Baksidan var i stort sätt bra. Men vänster hälsena har egentligen bara blivit värre och värre. Om det beror på någon snedbelasting eller skoproblem vet jag inte. Det jag vet däremot är att orken är slut. Jag har inte energi att ta mig tillbaka från ytterligare en skada. Framför allt inte en skada så pass omfattande som en hälsena.
Sista passet blev 12 km (55.37.85) hem från arbetet i måndags kväll. Tyvärr. Motivationen finns verkligen, det gör den. Men det sliter så pass psykologiskt att alltid få börja om från början.
Nu är det vila som gäller. Inte bara några veckor, utan månader. När året lider mot slitt slut får jag se hur kroppen känns. Baksidor, vader och hälsenor måste få läka ordntligt nu. Kanske kan lite jogg för skojs skull startas upp då. Det återstår att se. Kanske t.o.m en hårdare sattsning. Men för tillfället är det över. På riktigt.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
Oj vad säger man om detta?
Kan nog allt vara bra att låta kroppen läka ett litet tag. Men sedan tycker jag nog allt att du kan köra lite på "svensson" nivå, köra några små roliga tävlingar och liknande. Och som sagt du kan ju alltid hänga med på mina intervall pass ;-)
Var rädd om dig vännen och glöm aldrig att vi finns här för dig.
Kramis
Broder. Skador kommer, skador går. Endel skador tar lång tid att läka, andra kortare. Men tänk på att motgångar föder framgångar. Det som skiljer en vinnare från övriga är inte hur man hanterar en frammgång, utan hur man omgrupperar efter en förlust. Du kommer att komma igen. Kör lite alternativ träning tills vidare, så kommer motivationen åter. Simning och cykel kanske? I så fall hoppas jag att få se dig på Kalmar Järnman nästa år!! Jag håller tummarna!!!
Från FASS:
För att undvika svårbehandlade kroniska hälseneinflammationer skall behandling starta i tidigt skede. Ta gärna hjälp av sjukgymnast.
För idrottare gäller minskad mängd träning och träningsbelastning.
Korrigering av utlösande faktorer som t ex felställning av foten via lämpliga skoinlägg. Klackförhöjning 10 mm kan hjälpa till att avlasta senan initialt.
NSAID-preparat, stretching av senan och anpassad styrketräning.
Excentrisk vadmuskelträning är effektivt: stå med främre delen av foten på en bänk, trappa eller motsvarande. Sänk långsamt ner kroppen (anspänning under samtidig förlängning av muskeln – ”omvänd tåhävning”). Därefter upphävning med hjälp av friska benet. Detta görs 3x15 gånger (med både rak och böjd knäled) två gånger om dagen under 12 veckor. Träningen gör, och får göra, ont!
Om ”knaster” kring senan: Injektion Heparinnatrium 15000 IE dagligen i 3–5 dagar. Avlastning med krycka.
/Larsson
Larsson >> Om det ändå vore motivationen som inte fanns, den är det verkligen inget fel på. Jag har haft så många skador senaste tiden, så jag kände att det inte fanns någon mening längre. Kroppen håller inte. Den måste vila helt, ett bra tag. Sedan får man se vad som händer.
Det brukar väl vara så...en gång idrottare, alltid idrottare. :)
Triatlon är kul, men en järnman vet jag inte om jag skulle klara.
Vad gäller hälsenan så hade jag problem med den högre tidigare (1999-2003) då jag till slut fick operera den. Har kört exentrisk träning i någon vecka redan, men känner ingen skillnad.
Ibland är det ömt när man känner på senan, ibland inte. Aldrig ont när jag går.
Passar på att önska dig lycka till i Kalmar. Snart är det dags. Jag fortsätter att fökja din träning :)
Tack!! Jag ska göra mitt bästa. Du är en järnman, så du kommer garanterat tillbaka. Det är bara så gryyyymt trist att ha problem med hälsenan. Farsan slutade en gång hela sin karriär, just på grund av hälsenan. Men fundera på triathlon. Fördelen med den sporten är att du kan träna kopiöst mycket, utan att skada dig. Och simma kan du göra, med eller utan hälsena!! :-)
Skicka en kommentar