Bättre underlag tack.

Foten har börjat kännas lite sämre de senaste passen. Och med det rasar mitt humör snabbt.
Igår blev det ett kortare 6km (27.36.42) pass. Försökte hålla ner farten ordentligt. Men foten började kännas tidigt. Och efter det så är mitt humör ordentligt nere i skiten. Man märker tydligt i de här lägena hur viktig min träning är för mig.

Jag funderar fortfarande på vad ömheten i foten egentligen beror på. Och efter dagens pass lutar det mera åt ett håll. Och det är underlaget på vägarna.
Fick sällskap av bror idag och passade då på att beta av veckans långpass. 16 km (1.17.37.67). Det blev ingen planerad sväng idag. Utan vi bestämde oss för att improvisera lite. Köra mera efter klockan än efter utsatta km.

Det har regnat lite idag. Och det är bra. En del vägar var fria från snö och is. Och på de bitarna kändes det riktigt bra. Men så fort vi kom in på bitar där snön och ojämnheten fanns kvar, så ömmade det till lite i foten.
Så jag hoppas att det fortsätter att regna i natt. Så att mer och mer av vintern försvinner. Jag behöver torra gator nu. Jag behöver vår. Och en hel fot också förresten, men allt kanske man inte kan begära.