En bunt km-tider

Janne skulle köra ett pass nere på banan idag. Så jag tänkte att jag skulle passa på att få både sällskap och avverka dagens pass. Eller. Pass och pass, det är mest lite jogg för min del just nu, men det är bättre är för några dagar sedan.

Vi möttes upp där nere och började värma upp tillsammans. Kroppen fylldes av en massa känslor. Så många underbara dagar och kvällar jag tillbringat nera på de där barnorna. Fantastiska hårda pass jag malt ner. Spikskor som flyger fram längs den röda mattan. Nu var det visserligen ett antal år sedan, men viljan att få tillbaka dem är stor.

Men idag var det inga intervaller. Inte för mig i alla fall. Janne körde 12x200 med 30'' vila. Jag nöjde mig med tre km uppvärmning tillsammans med Janne. Sedan höjde jag tempot lite och fick ner en km på 4.01.70. Vaden kändes helt okej. Men jag ville inte pressa den för mycket. Så avslutningsvis joggade jag runt på gräset, barfota. Mjukt underlag och extra stärkande för fotmuskulaturen.

4.38/4.25/4.27/4.01/4.43/9.33. Ibland är det konstigt att det inte går att springa långsamare. 4.30-fart känns riktigt långsamt. Ändå är formen så gott som obefintlig. Hm. Kanske är bra, jag vet inte. Om inte annat så är det ett steg i rätt riktning. Ett steg mot lite bättre form.

Tre veckor rehab.

Den senaste tiden har smärtorna i högra vaden bara återkommit. Det går bra något pass innan det sen kommer tillbaka. Och så har jag fått vila en vecka. Så har det hållt på ett bra tag nu. Allt för länge. Så jag tyckte det skulle få vara nog nu.

Igår började jag skriva ihop ett rehabschema. Där jag kommer att arbeta med att köra excentrisk träning för vaderna. Hälgång för att stärka framsian också. Och köra tvåhäv. Och allt eftersom börja cykla lite. Ingen löpning alls på minst tre veckor. Även om det känns bra att gå.

Undertiden får jag få ut min vilja att springa på tjejerna i handbollen. Igår körde jag 8x70/20 med dem. Och några få av dem imponerade stort. Kanske inte med farten. Men med inställning och vilja. De uppmuntrade varandra under tiden. Och de vägrade stanna efter sex st. De skulle köra alla åtta. Skulle vara riktigt roligt om det blev någon skillnad när de i vinter kör igång med sin handbollsserie.

Löpskolning

Kom av mig lite i veckan med träningen. Sista semesterdagarna och det har inte känts så roligt med att träna. Men i helgen kanske det vände lite. Hoppade upp på motionscykeln och trampade igenom 20km lite lätt i fredags.
I lördags blev det samma sak. Förutom att jag höjde motståndet lite under 5km så hjärtat fick jobba lite extra.

I morse åkte jag ut till Kairo. Hade som mål att testa vaden lite med löpning. Bara några minuter. Men innan jag fick springa iväg så hade jag en annan uppgift. Att jobba lite med handbollstjejernas löpsteg. Så vi körde löpskolning och lite hopp i backe. Kanske inte det roligaste i träningsväg, men väldigt nödvändigt. De lyssnade noga och försökte så gott de kunde. Vi höll på knappt en timme innan tjejerna störtade ner till badet för att svalka sig och jobba på brännan som tydligen är bland det viktigaste i hela livet.

I vilket fall som helst så gick tränandet riktigt bra och det kändes ändå helt okej att stå där framför alla och prata och visa. Nästa vecka ska jag dit igen. Men då ska de få jobba lite hårdare. 8x70/20 står på planeringen.

Efter att de hoppas i badet stack jag iväg. Det kändes så bra att jag körde lite längre än planerat. Plötsligt var jag ute vid Runbyskolan. Och planen ändrades till att köra bilvägen tillbaka till Kairobadet. Totalt alltså 6km. Och vaden kändes helt okej. Orken försvann lite efter ca. 20' men det är bara att jobba vidare på den. Förhoppningsvis med en skadefri vad.