Stressad sena

Efter det riktigt bra 5km passet i måndags och det härliga, men tunga cykelintervallpasset så var motivationen på topp. Kanske för högt uppe. Men det skulle inte ta allt för lång tid innan den sjönk.

På torsdagen var jag hemma hos föräldrarna och skulle pass apå att springa ett pass där. En av alla de där gamla rundorna som jag malt i så många herrans år. Men som alltid när man ska ta det lugnt och hamnar på et välbekant sträcka så går det allt för fort. Jag vet exakt vilka tider man ska ha på vissa ställen. Och så blir jag stressad och helt plötsligt är farten allt för hög för att senan ska tycka det är behagligt.

Så den började kännas ordentligt. Bara 3.5km fick det bli. På asfalt hela vägen. Inte det bästa heller. Men ingen stelhet på morgonen efter. Har verkligen märkt hur viktigt det är att hålla upp foten efter varje träningspass.

I går var jag ute hos Janne och körde ett kort pass hos honom. 4.2km på mottliga 19.26. Foten kändes lite bättre än passet innan. Men inte i närheten av hur det var i måndags. Någon säger att senan påverkas av stress. Och det verkar väldigt logiskt när det gäller mig.