Senaste veckan har fortfarande inte innehållt några löppass. Det har inte varit meningen heller. Sjukgymnastens order gäller. Och jag vet att det är dumt att börja för tidigt. Det är väl lite därför jag sitter så rastlös just nu.
I stället har det körts en massa annat. Centralbadet blev lite av vändpunkten förra veckan. Och sedan dess har det varit pass varje dag. En hel del cykel ute på grusvägarna och i det härliga regnet. Och så lite styrka här hemma i vardagsrummet. Allt för att känna att man gör någonting i alla fall.
På tisdag är det dags för sista strömbehandlingen. Så i slutet på nästa vecka. Då är det dags att dra på sig skorna igen. Sticka ut och trycka igång klockan. Livrädd. För att det ska göra ont eller att det ska dyka upp någon ömhet eller svullnad igen. Men det är ett test jag måste göra.
Undertiden kan jag fortsätta drömma. Drömma om mjölksyran. Om halvsprängda lungor. Och om de där underbart slutkörda benen.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Nedräkningen närmar sig sitt slut hör jag. :)
Kör hårt!
Skicka en kommentar