Dags för tusingar igen

Veckan har börjat riktigt bra. I måndags hoppade jag upp på löpbandet och stirrade mig själv i spegeln i 18km. Det var inte speciellt ansträngande för benen, utan kanske var det mest huvudet som fick arbeta. Som tur var, kanske, så kom det upp en "riktigt" löpare när jag hade 5-6km kvar. Han malde på ett lite snabbare 5km pass som gjorde att jag hetsade lite och höjde tempot. Och blev klar snabbare, samt fick lite annat att tänka på.

Igår körde jag lite intervaller med handbollstjejerna. Gränsen för intervaller går vid -10. Igår var det -9 och tjejerna kämpade tappert under backpasset. När de var klara och går in och kastar boll, sticker jag ut på mitt eget pass. Det blev totalt lugna 13km.

Och så idag. Intervalldags för mig. Jag var rätt sugen, och det är inte ofta när det gäller tusingar. 6x1000m med 1' vila stod på programmet. Förra gången jag körde var för några veckor sedan, sedan dess har det varit en massa ledigheter och helt enkelt inte blivit av. Men idag hoppade jag upp på bandet och körde iväg. 4km uppvärmining. Benen och kroppen kändes tung och ansträngd.

3.49 på första km och 3.47 km på andra. Kände att jag nog kunde höja farten lite. 3.40 och 3.37 på de två kommande. Och nu började jag redan känna att det tog emot. På femte loppet fick jag kämpa rejält sista 400m, men höll den ändå i bra fart ner på 3.35.
På sista gick jag ut med målet att ha den på samma som den femte, men efter halva loppet var jag tvungen att dra ner på tempot lite. Benen var stumma och det tog emot rejält på slutet. 3.40 hamnade den på, och tyvärr blev snittet ca 7 tiondelar sämre än senast. Däremot gick loppen lite jämnare än senast, så det var inte full katastrof.

Väl hemma lade jag mig på sängen. Iklädd mössa och jacka fortfarande, och somnade. Kroppen var trött. Huvudet var trött. Men ändå rätt sugen på ett pass i morgon. Ett lungt distanspass ute i kylan.