Har fått till tre löppass den här veckan. Idag stack jag lite inpulsivt in på en liten stig i skogen bakom. Och så kom det en såndär härlig känsla. Steget kändes lätt. Senan kändes bra. Och så var jag mitt i skogen. I tystnaden.
Det var länge sedan jag körde terrängspår. Det märktes tydligt då jag mestandels tittade ner på fötterna i stället för framåt. Det gjorde jag aldrig förr. Då visste jag var fötterna landade. Nu fanns det någon slags osäkerhet.
Senan kändes riktigt bra första 6'. Sedan kom lite känningar runt omkring senan. Men det blir bättre och bättre för varje regelbunt pass jag kör. Däremot är farten väldigt oregelbunden. Undrar om det är såhär det känns för de som bara joggar en eller två gånger i veckan. Eller de kanske inte vet hur bra det kan kännas. Hur steget kan kännas avslappnat, rytmiskt och skönt.
I morgon blir det alternatvi träning. Så får jag se hur senan känna efter det. Kanske blir det ett löppass på söndag också.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar