Ett riktigt träningspass

Igår testade jag senan lite mer än vanligt. Var uppe och nosade på hela 5km. [24.20.20] Inte för att det är speciellt långt, men det är längre än tidigare under rehaben. Så det var verkligen ett steg fram. Nu kändes det inte perfekt, utan det ömmade lite då och då under passet. Men så här på morgonen efter så fanns det ingen stelhet i senan.

Idag blev det löpvila. I stället hoppade jag upp på cykeln här i vardagsrummet. Efter 20' uppvärmning bestämde jag mig för att köra stegrande och fallande intervaller. Med samma vila som intervall. 1-2-3-2-1-1 blev det. Hade först någon tanke om att det skulle bli 1-2-3-4-3-2-1. men efter att ha kört första 2:an så tog det emot ordentligt i benen.

Stor skillnad jämfört med samma intervaller ute i skogen. I och för sig är formen så här efter ett antal månaders rehab inte den bästa. Men nu kändes det för första gången på väldigt länge att det var ett träningspass och inte lite lufsande i skogen.

Får se hur senan svarar på lite hårdare cykling. med både fart och motstånd. Är det ingen stelhet i morgon bitti så kanske det är dags att höja ribban lite till.