Avslappning = sjukdom

Efter det där korta passet med en avslutande km på 3.50 så kom förklaringen. På tisdagen vaknade jag upp med ömhet i halsen. Näsan täppt och snorig. Och med en kropp som garanterat ville ligga kvar i sängen och inte gå till jobbet.

Det brukar kännas så bra innan jag blir sjuk. Och det gjorde det även den här gången. Anledningen är att jag började slappna av. Det återstod bara några dagar innan julledighet och så fort jag försöker stressa av så kommer sjukdomen som ett brev på posten. Jag är aldrig sjuk under veckorna. Men när det är lite längre ledighet så trillar jag dit. Bra lönemässigt. Men bittert med tanke på ledigheten.

I vilket fall som helst så försvann det halsonda under dagen och på tisdagen bestämde jag mig för att köra ett pass igen. Lugn jogg i 10km. Det slutade med milen på 46.23.76. Men det kändes lugnt.

Förkylningen blev inte värre efter det. Så på torsdagen blev det ett pass till. Tydligen hade jag bestämt att köra med Janne. Så jag blev lite överraskad när han satt i trappen när jag kom hem. Det blev ett lugnt joggpass igen. 7km den här gången. Senan kändes lite. Men jag antar att det har att göra med att jag har en infektion i kroppen som förstärker möjliga inflamationer i kroppen.

På fredagen var sista arbetsdagen för i år. Och det firade jag med att dra på mig ryggsäcken och springa hem 13km. Kanske inte var det smartaste. Första 9 km gick okej. Senan kändes hyggligt och kroppen okej. Men sen kom helvetes km. Det kändes som om jag stod helt stilla. Men till slut kom jag fram. Andades ut. Och blev ännu sjukare. Feberkänslor och middagsbjudning. Ingen bra kombination. Idag är det vilodag, som det var bestämt. Så får jag se hur kroppen känner sig i morgon. Kanske kan det bli ett lättare joggpass. Behöver några km till för att nå upp till de utsatta 40km den här veckan.