8x200

Jag vaknar på tisdag morgon och känner direkt en växande klump i magen. Skit. Det är 200:ingar i kväll. Jag kommer inte orka. Dessutom känner jag att kroppen är lite hängig. Lätt irritation i halsen. Inte alls på topp.

Efter ett par timmar på arbetet i stekande sol. Är kroppen än mer sliten. Jag ställer in mig på att jogga runt medan Janne kör intervallerna. Men efter uppvärmningen så föröker jag intala mig själv att testa ändå. Och så står jag där med spikskorna på.

Janne får dra alla. Jag räknar med att hoppa av efter två lopp ungefär. Vi drar iväg. 31.25 och 32.35. Det känns fruktansvärt lätt. Läskigt lätt. I kurvorna är jag på väg förbi Janne.

Jag testar två lopp till. 31.53 och 32.41. Fortfarande inga problem. Fortfarande på väg förbi Janne i utgången av kurvorna. På upploppsrakan blåste det ordentlig motvind. Det syns på tiderna.

Två lopp till. Men sen ger jag mig. 31.19 och 31.89. Nu börjar det ta emot sista 30m på loppen. Kanske har det gått lite lite för fort? Men jag är inte helt död än. Bara nästan. Så det blir två lopp till.

33.30 och 33.53. Nu kändes det som att jag stod still. Riktigt stumt i benen. Men åtta lopp och ett snitt på 32.18. Helt okej. Önskade kanske att jag i alla fall fick dit tio lopp, men med tanke på att planen var att jogga så får jag väl vara lite nöjd i alla fall.

Idag blir det kanske långpass. Får se hur benen mår. Men att dra iväg på långpass i helgen i 30-35 grader och strålande sol känns inte allt för lockande.