Svårsprugna gator

Kom hem från arbetet och kände hur suget för att sticka ut och träna bara försvann mer och mer för varje minut som gick. När jag var innanför dörren var det helt borta. Men ändå så tog det inte lång tid förän jag var där ute på den mörka kalla gatan.

Gatorna var svårsprugna idag. Värre än igår. Slask och is blandades och det förstör löpningen helt. Det blir, precis som Mr T säger, helt orytmiskt.
När det kommer partier som är fria från snö och is så trycker jag på stegen lite extra. Det blir så automatiskt. Så farthållningen blir väldigt ojämn. Och det leder till att jag inte riktigt har koll på hur det ligger till med tröttheten.

Det är svåra pass. Men samtidigt väldigt viktiga. Inte minst psykologiskt. Att verkligen ta sig ut och köra. När det lockar att stanna inne och krypa ner under en filt.

10 km (44.43.49) blev det idag. Med en avslutning på 4.16.19 på sista km. Kändes ändå rätt bra i benen och lungorna. Det är bra. Under den näst sista km kändes det lite i högerfoten. Stressfraktursfoten. Men det försvann mot slutet igen. Det är mindre bra. Nu är det vila. I några timmar i alla fall. I morgon blir det veckans sista pass. Ett lugnt pass. Hoppas på fortsatt töväder.