Började veckan med ett lugnt 12 km (56.43.25) pass. För att jogga bort lite av tävlingens spår och förbereda kroppen inför intervallpasset idag. Det var tunga ben, men det var inte heller direkt oväntat.
Idag var det alltså dags för första passet på bana. Tanken var 12x200m med 30'' vila. Och hålla loppen på ca 33''. Spikskorna skulle vänta för att vänja kroppen och benen lite vid underlag och fart.
Uppvärmningen på 4 km kändes helt okej. Och det fanns ett visst sug att köra intervaller. Lite löpskolning och stegringslopp senare var det dags.
Jag drog första loppet. Janne i rygg. 33.10 gick den på. Andra drog Janne. Jag i rygg. 34.28 blev tiden.
Tredje loppet skulle jag dra igen. Det kändes bra i kroppen och det var roligt. Men det roliga skulle inte vara länge. I mitten av kurvan började det kännas lite i baksidan. Det blev mer och mer och jag började halta lite. När vi kom ut ur kurvan högg det till i baksidan av låret och det var bara att kasta klockan i frustration och ramla ihop på gräset bredvid banan.
Nu. Någon timme senare, är smärtan inte alls lika stor. Men det ömmar fortfarande friskt i baksidan. Framför allt i det läget då jag sträcker ut benet.
Nu vet jag inte riktigt vad jag ska göra. Till att börja med får jag väl avvakta morgondagen och se hur det känns. Men frågan är om jag orkar ta mig tillbaka från ännu en skada. Kanske är det dags att lägga ner nu. Jag vet inte. Jag var på gång. Allt kändes så bra. Och så kommer det här. Det är tomt.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Ursh... det vore värsta mardrömmen för mig... jag ska kanske skita i intervaller ändå, och bara nöta distans...
/Larsson
Ja, det är säkrare med distans, det är det ju. Men intervaller har det där extra som är så bra att ha.
Träningslära var visst en konst :)
Snart dags för maran. Hur är formen?
Jepp, träningslära är en konstform, ingen vetenskap!! Det som passar den ena, passar inte den andra. Och det som passade igår, passar inte idag. :-)
Formen är enligt plan. Rejält nedtränad och sliten. Men jag kommer att piggna till fram till maran. På söndag har jag sista distanspasset. 3 timmar på hojen och sedan 1 timme i löpspåret. Lätt ska det gå. Sen är det spänstiga sprall-pass som gäller ända fram till Stockholm marathon. Då jäklar!! :-)))
Skicka en kommentar