasset i morgon. Årets första. Men absolut inte sista. Tusingar står som vanligt på schemat. Tusingar med 1' vila. Om det inte blir allt för många miusgrader.

söndag, januari 21, 2007

Vecka 3 - 53 km - 5 pass

Ännu en vecka är över. Och det blev ännu en bra träningsvecka. Det börjar ta sig nu. Faktiskt. Igår blev det 10 km (44.35.80). Och det var pigga ben som studsade runt längs gatorna. Efter passet var jag knappt anfådd och det fanns mycket energi kvar.
Gatorna var torra och luften kylig. Då känns det bra att springa.

Vaknade i morse och såg att världen blivit vit. Ingen rolig syn alls. Inte löpmässigt i alla fall. Passet blev mycket svårare idag. Halkade omkring. Men bara en hand i backen. Det räknas väl inte som en vurpa? Regeln går väl vid ett knä i backen?

Ojämnheten på vägarna gjorde att foten inte kändes så perfekt som den gjorde igår. Men med bror som sällskap blev passet ändå lite lättare. Vi stack i väg med målet att ta det väldigt lugnt. Det gjorde vi. Så kändes det i alla fall. Det kändes som att vi var ute och joggade bara. Med så tittade man på klockan vid en del tidskontroller och insåg att det kanske inte gick så fruktansvärt långsamt ändå.
Det blev 10km idag också (44.54.77).

Så veckan har gått bra. Träningen har flutit på riktigt bra. Och foten och vaden känns bättre och bättre. Även om jag drömmer om att slippa oronoch rädslan. Och bara få mala pass efter pass totalt skadefri.

Passen har kännts väldigt lätta. Trodde först att det skulle vara en förvarning för en kommande förkylning. Men jag har inte kännt av något sådant. Det viktigaste kanske ändå är att jag blivit psykiskt starkare och kommer ut på alla passen jag ska. Inte hittar på ursäkter för att slippa.
Dessutom fick jag in ett lite längre pass. På 14 km. Och en total ökning med 8km från förra veckan.

Till nästa veckan blir det en liten ökning till. Med några km. Ser ut att kunna bli en riktigt bra första månad på det nya året. En månad som för något riktigt gott med sig.

fredag, januari 19, 2007

Tidskontrollerna

Temot var relativt högt från början. Första tidskontrollen har jag när jag springer in i spåret. Där brukar jag ha 2.56. Idag hade jag 2.55. Jag ökade inte utan försökte hålla ett jämt tempo. Det är fortfarande lite ovant, så de omedvetna temposkillanderna i löpningen finns fortfarande kvar.

Första halvan av varvet är den lättaste. Och när jag började klättringen upp för skidbacken så kändes benen fortfarande pigga. Andningen var okej.
Ner för backen igen. Upp för nästa. Och så lite plant. Och upp för en ny backe. Sedan kommer nästa kontroll. En bom. Därifrån brukar jag kunna räkna ut vad sluttiden hamnar på. Vid lite högre tempo tar det ca 5' tills jag kommer ut ur spåret igen. Annars tar det 6'.

Idag kändes det som att jag skulle klara det på 5'. Och skulle få en sluttid på de vanliga 33'-34'. Hoppades därför på att ha runt 25' när jag passerar bommen. Jag såg på klockan och noterade en tid precis över 23'.

Backarna avlöste sedan varandra hela vägen hem. Och jag väntade bara på att känna hur krafterna tog slut. Hur stumheten skulle ta över benen. Hur andningen skulle sänka farten. Men det skedde aldrig. Benen pinnade på i bra tempo. Upp för alla backar. Och ut ur skogen. Upp för de sista backarna och runt det legendariska skidhörnet. Tryckte lite extra i sista backen. Kändes bra. Blev 7 km totalt. Lite längre än det var tänkt. Sluttiden blev 30.03.30. Det är helt okej. Med tanke på senaste tidens träning. Underlaget. Kylan.

Det är en stor skillnad på löparkänslan den här veckan jämfört med bara två veckor sedan. Det går snabbt för mig att träna i fatt det jag tappat. Även om det är en otroligt lång bit kvar.

onsdag, januari 17, 2007

Snön föll igen

Skulle ta det lite lugnt idag. Med tanke på gårdagens lilla känningar i foten. Och det blev ett lungt pass. Men det blev också längre än det var tänkte. 14 km (1.06.34.05).
Och foten kändes väldigt bra. Visserligen hade jag sällskap i form av bror, men ändå.

Oftast brukar skador kännas mindre när man inte springer själv. Kanske fokucerar man inte tankarna lika mycket på det då. Man känner inte efter lika mycket.
Idag gick allting bra i alla fall. Foten. Vaden. Samt att de lätta stegen från igår fortfarande satt i. Piggt och bra.

Från himmlen föll snön. Blandat med regn. Och säkerligen lite is som piskade oskönt i ansiktet. Men som tur är. Ligger den snön inte längre kvar på marken. Den rinner bort.

tisdag, januari 16, 2007

Misstänkta besvär

Blev ett pass på 12 km (58.02.79) idag. Och det var ett riktigt bra pass. I stort sätt i alla fall. Benen och lungorna kändes hur bra som helst. Benen kändes pigga hela vägen och efter passet var jag knappt anfådd. Kanske bara dagsformen, men det lovar gott ändå.

Det som kanske inte är lika bra. Är känslan i foten. Första 3 km kändes det lite ömmade stick. Framför allt när jag böjde tårna ordentligt och tryckte i från. Men efter 3 km försvann det. Och allt kändes bra fram till 9 km. Då började det ömma lite kring vristen och upp till benhinnan på höger benet.
Någonstans har jag fått för mig att benhinneinflamation är förstadiet till stressfraktur. Kanske bara något jag fått för mig. men lite orolig är jag. Vill inte ha tillbaka den där stressfrakturen i foten igen. Inte nu när det börjar bli roligt igen.
Samtidigt kan det också vara så att de två vilodagarna gjort att foten är ovan vid löpningen. Så har det varit tidigare. Men passet i morgon blir väldigt viktigt. I skadesynpunkt.

lördag, januari 13, 2007

Vecka 2 - 45 km - 5 pass

Summerar veckan redan idag. Det blev som planerat. Fem pass och 45 km. Jag tar en vilodag i morgon. Vill inte stressa på för mycket. Foten kändes lite lite igår så det är onödigt att ta några risker.
Fick äntligen lite sällskap på passet idag. Har varit lite tungt i veckan att komma ut själv och köra. Även om jag till slut har gjort det. Idag blev det sällskap av bror. 13 km (57.41.87) körde vi.

Tänkte att det skulle vara lite mindre folk i skogen. Nu när det är lördag förmiddag. Men så var det inte. Dessutom var det väldigt blött. Så efter 7 km kom vi ut ur skogen igen och körde de sista 6 km på asfaltsvägar. Blåste en del. Så på en del bitar tog det emot ordentligt.
Farten var inte den bästa idag. Men för mig kändes det som att det viktigaste är distansen just nu. Att få prova på ett lite längre pass, jämfört med tidigare veckor. Och det kändes positivt.

Nu blir det som sagt lite vila. Och det är väl lika bra det. I morgon. Och sedan på måndag, då jag ska närvara på idrottsgalan. Nästa vecka blir höjningen inte lika mycket. Men över 50 km ska jag. På fem pass.

fredag, januari 12, 2007

Svårsprugna gator

Kom hem från arbetet och kände hur suget för att sticka ut och träna bara försvann mer och mer för varje minut som gick. När jag var innanför dörren var det helt borta. Men ändå så tog det inte lång tid förän jag var där ute på den mörka kalla gatan.

Gatorna var svårsprugna idag. Värre än igår. Slask och is blandades och det förstör löpningen helt. Det blir, precis som Mr T säger, helt orytmiskt.
När det kommer partier som är fria från snö och is så trycker jag på stegen lite extra. Det blir så automatiskt. Så farthållningen blir väldigt ojämn. Och det leder till att jag inte riktigt har koll på hur det ligger till med tröttheten.

Det är svåra pass. Men samtidigt väldigt viktiga. Inte minst psykologiskt. Att verkligen ta sig ut och köra. När det lockar att stanna inne och krypa ner under en filt.

10 km (44.43.49) blev det idag. Med en avslutning på 4.16.19 på sista km. Kändes ändå rätt bra i benen och lungorna. Det är bra. Under den näst sista km kändes det lite i högerfoten. Stressfraktursfoten. Men det försvann mot slutet igen. Det är mindre bra. Nu är det vila. I några timmar i alla fall. I morgon blir det veckans sista pass. Ett lugnt pass. Hoppas på fortsatt töväder.

torsdag, januari 11, 2007

Samvetespizza

Jag hade planerat att köra ett pass idag. Men fick en inbokad träff hos kung George med två vänner. För att inta en delikat pizza. Och eftersom allas tider inte riktigt gick ihop så blev det att träffas lite senare. Alltså fanns det ingen tid för ett träningpass.

Pizzan satt där den skulle. Men samtidigt växte det dåliga samvetet fram. Pizza? Kom igen! Hur nyttigt är det? Det kan man inte hålla på att trycka i sig hur som helst.
Så jag åkte hem efteråt. Drog på mig träningskläderna och stack ut. För att förbränna en del av pizzan i alla fall. Och för att behålla den där rytmen i träningsveckorna som är så helvetes viktig.

Det blev samma runda som igår. Den där korta 6 km rundan. Idag gick den på is och snö. Slasket hade frusit till lite på kvällen och vägarna var lite svårsprugna. Samtidigt föll snöblandat regn från himmlen. Men tidsmässigt gick det 50'' snabbare än igår. Det är bra.

onsdag, januari 10, 2007

Det viktigaste är att man kör

Idag fanns det ingen motivation. Jag hittade ingen glädje överhuvudtaget med att ta på mig skorna och sticka ut på ett pass. Men där bak i huvudet ekade några ord. Några ord som coachen så ofta har sagt.
"Det viktigaste är inte att ni kör långt, det viktigaste är att ni kör."

Det är bra ord. Från en vis man. Och ofta blir det roligare när man väl är ute. När man avverkat de där första 2km. När tävlingsinstinkten sätter igång. När fighten mot mellantiderna sätter fart.

Så det vara bara att snöra skorna och ta på de numera inte så doftande kläderna och sticka ut i mörkret. Det blev inte roligare efter 2 km idag. Och det blev bara ynkliga 6 km (27.57.10). Men det blev ett pass. Och det kan vara viktigt när det gäller rytmen i dagarna. Att ta två vilodagar i sträck, det kan vara ödestiget.
Som straff för det korta passet idag. Blir det ett extra insatt pass i morgon.

måndag, januari 08, 2007

Regnet faller

Regent föll från himmlen idag. Men sånt stoppar inte mig. Jag brukar oftast tycka om att köra i regn. Framför allt på sommaren. Det är skönt. Samtidigt, får man en slags känsla som är positiv. Man känner sig lite bättre än alla de där motionärerna som håller sig inne så fort en regndroppe faller. Alltså kommer man ett steg närmare den där seriösheten, där man en gång var.

Ny vecka. Och det blev en höjning på en gång. 10 km (45.47.93). Avslutade sista km på 4.16.99. Pigga ben.
Fick i mig en liten potion med pasta och carbonarasås vid lunch tid i dag. Men är rätt van att träna med lite mat i magen. Så orken brukar kunan finans där ändå. Orken tog inte slut i dag heller. Förra veckan blev det tungt vid 25' ungefär. Idag blev det aldrig tugnt.

Nu vill jag bara sova. Och köra igång med nästa pass. Hoppas att foten blir riktigt bra. Funderar på att införskaffa nya skor. De jag har nu är relativt nya. Men någon känsla jag har är att de påverkar min fot negativt. Det var ändå när de skorna var nya, jag började få problem med foten.