Fredag. Äntligen. Och det innebär lite snabbare distans. Eller snabbare och snabbare, egentligen är inte tider under 4.30 speciellt snabbt. Men med tanke på alla bakomliggande skadebekymmer och att jag bara tränat ordentligt sedan november, så känns det helt okej.
10km stod på schemat. Stack iväg på bandet och klockande första km på 5.07. Vet inte riktigt vad jag ska göra för att kapa tiden på första km. Ben och senor är lite stela och behöver tid på sig att komma igång. Ca. 4-500m.
Men sen gick det bättre. Målet med fredagspassen är att hålla en lite högre fart genom hela passet. Farter under 4.30/km i snitt.
4.36 på andra. 4.25 och 4.23. Helt oberörd. 4.21 på femte. Halvvägs nu och jag började fundera på om jag höjt upp tempot för snabbt. Men än så länge var jag fortfarande oberörd både i benen och lungorna.
4.19 och 4.14 på de två kommande. Fortfarande inga problem alls. Det här känns faktiskt riktigt riktigt bra. Så det fanns bara en sak att göra. Höja farten ännu mer. Ha!
4.10 och 4.05. Nu går det rätt fort. Men benen svarar fint och med andningen är det inte heller några problem. Så det är bara att köra på sista, som slutade på 3.54.
Den seghet och trötthet jag kände på tusingarna var helt borta. Skönt. Hoppas de pigga benen kan hålla i sig ett par dagar nu. Så kanske det kan bli roligare tusingar nästa vecka.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Vad är det som gör att du måste springa fort första km? Det är ju den som är kommaigång-fasen i träningen. Inte struntar du i att värma upp innan tävlingsstart? Detsamma gäller på träning.
Mr T >> Jag måste inte, men om jag vill ha en mil där all akm går i relativt högt tempo så borde jag få ner den också. Men kanske ska jag jogga en eller två km först, så senor och allt kommer igång. Annars blir tempomilstiden lite missvisande.
Det låter bättre, kör i så fall 12 km som pass med 2 km uppvärmning och sen 10 km med lite mer koll på kl.
Skicka en kommentar