Jag börjar bli trött på det här nu. Jävligt trött. Efter operationen trodde jag det var slut på springadet till diverse läkare och sjukgymnaster. Men jag hade visst fel.
Efter att i två månader nu ha joggat, för inte fan kan man kalla det jag gjort för springa, 2km varannan dag så har senan inte blivit bättre. Snarare tvärtom. I veckan pratade jag med Dr. Gustafsson. Han tyckte att jag skulle börja köra lite med sjukgymnastik för att få igång senan ordentligt. Lite ultraljud, acupunktur eller lite retström. Allt efter vad sjukgymnasten väljer att använda sig av.
Så nu jagar jag tid hos min vanliga sjukgymnast. Fick tag i henne igår, men fick lite telefonproblem, så det hann inte bokas någon tid. Om fyra veckor ska jag prata med Dr. Gustafsson igen. Kanske är det dags att slänga upp foten på operationsbordet igen då? Fast det har jag inte tid med. Inte tid och inte råd. Jag får helt enkelt vänta och se. Vänta och dras med en hälsena som inte vill vara med och leka.
Undertiden vet jag inte riktigt vad jag ska göra. Om jag ska fortsätta jogga eller vila helt. Kanske får rådfråga med sjukgymnasten Ingrid.
Till råga på allt så har jag gått och blivit sjuk. Inte sådär halvsjuk utan så sjuk att jag faktiskt var tvungen att sjukanmäla mig. Och det är inte vanligt. Så i kväll är det Melissa Horn som får trösta mig. Hennes ord får eka ur högtalarna och tala till mig. Om hon ändå hade ett svar gällande senan också. Men man kanske inte kan få allt.
Efter att i två månader nu ha joggat, för inte fan kan man kalla det jag gjort för springa, 2km varannan dag så har senan inte blivit bättre. Snarare tvärtom. I veckan pratade jag med Dr. Gustafsson. Han tyckte att jag skulle börja köra lite med sjukgymnastik för att få igång senan ordentligt. Lite ultraljud, acupunktur eller lite retström. Allt efter vad sjukgymnasten väljer att använda sig av.
Så nu jagar jag tid hos min vanliga sjukgymnast. Fick tag i henne igår, men fick lite telefonproblem, så det hann inte bokas någon tid. Om fyra veckor ska jag prata med Dr. Gustafsson igen. Kanske är det dags att slänga upp foten på operationsbordet igen då? Fast det har jag inte tid med. Inte tid och inte råd. Jag får helt enkelt vänta och se. Vänta och dras med en hälsena som inte vill vara med och leka.
Undertiden vet jag inte riktigt vad jag ska göra. Om jag ska fortsätta jogga eller vila helt. Kanske får rådfråga med sjukgymnasten Ingrid.
Till råga på allt så har jag gått och blivit sjuk. Inte sådär halvsjuk utan så sjuk att jag faktiskt var tvungen att sjukanmäla mig. Och det är inte vanligt. Så i kväll är det Melissa Horn som får trösta mig. Hennes ord får eka ur högtalarna och tala till mig. Om hon ändå hade ett svar gällande senan också. Men man kanske inte kan få allt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar