När det går för bra

Kroppen känns relativt bra just nu. Så har jag tänkt den senaste tiden. Passen blir gjorda. Långa, hårda och lugna. Har fått till en bra skillnad numera mellan de hårdare passen och de här lugna passen, de jag alltid springer för snabbt annars.

Sedan kom passet igår kväll. Ett lugnt milpass bara. Inga konstigheter. Efter några km började det kännas lite stelt längst upp i den högra vaden. Så klart. Men jag vet inte. Dagen innan hade jag kört en del exentriska tåhäv och enbenståhäv i trappan. Kan vara en lättare träningsvärk från det. Hoppas jag. I samma veva kommer lite känningar i halsen och huvudet. 

Jag kanske har gått på för hårt senaste veckorna. Det vore så klart inte första gången jag skulle göra något sånt. Inte när allt känns så bra. Förra veckan var det 6x350m i backen. Den här veckan var det sju lopp. Dessutom ett 32km pass i lördags. Det kanske gick för bra helt enkelt.

Nu är det fredag och helgen är alldeles strax här. Egentligen när jag känner för det. Planen är yoga idag. 20x400m i tröskelfart i morgon och ett lugnt 20km pass på söndag. Får känns efter hur vaden känns i morgon. Kanske är det ändå smartast att ställa in fartpasset i det här läget.

Backe en tisdagskväll

Tisdag. Äldste sonen har innebandyträning en bit bort. Han vill inte cykla genom skogen själv så jag följer med. Springer bredvid. Värmer upp. Sväljer ner ångesten. Jag vet. Att snart kommer det bli jobbigt. Riktigt jobbigt.

Regnet har öst ner hela dagen. Jag var beredd på att bli dyngsur men i samma stund som vi ska dra iväg så slutar det regna. Jag tar det som ett tecken.

När jag släppt av honom på träningen rullar jag vidare. 2-3km till. Jag kallsvettas. Skakar. Sedan stannar jag till. Hoppar lite. Sprintar lite. Böjer lite. Tittar med lätt ångest upp för den långa backen framför mig.

350m är det upp. Sedan står stolpen där på vänster sida. Där jag stannar klockan och tittar på tiden. Jag vet att jag inte ska jaga tider. Men det är svårt. Jag försöker intala mig själv att ta det lugnare. Hålla tekniken. Inte stupa där uppe på krönet varje gång. 

Nästa backe går det ännu snabbare. Så klart.

En halvtimme senare är jag klar. Benen är lätt stumma. Pulsen hög. Sex lopp blev det den här veckan. Fem stycken förra. Ett extra lopp varje vecka. Tror det blir bra. Tror det bygger karaktär och styrka. Backpassen får fortsätta hela vintern. Så länge som möjligt utomhus. Sedan band.

Kortare intervaller som andra kvalitétspass i tre veckor till. Sedan hoppas jag kunna dra av en snabb 10km runda. Riktigt snabb. Innan det blir dags för långa intervaller och bygga volym under vintern. Bara hoppas kroppen håller ihop. 

Klassikern 70/20

De senaste veckorna har rullat på så där oroväckande bra. Alla passet sitter. Farterna finns där. Och kanske det bästa av allt. Jag kör intervallerna utomhus. Det har jag alltid haft svårt för. Ända sedan Janne och jag malde nere på Vilundavallen. Och det var ett tag sedan.

För två veckor sedan badade jag i myren. Det var kallt. Det var helt galet blött. Och givetvis, det var något enormt tungt att springa där. Men jag gjorde det. Och det fick bli årets sista myrpass. Det har blivit mycket myr i sommar och höst, vilket är väldigt bra. Skonsamt och tungt. Men nu är det slut på myrsäsongen och ett nytt block tar vid. Dags för lång backe.

Började lätt förra veckan med backen. 5x350m och tanken är att lägga på ett lopp för varje vecka. Tanken är inte att jag ska sprint upp för backen, utan i hyfsat kontrollerad fart springa upp, jogga ner och vila 30'' innan det är dags för nästa. Jag ska bli sjukt trött, men det ska inte spruta mjölksyra ur öronen.

Det andra kvalitétspasset förra veckan var 70/20. En gammal klassiker från tiden med coach Lasse. Alltså: 70'' snabbt och 20'' vila. Inte mycket till vila med andra ord. 15st var målet. 15st blev det. Farten snittade på 3.43 vilket jag är väldigt nöjd med men samtidigt lite orolig att det går för fort. Det fantastiska med 70/20 är att, om man inte kör fram och tillbaka, att det inte går att jämföra de olika loppen. Plötsligt kommer det en liten backe eller kurvor. Farterna blir lite olika och man blir inte stressad över att hinna en viss sträcka innan 70'' gått.

Den här veckan är det backe och 2x8x1' med 30'' vila. Lite snabbare lopp igen, något jag inte kört på länge så det är roligt att testa det igen. Om tre veckor är det dock dags att börja med de längre intervallerna igen och då är jag rädd för att det kommer att bli betydligt med löpband på dem. Men så länge det inte är snö och is ute så njuter jag av att kunna springa ute bland löven.