I går hade jag sällskap av Janne på ett förmiddagspass. Kroppen var stum. Benen tunga. Och varenda steg kändes som de sista på en halvmara. Som tur var var jag inte ensam om att känna så den dagen. Till slut lyckades vi ändå få ihop 6.3km. Ett av de tyngsta passen hittills.
Men så idag. Efter jobbet var jag med två kollegor på föreläsning och cosmonovavisning på Naturhistoriska riksmuséet. Hade planer på att vila både idag och i morgon, då jag har personalmöte hela kvällen. Men så på vägen hem från föreläsningen så tittade jag ut i mörkret och på de där grusiga gångvägarna. Det började rycka lite i benen. Och efter en kortare överläggning med mig själv och Flickan från landet i norr, så stod jag där ute vid stolpen.
Tänkte ta en lugn runda eftersom jag sprang igår. Tempot kändes långsamt också, men så klockades första km på 4.46.64. Tempot höjdes kanske lite, men jag försökte att inte springa på för snabbt. Ibland är steget uppe på tårna. Men det blir samtidigt lite klumpigt då jag i 4.30-fart försöker få ett rullande steg.
I vilket fall som helst kändes passet bra. 6.2 km i 4.25 fart. Och när sista km började tryckte jag på lite. 4.13.80. Och det uppför. Kändes riktigt bra i ben och lungor. Och inte minst i senan.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar