Vilken helg!

Kroppen reagerade inte på torsdagens lite snabbare avslutning. Och dessutom fick jag till en lugn 10km jogg på fredagen. Plus en km extra med William. Han älskar att få springa och ska dra på sig samma utstyrsel som jag har. Tröja, i mitt fall underställ och så t-shirt över.  Fantastiskt. Sen kör vi på. 1km på strax över sju minuter för den lilla. Han verkar ha tagit över intressen från den äldre som ofta var med förr. Han är mest insnöad på fotboll just nu.

Hur som helst. Lördag morgon. Och jag drar med lite lätt ångest iväg till Iksu. Snabba tusingar står på schemat. Tidigare har det varit 10x1000m i farter runt 4.00/km. Inte mördande tempo alltså, men ändå relativt snabbt.
Nu var det sex lopp. Men de skulle gå på 3.50. Det var länge sedan jag sprang så snabbt. Där av ångesten. Efter en seg uppvärmning så var det dags. Lopp nummer ett. 3.49. Lopp nummer två. 3.49. Planen var att hålla samma fart i två lopp till och sedan kanske kunna öka, om allt kändes magiskt.

Lopp nummer tre. 3.48. Nummer fyra. 3.48. Shit. Det här löper på riktigt fint. Inga alls problem med varken hjärta, lungor eller ben. Lopp nummer fem. 3.48. Bara ett lopp kvar nu.

Drar i väg och försöker höja farten succesivt under intervallen. De sista 200m ligger jag i 3.29-fart. Jag får ta i ordentligt. Men jag är inte så död att jag faller ihop efter loppet. Kommer in på ett snitt på 3.48.3 och är riktigt nöjd. Det var inget jag trodde innan passet.

Söndag. Långpass. 23km i lugn fart. Precis under 5.00-fart. Har börjat hitta ett lugnare tempo på långpassen. Känns viktigt. Och bra.
Totalt 70km förra veckan. Fem löppass och två styrkepass. Tack för det kroppen.

Keep on running

Senaste tiden har det varit lite strul med kroppen. Jag har inte varit sjuk. Men jag har heller inte varit frisk. Det är någonting som ligger och spökar där inne. Utan att bryta ut. Och det är fruktansvärt irriterande.
Det blev helvila i helgen men när det inte hjälpte så började jag röra på mig lite smått i veckan. Kort jogg på 6km och några kortare FMTK styrkepass. Kroppen blev varken bättre eller sämre av det.

Igår öppnades det upp för lite löpning utan tidpress på kvällen. Jag tog chansen att åka till Iksu och testa. Inga planer på varken fart eller distans.
Jag började rulla på. 5km i lugn fart. 25.00. Inga konstigheter.
Höjde farten lite. Andra femman gick på 23.30. Fortfarande oberörd. Började planera i huvudet. Kanske 15km. Och så testar jag att dra på lite sista femman.

Benen rullade på fint och jag klockade den på 21.17. Det som väntade nu var en nervös väntan på hur kroppen ska svara på det här. Kommer jag vara dyngförkyld i morgon? Kommer halsen bli värre?

När klockan ringde i morse kände jag efter. Förutom att jag var extremt trött så kändes kroppen bra. Inte fläckfri. Men inte värre än innan. Så jag tänker att jag kör på. Lättare jogg i eftermiddag. Utomhus. Och så en plan på lite snabbare tusingar på lördag. Kanske 6st på 3.50.

Men först lite jobb. Några timmar kvar. Och i öronen alterneras Winnerbäck och podd med LG och Peppe.

Backe på bandet

Nu sitter vi här i tider där Covid-19 härjar runt om i världen. Saker är oklara. Jävligt oklara. Men en så länge är jag frisk. Eller. Ja, relativt frisk i alla fall. Träning 11 dagar i sträck nu. En bra rutin är lagd.

Önskar få till lite längre distanspass bara men det är svårt att hinna så mycket mer än 10km på luncherna. Den största mängden läggs på helgerna. Så det är väl egentligen där rapporten får hamna.

För tre veckor sedan körde jag backe på bandet. 8x600m med 5% lutning. Höll 4.24 fart upp och joggade långsamt 400m ner.
Det var ett lagom tufft pass. Men jag ville ha lite hårdare. Det skulle kännas mer i benen. Så inför förra helgen höjde jag ribban lite.

8x600m med 6% lutning. 4.22-fart upp. Visst kändes det lite tungt de sista 2 loppen, men inte alls så där som jag hade hoppats på. Om två veckor är de dags igen för backe. Får se om jag ska dra upp farten eller lutningen. Kanske har jag även tur att kunna köra ordentligt ute då. Isen smälter på vägarna, men det går långsamt.

Så även om folk i världen sitter i karantän. De är sjuka. Gränser och affärer stänger ner. Då gäller det att fortsätta hålla rutinen så länge det går. Plötsligt kanske jag också ligger där och har blivit smittad.
Men tills dess. Då springer jag vidare.

10x1000 = sjukdom?

Det blev en mental smäll att de passen som gått så fantastiskt bra inte riktigt räknades längre. Så i lördags, då klev jag in på Iksu igen. På ett annat band och tänkte att jag skulle dra av samma pass. 10x1000m med 60'' ståvila.


Utgångsfarten lade jag på 4.04. Kanske lite högt men jag tänkte spänna bågen ordentligt. De fyra första flöt på fint. 4.04 - 4.04 - 4.04 - 4.04. Inga konstigheter.
Femte och sjätte loppet. Höjde ett snäpp. 4.02 och 4.03. Fortfarande låg puls och pigga ben.


Mer än halvvägs nu. Sjunde. 4.01. Tre kvar och nu fick det bära eller brista. 3.59. Allt lika kontrollerat som om det vore det första loppet.


Åttonde. 3.56. Fan va roligt det är att springa snabbt. Och så ut på sista loppet. 3.51. Underbart. Ett snitt strax under 4.01 och en hel del krafter kvar. Dessutom på ett band som inte är känt som allt för snällt. Hoppas jag.


Vaknar upp dagen efter. Täppt i näsan. Ont i huvudet. Seg i kroppen. Är det förklaringen till att det gick så bra i lördags? I våras körde jag ett liknande pass. Snittade strax under 4-fart. Blev sjuk efter.


Sportlov den här veckan. Hade planer på att kunna springa en hel del. Både långt, snabbt och mycket. Blir nog vila i dag i alla fall. Hoppas vara piggare i morgon.