Det har varit lite berg och dalbana den senaste tiden. Efter, eller egentligen redan innan, Kistaloppet så har motivationen varit borta. Helt borta. Känslan har varit att löpning (inte bara morgonpass, utan all löpning) är djävulens påfund och alltså det vidrigaste man kan hålla på med. Och vilodagarna radade upp sig. Och de passen jag körde var korta, långsamma och väldigt tunga.
Jag ville inte ta ett löpsteg alls. På väldigt länge. Men så kan man inte hålla på att tänka. Så jag bet ihop. Stack ut och körde i alla fall. Ställde in halvmaran i Stockholm, både för att jag kände att det skulle gå åt helvete, hade ingen lust och hade lätt irritation i halsen.
Förra veckan bet jag ihop. Passen skulle bara köras. No matter what. Och så plötsligt släppte det. Stegen kändes lätta. Andningen likaså. Och km och efter km passerades. Lyckades inkassera fina 90km under veckan där alla passen kändes bra. Visserligen slopade jag terrängintervallerna för att istället känna lite glädje och slippa press att springa snabbt.
Även den här veckan har det känts bra. Riktigt bra. 15km igår och 10km idag. Lugnt och fint. Fast ändå inte långsamt. Fick dessutom lite nya leksaker igår. Beställde från Startfitness i torsdags kväll och fick skor, tröja och shorts i går. Snuskigt snabb leverans. Nya Asics DS Trainer 16 (de röda) som jag snart ska börja leka lite med. Och kanske var det inte bara nya saker som kom på posten. Utan även lite mer motivation. För just nu känns det roligt och bra igen.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar