onsdag, maj 27, 2020

Pollen?

Det har varit en tuff period senaste veckorna. Den där känslan av att något finns i kroppen som inte vill bryta ut. Den kom tillbaka. Nästan tre veckor gick mellan träningspassen. Huvudvärk. Seghet. Men inget mer än så. Till slut lessnade jag och körde på. Några joggpass. Kom upp till 15km. Det är bra. Men känslan är fortfarande inte bra.


I söndags skulle jag springa till andra sidan stan. Fotbollsmatch för den stora. Regnet har fallit hela dagen. Skön luft. Jag drar på. Kroppen känns riktigt bra. Det var länge sedan. Km efter km går. Klockar milen på strax över 42. Lätt.


Igår. Varmt och skönt. Soligt. Nya glasögonen på. Har man på dem vill man visa sig snabb. Stabil. Det var jag inte igår. Det var så brutalt tungt. Kände mig som en otränad gubbe som inte tagit ett löpsteg i hela sitt liv. Fick stanna för att hämta andan flera gånger. Näsan rann. Slem i halsen. Tungt att andas. Och jag inser att här ligger det något bakom. Kan det vara pollen? Jag har aldrig haft problem med det tidigare. Nu känns det som att allt pekar på det.


Idag faller regnet. Jag har inga problem alls. Kanske ska man passa på att springa när det är skitväder. Kul.



måndag, maj 04, 2020

Springa med grannar

Jag har en granne som är maratonlöperska. Eller. Hon har varit i alla fall. Landslaget. VM. Givetvis springer hon fortfarande en hel del.
Ett hus längre bort bor det en annan familj. De åker mycket skidor. Mannen springer en del. Förra året sprang vi en rund ihop. Han skulle visa mig en runda runt en sjö. Det slutade med en hel del myr och vilselöpning. Men trevligt ändå.


Sen gick det ett år. Började kännas lite löjligt att vi inte sprungit ihop fler gånger. Så förra helgen stod vi och pratade. Jag nämnde löpning dagen efter. Han frågade hur långt. Jag tolkade det som att ett intresse att följa med fanns.


Klockan 09.00 möttes vi ute på gatan. Drog iväg i 4.30-fart. Jag var inte riktigt beredd på det. Brukar gärna ta 1-2km i 5.00-fart för att låta kroppen komma igång. Men det blev en fin runda. Nya vägar. Inget folk. En massa prat. 17km i 4.29-fart. Och det är här min andra granne kommer in i berättelsen. Hon som har varit elit.


Hon känner till den där runda. Brukar springa den hon också. Och när jag nämnde att vi kört den började hon fråga om farter. Hon började föreslå att vi alla skulle köra tillsammans. Och paniken växte. En lätt maratonlöperska och två stela gubbar som gör allt för att inte släppa. Det kanske skulle vara något.


Under veckan som gått fick jag annars in ett bra backpass på lunchen. 8x220m i farter mellan 3.08 och 3.34. Blev tungt där på slutet. Kanske ska sänka farten lite och försöka köra 10-12st i stället. Känner att det sliter en del på vaderna.
Efter tisdagen kom lite förkylning och hälsade på. Inget allvarlig men det slutade ändå med några vilodagar. Förhoppningen är att kicka igång igen ikväll eller i morgon.