Under förra passet. Det första testet av senan så hade jag hoppats på en perfekt känsla på en gång. Det fick jag inte. Det kändes lite konstigt i senområdet och det kom en del stickningar första steget efter löpningen.
Därför vilade jag en extra dag och gjorde inte det andra löppasset fören idag. Minst lika nervös inför det här passet som inför förra. Men det finns bara ett sätt att få reda på hur det går, och det är att dra på sig skorna. Klockan. Och klick klick, låta stegen rulla från stolpen ute på gatan.
Efter en minut kändes allt bra, precis som förra passet. Efter två likaså. Och sen var klockan helt plötsligt uppe på fyra minuter. Inga känningar i senan. Men där kom en plötslig smärta på insidan av högra låret. Och lite på insidan av vänster knä. Jag stannade och stretchade ut låret. Och körde vidare. Känningarna där fanns kvar, men släppte eftersom jag sprang på.
Tankarna hamnade givetvis på låret och så plötsligt svängde jag upp in på gatan igen. Och hela vägen fram till porten. Och insåg att klockan stannade på 7'38''. 1.5km. Och det utan känningar i senan. Inte ens de första stegen efter löpningen gjorde några avtryck.
Det var länge sedan jag kunde springa en hel runda utan några känningar alls. Hoppas nu bara inte att det var en engångsföreteelse, utan att nästa pass, på onsdag, känns lika bra. Förutom lårsmärtan. Nu gäller det bara att hålla nera farten, distansen och antal pass. Så jag inte höjer för snabbt.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Härligt! Antar att det är svårt att hålla tillbaka hela tiden men du verkar ha en sund inställning till läget så det ska nog gå bra. :)
Och förresten, kan du inte skriva löppassen under "Senaste passen" i nån glad grön färg så man ser att du kommit igång! :D
Berglund >> Det är svårt, men jag har haft så mycket skador så jag börjar bli van :)
Skicka en kommentar