En ökning till

Det känns lite som att det har vänt tillbaka den här veckan. I alla fall när det gäller träningen. Att jobbet sen har slitit ordentligt på självförtroendet och allt bara har kännts fel.
Men nu ska jag försöka skaka av mig det och ta lite helg. Brukar ha svårt för det, men jag måste försöka.

I måndags fick jag till ett sånt där hemskt, men härligt cykelintervallpass igen. Ökade på en 3' intervall på toppen och hade högra motsånd än senast på de tre avslutande intervallerna. Nu blev det 1-2-3-3-2-1-1. Nästan så att det blev en tendens till syra sista två intervallerna. Men bara nästan.

På tisdagen blev det en lugnare distans pass på 5km. Inga direkta konstigheter där. Ömade lite grann då och då. Men ändå bättre än passet innan. Så det går verkligen åt rätt håll just nu, efter förra veckans svacka.

Gjorde ett försök till att cykla på lite på onsdagens pass. Men vare sig motivation eller ork infann sig i kroppen. I stället trampade jag bara av korta 10km.

Idag däremot kändes det bättre. Efter att ha brytit ihop när jag kom hem från jobbet så stack jag iväg ut i skogen. Körde plant för att testa hur länge det går utan att känan något i senan. Hela 10' utan minsta lilla känning. Sen kom det lite då och då i några minuter innan det försvann igen.

Öste på där inne i skogen på slutet, på små stigar. Bland rötter och mossa. Grenar och gegga. Helt underbart. Jag älskar verkligen att springa i skogen, orienteringsspår, på hösten. Kom upp i 6km [29.31.37] och det kändes återigen bättre nu än i tisdags. Och det hela börjar kännas hoppfullt igen. Drömmen om två sjöar lever vidare.