Senaste veckan har det gått åt helt fel håll. Sen passet ute hos Janne har senan ömmat ordentligt. Jag provade jogga lite kort dagen efter i skogen. Det blev visserligen lite bättre, men fortfarande ömt.
Sen tog jag helvila. Ända till igår. Då var morgonstelheten borta och jag kände att det var dags att testa hur senan skulle svara på lite löpning.
Kan inte påstå att det kändes bra, men ändå lite lite bättre än innan vilan. Det blev 5.2km på 24.53.55. En av slutning på 4.35.65. Det mest positiva var nog att kroppen i sig kändes väldigt pigg. Inga stumma ben eller tung andning. Kändes som att jag småjoggade runt.
Senan ömade till och från. Och jag hoppas det går över snart. Att det vänder tillbaka till känslan för två-tre veckor sedan.
I kväll åker Flickan från landet i norr hem till Umeå. Ledsamt. Och en helg i ensamhet. Ska väl kunna fördriva tiden med att köra några pass. Löpning på fredag. Styrka och Djurgården-Frölunda på lördag. Och så löpning eller cykling på söndag. Nu har jag en plan.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar