Midnattsloppet 2011

Jag är inte gjord för att tävla. Jag klarar inte av det. Redan när jag vaknar på morgonen så låser sig kroppen. Och huvudet. Jag blir så nervös att jag inte kan hålla kvar maten i magen. Varje gång jag försöker äta något så kräks jag upp det en liten stund senare. Och allt det utan någon egentligen press utifrån. Men med dessto mer press från mig själv.

I vilket fall som helst så stod jag till slut i den där startfållan på Ringvägen. Och som vanligt i dessa lopp så ska man vara där så pass tidigt att man hinner bli kall och stel både en och två gånger innan starten går.

Första km blev trång. Svårt att ta sig fram och hitta något slags flyt i löpningen. 4.03 på den och det var inte alls det jag hoppats på. På andra och tredje km började det spricka upplite och jag fick fart på benen. 3.42 och 3.39. Tredje km bjöd på löpning på kullersten vilket inte var det roligaste underlaget.

I slutet på fjärde km började stigningen upp till kyrkan. Och den fortsatte en bit in på den femte. Så plötsligt var km tiderna uppe på 3.55 och 4.11. Jag började tänka att det var kört och att jag inte ens skulle ta mig under 40'.

Men väl uppe på toppen så blev jag piggare. Backen slet inte alls så mycket som jag trodde och jag kunde snabbat hitta tillbaka till flytet. 3.39 och 3.44 på sjätte och sjunde. Plockade placeringar hela tiden. Även om det egentligen är rätt oviktigt.

Jag kände mig rätt pigg fortfarande och tänkte att de tre sista km skulle kunna gå rätt snabbt ändå. Men så plötsligt. Där framme tornade ytterligare att as till backe upp. Jag var verkligen inte beredd på den. 3.57 på åttonde och återigen 4.11 på klättringen. Det här var verkligen inte bra. Och just där insåg jag att jag inte hade en chans på låga 38' idag.

Efter backen var det bara att köra. 3.38 på sista med en ordentlig fartökning och fint steg hela det långa upploppet. Inte helt slut i mål. Vilket egentligen aldrig är roligt att vara. Så visst finns det mer att ta. Men kanske är det främst det psykologiska jag borde jobba med. Att våga bli trött. Att våga pressa mig. Att tro på mig själv och min förmåga. För visst fan är jag god för 38' på milen i dagsläget. Det är jag övertygad om.

Nu blev det officiella resultatet 39.07 men jag vill någonstans ha 38.43 i stället för det var tiden på 10km. Garmin visade 10.12km i mål så jag i såna fall kan dra av 26''.

En bra genomkörare blev det i alla fall och med en insikt om att just Midnattsloppet inte direkt är gjord för att springa snabbt. Kan det kanske vara en tanke att flytta fram till startgrupp 1B nästa år? Borde vara lättare första km då. Nu är det bara fortsätta träna på och kolla vad jag gör för fel. För känslan är att jag borde springa snabbare på milen efter alla träningstimmar och intervaller jag malt. Men tydligen är så inte fallet.