Sex härliga

Igår fanns det ingen lust alls att träna. Men egentligen fanns det inget alternativ. Inget val. Det var bara att hoppa upp på cykeln och börja trampa. Helvete vad trist det är med motionscykel. Men det får vara så nu när jag inte kan springa så mycket.

Igår blev det lite kortare intervaller där på cykeln i alla fall. 3x2' med 1' vila. Och så uppvärmning och nerrcykling på det. Gav i alla fall 20km. Bättre än inget.

Idag skulle det bli löpning i alla fall. Vilken höjdpunkt. Har tidigare bara hållt mig i skogen. På stigarna och grusvägarna. Nu stack jag iväg lite senare och tänkte hålla mig där det fanns ordentligt ljus. Men så kom jag i slutet på rundan på varför jag var nöjd med skogen. Alla rundor jag har som går på gångvägarna slutar med uppförsbacke. Och det är inte bara en liten. Det går uppför sista 800m. Det kändes.

Jag öppnade första km idag på 4.48 och blev direkt lite orolig för senan. Vid 8' ömmade det lite. Jag stannade och kände lite på den. Sprang vidare och det kändes bra. Vid 16' ömmade det lite igen. Åter lite stretch och så iväg. Sen kändes senan bra hela vägen. 5.8km totalt med en avslutande km på 4.33. Där det kändes som att jag stod stilla. Men tydligen inte.
Återigen positiva besked från senan. Gött!