Tvångscykling

Nu har det gått ett par dagar sedan jag fick strömbehandling senast. Och det har blivit mindre och mindre stelhet på morgonen. I morse var det nog ingen alls, om jag minns rätt.

Däremot har jag blivit tvungen att cykla till och från arbetet senaste veckan. 12 km dit. 12 km hem. Tacka SL för det. Eller alla de parter som är inblandade i den soppan. Vad det ser ut som just nu blir det väl ingen lösning på det till nästa vecka heller. Så jag får trampa vidare km efter km.

Av cyklingen har det ibland känts lite i senan. Ingen smärta, men lite lite ömhet ibland. Men jag cyklar riktigt riktigt långsamt. Och har hälen på pedalen. Allt för att anstränga senan så lite som möjligt. Men det kan ju bli helt annorlunda när det om två veckor är dags att prova springa. Försöker jag intala mig själv om i alla fall.

Förhoppningsvis kommer skrivandet i gång lite mer då. När det finns lite mera träning att skriva om. I början 2km pass. Sedan 7-8km. Vidare till 12-14km pass. Och sedan upp till de härliga 18-20km passen. Och vem vet, kanske blir det mysiga intervaller på det också. Men det är i framtiden. Jag vågar inte hoppas för mycket. Undertiden får det bli lite sporadisk uppdatering.