Äntligen långpass igen

Första veckan efter tio dagars sjukdomsvila har börjat bra. Efter "komma igång passen" i lördags och söndags fick jag sällskap i måndags av Janne. 14.5km blev det och ärligt talat. Det var bland de vidrigaste passet någonsin. Sista 4-5km tog jag mig knappt framåt. Benen var enorma stockar som inte gick att lyfta. Men tack vara att Janne var med, så var det bara att bita ihop och fullfölja.

I tisdags var det vila. Hovet intogs och en skitmatch mellan Djurgården-Skellefteå. Nog sagt om den och pajasen till domare.

I går. Var det dags att ta sig an något större. 20km. För första gången på rätt länge. Första 13km flöt på fint. Inte speciellt kallt och benen kändes helt okej. Vid 13km kom det en backa. Som varade i 1500m. Efter den var det inte lika roligt.

Men jag tryckte i mig lite knäckebröd som jag hade med mig i fickan. Och fick lite extra energi. Fram till 16km. Då kom det en backe till. Som varade i ytterligare 1500m. Efter den varjag död. Eller benen i alla fall. Lungorna fungerade fint. Men benen blev stora stockar igen och det gick knappt att ta sig framåt. Samtidigt som kylan började sprida sig i kroppen.

Men återigen. Så är det bara att bita ihop. Jag måste hem och då är det lika bra att springa hem. Det går snabbare än att gå. Så jag klarade 20km [1.39.25.54]. Ingen supertid. Men det får duga.
Knän och senor känns okej. Om man inte räknar stumhet och trötthet. Och vägarna börjar bli bättre. Det lovar gott till kommande pass.

Idag känns vaderna lite stela. Får se hur de känns efter arbetsdagen. Om det blir 12km eller 10km.

Vilse

Helt plötsligt så var det vitt ute igen. Och med det kom lössnö och snömodd. Precis det jag senaste veckorna verkligen önskat få slippa.

Efter joggpasset på 4km igår skulle jag testa lite längre idag. Jag kände mig inte sämre än igår, rent förkylningsmässigt. Så det var bara sticka iväg och sattsa på 7-8km.

Jag körde skogsvägar bort mot Täby. Vägar jag inte kört speciellt mycket tidigare. Men känner igen hyfsat bra ändå. Trodde jag. Plötsligt så kom jag fram till samma ställe hela tiden. Gång på gång på gång. Stället kände jag igen. Men inte hur jag skulle ta mig därifrån hem.

Efter en del chansande. Skyltletande. Och halkande. Så kom jag ut där jag kom in. Och så var det bara att lunka hem igen. Blev 12km i stället för de 7-8km jag tänkte att det skulle bli. Benen var fruktansvärt tunga. Men det kommer de nog vara några dagar till. Tills fökylningen är helt borta och kroppen återhämtat sig från den. Undertiden fortsätter jag med lugnare distanspass. Kanske på säkrare marker.

Jag var bara tvungen

Senaste tiden har det inte blivit någån träning alls. Efter de dät två dagarna med säkerhetsvila så kom det. Det jag egentligen bara väntade på. Sjukdomen.

Först var det halsen. Sen kom snorandet och hostandet. Och jag har fortfarande träningsvärk i magen efter allt hostande. Efter att ha blivit hemskickad från jobbet i onsdags så hoppades jag på ett snabbt tillfrisknande. Men tydligen inte.

Nu har jag legat tre dagar i soffan. Inte jättesjuk. Men inte frisk heller. Och det verkar inte bli bättre. Fortfarande snorig och hostig. Men då halsen är okej så var jag bara tvungen idag.

Lördag morgon. Vilat en vecka. Fantastiskt väder ute. Så jag var tvungen att dra på mig träningskläderna och rasta benen lite. Joggade 4km [18.57.66]. Och det var riktigt jävla skönt.

Får se hur kroppen svarar på det här. Förhoppningsvis så är det ingen fara. Utan jag kan köra på nästa vecka som vanligt.

Säkerhetsvila

Jag är inte slut som förra gången jag behövde vila. Varken mentalt eller fysiskt. Utan det här blir några dagars säkerhetsvila. Efter passet i måndags kände jag mig lite stel i övre senfästet. Samma sak efter passet i tisdags.

Så jag tar några dagars vila bara för att inte riskera något. Jag har ingen pansik att komma i forn till något speciellt. Inte just nu. Så det känns dumt att chansa och springa på och därför åka dit på något skit i senan.

Nu är det torsdag kväll och jag har vilat två dagar. Planen var att springa hem efter jobbet i morgon eftermiddag. Men kanske blir det ytterligare en vilodag. Kanske blir det inte det. Jag får se hur det känns i senan i morgon bitti.

Själva senan känns annars fortfarande bra. Där jag hade ont tidigare känner jag ingenting. Och då har jag kört på rätt bra. Riktigt bra delvis.

Fy fan vilket pass

För ett antal år sedan. När satsningen var lite hårdare och kroppen lite vassare så körde vi en del 20/20 intervaller. D.v.s 20'' snabbt och 20'' jogg. Vi hade en del pass som såg ut så här: 2x20x20/20 + 1x50x20/20 Med 2-3' serievila. Det kanske inte låter speciellt hemskt. Men nu. Efter idag. Vet jag att det där var fan i mig brutala pass. Och jag kan inte komma på hur jag klarade av dem.

Idag var planen, att för första gången på en massa år köra just 20/20 intervallerna. Jag hade skissat upp 2x20x20/20 + 2x10x20/20. Med 2' serievila (jogg). Det gick sådär. Eller helt ärligt. Det gick inte alls.

Redan efter sex lopp i första serien var jag helt slut. Och efter första serien. Som jag kortade ner till tio lopp. Var jag död. Men jag joggade 2' och satte iväg på andra serien. När den var klar. Även den blev bara tio lopp. Så hukade jag mig fram och släppte ut allt maginnehåll. Gång efter gång.

Det var en del folk i spåret en sån här morgon. Och de tittade lite konstigt på mig. Jag försökte börja jogga ner lite. Men efter bara några steg kom nästa attack. Så jag lämnade lite fler fina märken i snön.

Jag tror inte riktigt jag är redo för pass i det här lite högre tempot. Och antagligen är inte senan det heller. Inte för att den gjorde ont, men det känns onödigt att chansa just nu. Så jag lägger om planen. I stället för de här snabbare 20/20 loppen och kommande intervallplaner på 70/20 så gör jag om dem till långa intervaller. 3km intervaller för att vara exakt. Med 5-6' joggvila mellan. I kanske 4.00 fart. För att få ordentlig uthållighet i stället för snabbhet.Känns viktigare så här pass tidigt in på grundträningen.

Snabbheten kan vi fixa till senare. I mitten/slutet på april kan snabbare intervaller läggas in och få igång lungorna och benen ännu mer. Och så påfrestas inte senan onödigt mycket heller. Vilket egentligen är det viktigaste.

Nu börjar jag känna mig lite bättre i kroppen. Värmen börjar komma tillbaka. Även om jag känne rmig helt matt. Körde på lite väl hårt kanske. Och är riktigt missnöjd med passet. Det var inte så här det skulle gå. Men lite snabba lopp fick jag i benen och det är väl alltid något. Samt en ordentlig genomkörare och hög puls under en längre tid.

Bra start på veckan

Efter arbetsdagens slut hade mina kollegor och jag bokat in ett avdelningsmöte. Och eftersom jag vet att det är svårt att komma ut och köra passet om jag först åker hem och sen ska ut. Så hade jag väskan packad och var inställd på att springa hem i stället.

När vi vid 18 tiden ansåg att vi var klara med mötet började jag dra på mig de lagom godluktande träningskläderna. Mina två kollegor skakade på huvudet och tyckte jag var knäpp som skulle springa hem. Själv förstod jag inte vad det konstiga var, det är bara 13km om jag springer längs gångvägarna.

Så 13km var alltså dagens plan. Men när jag kom fram till rondellerna i sollentuna kände jag mig het oberörd. Hade väl malt på i 10km ungefär. Så jag bestämde mig för att köra igenom vallen och därmed lägga till någon km. Där började jag frysa lite så jag höjde tempot för att få upp värmen igen.

När jag kom fram till sollentunavallen var jag fortfarande oberörd. Så jag rundade sjukhuset också. Och fick till några km till. När jag var klar, efter 1.23.40.78 kändes det fortfarande bra i kroppen. Andningen är oberörd. Benen lite stumma sista km men helt okej. Och senan hade lite känningar första 20' men var bra efter det.
Steget blir lite annorlunda med ryggsäcken packad på ryggen. Tycker jag springer lite mera sittande och får inte upp höften som vanligt, men eftersom det inte blir allt för ofta så är det ockej ändå.

Nu sitter jag framför datorn. Ser på Simon & Tomas med ena ögat. Har återhämtat mig med ett stort glas cola. Och tycker att veckan fick en riktigt bra start med fina 17km.

En utmaning

1. Vilken typ av löpare är du?
En rädd löpare. På senare år har jag blivit allt för rädd för att bli trött och för att inte klara av det jag tänkt. Antar att det hänger ihop med min lagom bra själkänsla.

2. Hur länge har du löpt?
Länge länge.

3. Hur mycket löper du per vecka?
Just nu har jag kommit en bit på vägen tillbaka efter hälseneoperationen. Så 60km/v. Men ska upp en bra bit till så fort senan känns säker.

4. Vilket är ditt “feelgood”-tempo?
Tempoökningar under ett distanspass. Farter ner mot 4.15-4.10.

5. Vid vilken ålder började du springa?
Oj, sen mamma släppte ut brorsan och mig i spåret bakom huset. Vid fem års ålder kanske.

6. Vilka andra sporter utövar du regebundet?
Inga. Det finns inte riktigt tid till det just nu.

7. Vad måste du ha med dig på ett pass?
Klockan runt armen. Jag är en riktig tidsfascist.

8. Varför springer du?
Ibland för att jag måste (numera enligt mig själv). Ibland för att kroppen vill. Ibland för att rensa huvudet eller tänka. Och ibland för att det helt enkelt är underbart att komma ut i skogen och fara fram längs vägarna. Och ibland för att pressa sig totalt.

9. Har du någon gång ljugit för att få springa? Hur löd lögnen?
Nja, kanske inte direkt. Men jag har väl använt träningen som ursäkt för att slippa saker och för att gå hem tidigare.

10. Hur ofta köper du skor?
Max en gång per år. Beror på hur de slits och hur de använts.

11. Hur ofta köper du annan löprelaterad utrustning?
Inte fota. Har nog det jag behöver. Det är ändå själva löpningen som är det viktigaste biten.

12. Var/hur handlar du utrustningen?
Skor köper jag på sportskokliniken. Kläder på löplabbet eller stadium.

13. När föredrar du att springa?
På hösten. När det flyger löv överallt och luften känns sådär ren och fräsch. Och givetvis i skogen.

14. Hur ofta tävlar du?
Snart är det två år sen sista tävlingen. Men det är inte omöjligt att det blir en "comeback" om allt vill sig väl.

15. Vilka distanser?
Tidigare var det mest 800/1500 och hinder. Samt terräng och gatulopp. I framtiden blir det nog bara terräng och asfaltslopp.

16. Vilken är favoritdistansen?
800m är väl härligt? Kanske den vidrigaste av dem alla, men ändå så tilldragande.

17. Har du ett mantra som du rabblar i huvudet?
"Bit ihop-du är inte trött på riktigt." "Det är inte långt kvar nu". Och så klart alla mellantider och dyligt under distanspassen och låtsastävlingarna man sätter ihop i huvudet.

18. Vilken typ av vätska dricker du?
Vatten under intervallpassen.

19. Springer du helst i grupp eller ensam?
Distanspass springer jag helst ensam, så kan jag kontrollera passet själv. Men banintervaller är sällskap en stor fördel.

20. Hur återställer du dig efter ett långpass?
Kanske inte exemplariskt men...med ett glas cola.

21. Vilken snabbhetsträning föredrar du?
3x3x300m på bana. 3' vila och 6' serievila. Helt fantastiskt pass.

22. Vart blir du oftast skadad?
Ha! Den frågan var lätt! Hälsenorna. Totalt sex års problem och två operationer.

23. Vilket lopp drömmer du om att springa?
OS-finalen på 800m. Sen om det är möjligt eller inte, det är en annan sak.

24. Vilken kändis skulle du helst vilja springa med?
Någon känd fotspeciallist som kunde förklara hur min sena ska bli helt funktionsduglig igen.

25. Vilken idrottsstjärna skulle du vilja springa med?
Haile Gebreselassie. Så klart. Och vilka pass vi skulle köra!

26. I filmen om dig, vem spelar rollen som du?
Seriöst...varför skulle någon vilja spela in en film om mig? Ha!

27. Vilka löp-/träningsbloggare utmanar du?
Bra fråga. Har inte koll på så många löparbloggar och det är nog knappt nån som har koll på min, så det blir nog inga utmaningar.