Två veckor kvar. Det är inte mycket. Och jag önskar så innerligt att jag var redo för det som komma skall. Men det är jag inte. Inte på långa vägar. Löpningen den senaste veckan har varit tung. Kantig. Orytmisk. Och suget har inte alls funnit där.
Försökte mig på lite längre intervaller inne på bandet i onsdags. 2x3000+2x2000+2x1000 med 500m joggvila mellan. Lutningen på 1%. Fick slita ordentligt redan på 3000:ingarna och inte blev det bättre.
Senare i veckan försökte jag väcka benen med lite backintervaller. Gick inte heller speciellt bra. Själva backloppen flöt på helt okej. Det var ingen mördarbacke, men sista 30-40m kom syran i alla fall, och hur konstigt det än låter så är det i alla fall bra.
Hade ett 17km pass kvar den här veckan, men jag valde att dela upp passet i två kortare i stället. För att slippa ta en vilodag till utan i stället, utan att slita mer på kroppen, försöka hitta kontiuniteten och rytmen i löpningen i stället. Får hoppas det går snabbt.
Kommande två veckor blir det mer nedtrappning. Ett lite längre pass och två backpass är väl det som är kvar att kämpa med. Resten består bara av lugna lätta distanspass för att hålla muskler och leder i rullning.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Det låter som nervositet. Det kommer gå bra för dig!
Mr T >> Nervositet är bara förnamnet. Att man alltid ska analysera allting så enormt.
Skicka en kommentar