En snabb mil

Det är svårt det här med motivationen. Ena dagen är den på topp. Andra dagen är den som bortblåst. För att vara där igen den tredje dagen. Konstigt. Men jag antar att det är just det som gör en starkare. Att mala på även när den lättaste vägen skulle vara att lägga sig i soffan.

För att kost sammanfatta de två senaste veckorna så är det mycket fokus på kvalitetspassen. Förra veckan stag jag in på bandet. En dag då det fanns lite motivation. Tänkte köra en lite snabbare mil. Löpte på riktigt behärskat och fint. Började i 3.55-fart och kunde trots tempot höja farten lite varje km. Sista km gick i 3.30/km och jag kunde stanna klockan på hyggliga 38.19. Men tiden blir missvisande, det var trots allt på löpband utan lutning.

Sen mot helgen så försvann motivationen helt. Tunga arbetsdagar med möten och genomklappningar gav vila både måndag och tisdag. 85km står det på veckans program och planen är nu att ta igen det missade passet från i tisdags.

Onsdag. 3x6'+3' med 90'' joggvila. Sex minutarna gick i 3.45 och tre minutarna gick i 3.30. Mycket lättare än jag trodde.
Torsdag. 28km. Givetvis blir det tungt mot slutet, det spelar ingen direkt roll vilket tempo man kör i. När man närmar sig tre mil så är benen rätt slitna.

I morgon ska jag in på bandet igen. Tidigt på morgonen. Uppvärmning. Och så 5km snabbdistans. Gärna ner mot 3.35-tempo. Får se hur det går. Benen är lite slitna.