Hemska asfalt

Efter cykelpasset i onsdags så kändes benen relativt matta i går. Passade därför på att ta veckans vilodag.
Vet inte riktigt om det hjälpte när jag idag tog de första stegen på en kortare 4.5km runda. Åkte ut till Janne och körde en sväng med honom (han rehabar också för en trasig fot). Benen var ritigt tunga. Kroppen kändes matt.

Men i såna stunder är det bara att bita ihop. Oftast släpper det efter några minuter, vilket det gjorde idag. Däremot kom det lite ömhet i senan. Vet inte om det beror på att jag är här ute och springer, för jag hade ont senast jag körde här också.
Eller så beror det på att vi springer rundan på asfalt. Jag är van att köra mina pass i skogen så omställningen och det hårda underlaget gör väl att senan säger i från.

Så det är ingen idé att börja bryta ihop ännu. På söndag eller måndag är det dags för ett nytt löppass och den gången blir det på mjukare underlag. Så får vi se om det är det som gör det. Jag måste kunna springa på asfalt också. Men så här i uppbyggnadsfasen kanske jag ska ta det lugnare med det hårda underlaget.