Efter att ha fått slita en hel del pass så känns det nu som att formen börjar komma tillbaka. För en vecka sedan fick jag slita varenda steg jag tog. Kroppen var tung. Andningen var tung. Löpningen var tung.
Efter tre veckor med uppstart och långsamt ökande distans och fart så var jag nu redo att köra som vanligt. Så jag började på måndagen. Långa intervaller. 2x2000-3000-2000 med 500m joggvila och 1000m seriejoggvila. Hade kanske inte så stora förhoppningar, men en serie i 4.10-fart skulle jag väl fixa.
Två timmar senare satt jag i omklädningsrummet. Relativt överraskad och nöjd. Jag fixade två serier och kunde få ner farten på de sista intervallerna till 4.02/km. Och jag behövde inte slita speciellt mycket.
Idag var det planerat 2x800/600/400/200 med 1' vila och 2' serievila. Men efter rådfrågande av Janne så beslutade vi att jag skulle ta det lite lugnt med intervallerna och köra lite snabbdistans i stället. Sagt och gjort. 5km i 3.50-fart tänkte jag.
Efter 4km uppvärmning drog jag iväg på bandet. 3.56 på första. Inga konstigheter. 3.51 på andra. Fortfarande lugnt. Höjde farten lite. 3.46 på tredje. Kändes bra. Chansade lite och drog på lite på fjärde. 3.41 på den och det var fortfarande inga problem. Så då var det egentligen bara att dra på ordentligt sista km. 3.23 på den och jag ska väl vara ärlig att jag pressade på rätt bra på slutet.
18.37.54 stannade klockan på och det är väl sådär. Jag blir visst aldrig nöjd.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Lät som ett klokt beslut att köra snabbdistans. Grymma splittider fick du oxå. Tänk på att du inte kunde springa för en dryg månad sedan
Mr T >> Jo, jag antar att det var klokt. Men du, vad i helvete var du uppe kl. 06 i morse och körde? :)
Man får passa på när man har tid :-)
Skicka en kommentar