Nytt år. Nya möjligheter. Och antagligen ny skador. Det är visst så jag fungerar. Börjar något läka och kännas bra, så kommer någon annan skada. Senan har senaste månaderna bara blivit bättre och bättre. Passen blev längre och längre. Och tempot snabbare och snabbare.
Kring jul, började senan under knäskålen ömma. Bara 2-3' i början på passet, sen fungerade allt som det skulle. Senaste veckan har jag varit uppe i Norrland. Sprungit längs skoterspår i skogen utanför Umeå. Knät har fortsatt göra ont i början av passen.
Idag var det nästan -10 ute. Förbannat jävla kallt. Men så länge det bara är 10 minus så går det att springa ute. 7km blev det [32.04.22]. Känt och senan kändes inte alls bra. Nu tror jag det blev extra illa när det var så kallt ute och stelheten blir lite mer påtagande.
I morgon är det ett nytt pass. 10km ska avverkas. Hoppas det kan bli lite varmare snart. Känner att min kropp behöver det. Men ska man se rent formmässigt så kändes dagens pass bra. 4.28.90 på sista km. Och benen och lungorna kändes väldigt pigga.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
Usch låter inte alls kul med (ännu) en tänkbar skada.. Hoppas det inte blir så allvarligt utan du får fortsätta träna på bra!
Kör hårt! :)
Berglund >> Kör styrka för musklerna kring knät samtidigt som jag tränar vidare. Hoppas det ska ge med sig. Idag kändes både knät och senan bättre så..
Gött å höra! Förresten ska du veta att du är en starkt bidragande orsak till att jag inte la av i höstas och att det sedan blev medeldistans som inriktning en tid framöver :)
Är det sant? Undrar varför...? Tur att du inte la av då, det finns mycket i dig som vill komma ut först, både på medel och lång-distanserna :)
Din "Resa" gjorde att jag tänkte: "Så länge jag är skadefri har jag chansen att bli bättre". I jämförelse med din resa kändes mina anledningar att lägga av inte ens tänkvärda utan chansen finns även om den är liten. Och glädjen av löpningen kommer inte bara från resultat!
Skicka en kommentar