Snuvan och huvudvärken som höll i sig hela helgen har släppt. I stället har jag under dagen haft lite smått ont i halsen. Inte så som jag brukar ha. Utan det sitter mera i struphuvudhöjd. Känns lite tjockt när jag sväljer.
Men att vila är tråkigt. Benen skakar här i soffan. De behöver rastas. Och efter att ha läst lite i Berglunds, Snusans och Herr Engströms bloggar så var det kört. Även om klockan passerat 21 så fanns det inga andra alternativ. Och i samband med meningarna och passen jag läste om så kom en sån där motivationslåt på winamp.
Snabbt på med kläderna och skorna och ner genom trappen ut till stolpen. Trycka igång klockan och långsamt ta sig framåt. Första km kändes foten riktigt bra. Tyngre var det med enorm motvind och kall blåst. Antar att halsen inte uppskattade det. [5.01.25]
Andra km var det medvind. Och det är inte självklart. I väsby finns det en bro som alltid ger en motvind. Även om man vänder direkt efter den och springer tillbaka. Helt sjukt.
I vilket fall som helst. På hemvägen började foten ömma lite. [4.51.91]
Vad det beror på vet jag inte. Kanske är infektionen kvar i kroppen. Antagligen. Eller så har det blivit lite mycket löpning senaste veckorna. Men det hoppas jag inte. Gäller att lyssna ordentligt på senan närmsta dagarna. Är läskigt sugen på ett morgonpass i morgon bitti. Men en skön frukost efter. Med riktigt kaffe. Men i morgon är en annan dag. Får se om suget finns kvar och hur halsen mår då.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Låter som en besvärlig balansgång mellan hopp och förtvivlan. Håller tummarna!
Kör hårt! :)
När man får ett sånt där sug, då gäller det bara att köra på! Hoppas att det bara gjorde dig gott!
Sussie >> Det gjorde gott för stunden, även om det bara var löjliga 2km. Men frågan är vad halsen tyckte om det i längden.
Skicka en kommentar